Kategorier
Paulas blogg

Föreläsning i Västerås igår

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

-Kan inte du akta dig lite?

Igår kväll gick jag i mina tankar på gatan i Västerås och försökte hitta till föreläsningslokalen. Plötsligt kom jag på att lokalen troligen skulle vara på andra sidan gatan och bestämde mig för att gå över till andra sidan. När jag skulle gå över gatan, märkte jag inte att det kom en cykel (troligen gick jag över en cykelbana) och cyklisten irriterade sig över att jag plötsligt helt från ingenstans stod framför honom. Jag bad om ursäkt men cyklisten bara skakade på huvudet.

Det var inte första gången sådana saker hände och troligen inte heller den sista. Det tar energi för mig att tvinga mig själv att vara uppmärksam på vad som händer runt omkring. Speciellt om jag befinner mig i en ovan miljö eller om jag vill rensa mina tankar, slappnar jag av och då lägger jag inte alltid märke till omgivningen. Jag har alltid undrat hur uppmärksam jag borde vara. Det där är en svår balansgång. Å ena sidan måste jag kunna slappna av och inte tvinga mig själv att vara på helspänn innan föreläsningar, men å andra sidan kan jag inte fortsätta göra som jag gjorde igår. Det blir ju farligt när jag går runt tankespridd i storstäder.

Incidenten till trots gick föreläsningen bra. De flesta åhörare bestod av anhöriga till personer med Aspergers syndrom och lärare, men det kom även personer med egna Asperger-diagnoser samt några representanter från Autism- och Aspergerföreningen Västmanland. Det som var extraroligt var att ett par av mina bloggläsare kom på föreläsningen och pratade med mig på rasten, det var jätteroligt att lära känna er 🙂

16 svar på ”Föreläsning i Västerås igår”

Jeg har holdt på å bli påkjørt av trikken, fordi jeg glemmer å se meg for. Jeg glemmer rett og slett, for det er så mange impulser rundt meg at jeg har nok med å bare være.

Jag är exakt likadan! Alla intryck gör att jag blir tankespridd, och jag måste tvinga mig själv att se mig omkring. Men ibland orkar jag inte eller så glömmer jag bort det om jag är i mina tankar.

Svara

WWWEEEE …. 😀 JÄTTE BRA Föreläsning i går 🙂 tyckte både jag och min kompis ^^ du var ju JÄTTE duktigt (Y) 🙂 fanns en del sake rman kände igen sig i i det du sa i går det är jätte bra det du gör 🙂 är SÅ viktigt att det här kommer ut i samhället och uppmärksammas 🙂

Vad kul att ni tyckte om min föreläsning! Och det var roligt att lära känna er båda. Vad bra att du kom fram och presenterade dig, jag visste ju om att du skulle komma på föreläsningen men jag skulle inte ha haft någon aning om vem du var bland alla åhörare om du inte hade kommit fram till mig och presenterat dig 🙂 Hoppas vi ses någon gång igen!

Svara

Hej!

Tack för en bra föreläsning i Västerås igår. Jag har nyligen börjat följa din blogg och jag lär mig nya saker och får tankeställare hela tiden. Jag har en son som relativt nyligen fick diagnosen Aspergers syndrom. Letar efter information överallt för att förstå vad det handlar om så att min son kan få det stöd och den förståelse han behöver i sin vardag. Denna nya insikt om Asperger och annorlundaskap har öppnat en ny värld för mig och jag tycker själv att jag generellt har blivit mer tolerant och vidsynt än vad jag var tidigare. Det är jag tacksam för.

Har också, först nu, förstått att även min pappa har Aspergers syndrom. Detta väcker många tankar om pappas och vår familjs liv och den oförståelse och frustration som blev följden av att vi, hans familj, inte förstod varför pappa fungerade annorlunda. Saker och ting hade kunnat vara annorlunda för honom och för oss om insikten och framförallt kunskapen hade funnits där tidigare.

Tack för att du bidrar till att sprida information om Asperger genom din blogg och dina föreläsningar.

Hälsn. Eva

Hej Eva!

Vad roligt att du har hittat till min blogg och att du kom på min föreläsning igår. Många säger exakt samma sak som du: Efter att de fått ett barn med Aspergers syndrom, har de blivit mer öppna och toleranta och börjat se världen med nya ögon.

Aspergers syndrom går ju som bekant ofta i släkten, och i våra föräldrars tid fanns det ingen kunskap om neuropsykiatriska diagnoser. Vad synd att din pappa aldrig fått någon diagnos, men vad bra att du har förstått nu vad hans annorlundaskap beror på. Jag vet att det även finns äldre personer som läst om Aspergers syndrom, känt igen sig själva och skaffat diagnos. Har fått för mig att min läkare sa att hon hade diagnostiserat någon som var över 70 år.

Svara

Hej Ulrika! Jag har inga inbokade föreläsningar inbokade i Göteborgstrakten. Men Medalgon Utbildning som arrangerar de öppna föreläsningarna har ännu inte bestämt mig i vilka städer vårens öppna föreläsningar kommer att bli. Eftersom jag aldrig har föreläst i Göteborg, föreslog jag faktiskt just Göteborg som alternativ för dem men det är de som fattar beslutet. Hoppas det kommer att bli Göteborg någon gång iaf!

Svara

För privatpersoner har det kostat 375 kr att komma och lyssna på mina öppna föreläsningar i höst. Jag vet inte hur det kom er att bli i vår eftersom det är Medalgon Utbildning som arrangerar föreläsningarna och sätter priserna. När kunder (dvs skolor, kommuner osv) beställer föreläsningar med mig via Medalgon, är det olika hur mycket det kostar för kunden, det beror på längden på föreläsningen, hur många åhörare osv. Medalgon Utbildning sätter upp individuella priser för varje uppdrag.

Svara

Stor igenkänning, liksom ofta i din blogg! Har du körkort? Jag har inte tagit något än, mycket på grund av att jag tror att jag kommer att bli en trafikfara just för att min uppmärksamhet så lätt brister. Ingen verkar riktigt tro mig dock, tror att det handlar om oro och ”klart att det kommer att gå bra, det är en vanesak”. Jag är inte alls så säker på att det kommer att gå bra…

Jag tog ca 10 körlektioner när jag var som utbytesstudent i Kanada men fick inget körkort. Jag skulle ha behövt många fler timmar, fick jag höra. Detta var innan jag fick mina diagnoser Asperger och ADD. Men jag är säker på att anledningen till att jag inte klarade körprovet inte var för få lektionstimmar utan jag har helt enkelt svårt för att hålla uppmärksamheten. När jag körde tillsammans med läraren, fick jag kämpa extremt mycket för att hålla uppmärksamheten uppe. Det tog energi och jag tyckte att det var jobbigt att tänka på fler saker samtidigt. Så jag tänker aldrig skaffa körkort, jag skulle utgöra en fara för trafiken! Jag har också fått höra att det är en vanesak, men människor som säger så vet nog inte speciellt mycket om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 😉

Svara

Tack för svar! Ja, verkar ju vara många som inte har något problem med att köra bil. Samtidigt som det måste ju finnas en anledning till att man som aspergare behöver ett särskilt intyg för att ta körkort, det kanske handlar om just de grejer som jag har svårt med- uppmärksamheten och dessutom uppmärksamma flera saker på samma gång och att ta massor av blixtsnabba beslut. Jag övningskörde en del med min pappa som 17-åring och jag tyckte att det var fruktansvärt. Anspänningen! Jag var helt färdig efteråt. Sedan har jag med lättnad låtit bli och nu är jag 33. Då var jag dessutom piggare i huvudet och hade färre distraktioner, var inte så splittrad, så min förmåga känns ännu sämre nu. Så något körkort tror jag inte att det blir.

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *