För en autist är det självklara inte alltid självklart

Som jag nämnde igår har jag under den senaste tiden rensat hemma tillsammans med min boendestödjare. För mig som autist har rensandet varit svårt såväl praktiskt som mentalt: praktiskt för att jag inte vet hur man hittar lösningar på olika problem samt saknar koll på hur man gör för att få bättre ordning. Och mentalt för att rensandet kräver mycket fokus och tankekraft. Jag har fått be boendestödjaren upprepa sig flera gånger för att min hjärna inte riktigt hängt med eftersom jag behövt lägga väldigt mycket tid på att fokusera och tänka.

Hittade en ros i byrålådan

När vi rensade byrålådan i vardagsrummet hittade boendestödjaren en lila konstgjord ros i den översta lådan. När hon frågade mig om det fanns någon anledning till att jag förvarade blomman i byrålådan förstod jag inte frågan först för jag tyckte att byrålådan var ett utmärkt förvaringsställe för blomman! Men boendestödjaren verkade tycka att det fanns bättre alternativ. Jag svarade att jag inte hade kommit på någon annan förvaringsplats för den men inte heller ville slänga den. Hon föreslog att vi skulle ställa den i en vas.

Blev förvånad

Jag blev förvånad över förslaget. Inte kunde man väl förvara en konstgjord blomma i en vas? Vaser var väl bara till för riktiga blommor? Men min boendestödjare försäkrade mig att det inte var så och undrade om det skulle vara okej för mig att ställa blomman i en vas. Självklart var det okej! Men hon hittade ingen i min lägenhet, och då föreslog jag att vi skulle lägga tillbaka blomman i byrålådan eftersom vi inte har någon vas.

Kannan fungerade som vas

Men boendestödjaren gav inte upp och hittade till slut en kanna som hon tyckte skulle kunna fungera som en vas. Och nu står blomman i kannan och ser fin ut! Men jag hade aldrig någonsin kunnat förstå på egen hand att man kan göra så. Ingen hade berättat för mig att man kunde förvara en konstgjord blomma i en vas och jag hade aldrig kunnat lista ut det på egen hand. Dessutom hade jag aldrig kunnat komma på att man kan använda en kanna istället för en vas för jag trodde att endast vaser var avsedda för ändamålet. Nu har jag lärt mig två nya saker!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Måste anstränga mig

För mig är det en gåta hur andra människor vet sådana här saker automatiskt. Jag antar att de har ett bra visuellt minne: de har sett ända sedan barnsben att folk förvarar konstgjorda blommor i vaser varpå de kommer ihåg det för resten av livet. Jag lägger överhuvudtaget inte märke till sådana saker för all min energi går till annat: motorik, social interaktion och dylikt. För att jag ska lära mig nya vardagsfärdigheter måste någon berätta för mig uttryckligt hur man gör, och dessutom måste jag anstränga mig för att komma ihåg det.

Min hjärna är överbelastad

Men det är inte säkert att jag kommer att komma ihåg alla nya kunskaper senare. Min hjärna är överbelastad hela tiden och jag orkar inte tvinga mig själv att medvetet hålla allt i minnet. För att min hjärna ska kunna slappna av ibland måste jag vara tillåtande mot mig själv och tillåta mig själv att glömma bort vissa saker. Jag hittade nyligen ett fem år gammalt blogginlägg där jag beskrev hur min dåvarande boendestödjare hade hjälpt mig att köpa blommor (riktiga blommor den gången!) och jag hade totalt glömt bort hur man köpte och hanterade riktiga blommor.

Andra kan generalisera

Men det handlar nog inte bara om minnet. De flesta människor utan autism har en god generaliseringsförmåga: de ser andra människor göra vissa saker och bete sig på ett visst sätt i olika situationer varpå de förstår direkt i vilka situationer de kan och inte kan tillämpa samma regel. Om de ser en konstgjord blomma stå i en vas på chefens kontor på jobbet förstår de automatiskt att samma regel kan tillämpas i privatlivet hemma. Men för mig är det inte självklart!

Alla regler gäller inte överallt

Även om man ibland kan härma andra människor och använda vaser på samma sätt som chefen gör på jobbet kan man nämligen inte alltid tillämpa samma regel i olika situationer. Problemet med generalisering är att en och samma regel inte alltid gäller i alla situationer: när jag var i 30-årsåldern och såg unga tjejer klä sig i korta tajta lädershorts och spetsstrumpbyxor trodde jag att jag också skulle kunna klä mig likadant när jag föreläste. Men tydligen kan man klä sig på det sättet när man festar på krogen men absolut inte på en seriös föreläsning. Det hade ingen berättat för mig!

Drar fel slutsatser om mig

Det händer väldigt ofta att människor drar fel slutsatser om mig när de träffar mig. De blir lurade av min ojämna begåvningsprofil. Eftersom många uppenbarligen upplever att min autism inte syns utanpå och jag är duktig på vissa specialområden tror andra människor ofta att jag har kunskaper och vardagsfärdigheter som jag inte har. De förstår inte hur otroligt stora svårigheter jag har i min vardag och hur mycket jag anstränger mig, men ändå stöter jag hela tiden på nya saker som jag inte kan. De tror att min autism är mild och förstår inte att jag i själva verket har väldigt stora svårigheter!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.