Eftersom jag jobbar som Aspergerinformatör, innebär mitt jobb flera resor och hotellövernattningar. Om jag måste åka långt för att komma till föreläsningsorten, brukar det bli minst en hotellövernattning så att jag slipper spendera en hel dag på resande fot.
Dessa resor och hotellövernattningar kräver en aktivitet som jag har mycket svårt för – nämligen packande. Om jag sover över på föreläsningsorten, behöver jag förutom föreläsningsmanuset och min bok även packa med mig mobiltelefon, mobilladdare, min bärbara dator, plånbok, smink, sminkborttagning och andra hygienartiklar, klädombyte till dagen efter osv. Och eventuellt även någon av mina älskade grammatikböcker som jag kan läsa innan jag sover.
När jag reser iväg, kan jag lösa packandet på två sätt:
1. Planera i förväg vilka kläder och vilken grammatikbok jag vill ha med mig, och packa dagen innan. Fördelen med detta alternativ är att packandet redan är gjort dagen innan, nackdelen är däremot att det går helt emot min natur att göra saker i förväg.
2. Lämna planeringen och packandet till sista minuten. Fördelen är att jag slipper stressa över packandet i förväg, nackdelen att det blir lite stress innan jag ska iväg och risken finns att jag glömmer bort exempelvis min tandborste eller något annat viktigt.
De allra flesta människor skulle förmodligen välja alternativ 1, men inte jag. Varför? Jo, för att alternativ 1 skulle innebära betydligt mer stress för mig. Jag har i likhet med många andra människor med Aspergers syndrom och autism dåliga exekutiva funktioner, vilket bland annat innefattar förmågan att komma igång med viktiga saker. Det är mycket svårt för mig att tvinga mig själv att göra saker i tid när det inte är bråttom.
Visst, jag skulle absolut kunna tvinga mig själv. Men om jag tvingade mig själv att packa dagen innan, skulle jag inte vara motiverad och jag skulle behöva anstränga mig till mitt yttersta för att bestämma mig vad jag ska ha med mig. Då tänker min hjärna nämligen: ”du behöver inte bestämma dig nu Paula, du har tid”. Och om jag tvingar mig själv, bränner jag ut mig. Därför börjar jag istället alltid packa strax innan det är dags för mig att åka iväg, då har jag tack vare adrenalinruset mycket lättare att bestämma mig vad jag ska ta med mig, och packandet tar inte lika mycket energi.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte innebär någon stress alls att packa i sista minuten, men stressen är minimal och jag behöver bara stressa under tiden jag packar, vilket är ungefär 10-15 minuter. På en skala från 0 till 10 är min stressnivå kanske ungefär på 4 när jag packar i sista minuten jämfört med 8 som stressnivån skulle ligga på om jag planerade och packade dagen innan. Ibland händer det att jag glömmer att ta med mig min tandborste, sminkborttagning eller något annat, men det är ingen fara – jag kan alltid köpa med mig det jag behöver på föreläsningsorten. Så länge jag har med mig pengar, tågbiljetten och föreläsningsmanuset, vilket jag ser till att jag har, gör det inte så mycket.
Att jag bejakat det faktum att jag gör saker i sista minuten och att jag tillåtit mig själv att packa i sista sekunden inför mina jobbresor har verkligen räddat mig. Det har gjort att jag har orkat fortsätta hålla föreläsningar om Aspergers syndrom så här länge! Jag vet att min metod är kontroversiell och många andra tycker att jag gör fel, men den här metoden fungerar utmärkt för mig! 😉
21 svar på ”En annorlunda strategi att lösa dåliga exekutiva funktioner”
Ytterligare bevis på den stora variationen mellan olika personer med Asperger: Jag skulle förmodligen ligga på en 10 på stresskalan om jag väntade till sista minuten med att göra något.
Kan det möjligtvis också hänga ihop lite med mentalisering? Det kan vara svårt att föreställa sig vad man kommer behöva ha med sig innan det verkligen är dags.
Intressant att vi aspergare är så olika!
Kan det möjligtvis också hänga ihop lite med mentalisering?
Mycket intressant teori! Jag har alltid undrat hur mycket svårigheter jag har med mentalisering. Jag har definitivt haft mycket svårare att förstå andras avsikter än vad många andra människor har, men samtidigt tycker många att jag har extremt mycket empati och det har har fått mig att tänka att jag kanske inte har så mycket mentaliseringssvårigheter. Men mentaliseringssvårigheter tar sig säkert uttryck på olika sätt hos olika personer, och det kan mycket väl vara så att jag har svårt att mentalisera när det gäller sådana här saker. Det låter mycket logiskt!
Hej Paula.
Jo, jag känner igen mig, jag gör likadant. Förmodligen av samma skäl som du, även om jag
inte har tänkt igenom det lika noga och inte skulle kunna förklara varför lika bra.
Och jag nöjer mig med tandborsten, sminkborttagningsmedlet hoppar jag över.
Vad roligt att jag inte är ensam om det här! Jag visste faktiskt inte förut själv varför jag alltid packade i sista minuten, men jag har fått så många frågor från andra den senaste tiden varför jag tycker att det är jobbigt att packa tidigt och det har fått mig att fundera på varför. Det är skönt att veta svaret för nu kan jag förklara mig!
Och jag nöjer mig med tandborsten, sminkborttagningsmedlet hoppar jag över.
😀 😀 Ni män har det ibland så mycket lättare!
Varför har du inte en väska som alltid är packad med smink, sminkborttagning, mobilladdare (du kan köpa en reservladdare som du alltid kan ha i väskan) och hygienartiklar så slipper du packa det varje gång?
Det skulle vara ganska dyrt att köpa fler sminkförpackningar och sminkborstar, så det skulle inte fungera för jag behöver sminket på andra dagar också. Men däremot föreslog Lotta precis samma sak som du att jag skulle kunna köpa en reservladdare och vissa andra hygienartiklar som jag alltid skulle kunna ha i väskan, och det har jag funderat på att göra den dagen jag orkar ta tag i det och köpa en extraladdare 😉 Däremot skulle jag fortfarande behöva packa kläder för jag måste ju tvätta emellan, men det skulle säkert underlätta lite om jag alltid hade vissa artiklar i resväskan.
Jag vill packa i god tid så att jag slipper stressa men skjuter upp det så att jag vlir tvungen att stressa i slutändan. Samtidigt så mår jag dåligt av att veta att jag skjuter upp packningen.
Och jag nöjer mig med tandborsten, sminkborttagningsmedlet hoppar jag över.
Samma här men till skillnad mot Gösta så hoppar jag även över själva sminket. 😉
För mig innebär det också lite stress att packa i sista minuten, så det känns inte helt bra det heller. Men som sagt är inte stressnivån så jättehög så det är den bästa lösningen för mig och den fungerar 🙂
Samma här men till skillnad mot Gösta så hoppar jag även över själva sminket.
Hahaha, det där gjorde min dag! 😀 😀 😀
Men Gösta skrev faktiskt inte att han tog med sig sminket. Han skrev att han nöjer sig med tandborsten. Sminket, sminkborttagningsmedlet, biljetten, plånboken, datorn, mobilladdaren, klädombyte lämnar han hemma. Med sig har han det enda han behöver för att åka tåg, ladda mobilen, byta kläder och jobba med datorn: den schweiziska armétandborsten
😀 😀 😀
Vad bra att du har hittat ett sätt att packa som fungerar för dig! 🙂 Jag tycker inte att ditt sätt är konstigt alls, alla fungerar ju olika.
Själv tycker jag att det är roligt att planera vad jag ska ha med mig och att skriva listor över det, men själva packandet tycker jag INTE om. Det beror på att jag har svårt att avgöra vad som får plats var, hur jag ska placera grejerna så att allt går ner i väskan etc. Jag ”ser” inte alltid sådant och det händer att jag måste packa ur och packa i flera gånger innan jag äntligen kan stänga väskan och pusta ut!
Jag tycker inte heller om att packa, men till skillnad från dig gillar jag inte heller att planera och att skriva listor. Kanske beror det på mentaliseringssvårigheter som Johan föreslog.
Jag tycker också att det är svårt att packa! Allting ligger alltid huller om buller i resväskan när jag packat, och jag vet inte ens hur man packar fint. Jag trodde förut att alla tyckte att det var svårt att packa och att alla packade som jag, men mina föräldrar och min exman uppmärksammade mig om att det inte är så. När jag var gift, packade min exman min resväska varje gång jag skulle till mina föräldrar i Finland, och när det var dags för mig att åka hem igen packade pappa min resväska. Men nuförtiden är jag inte gift längre, så jag måste packa min resväska själv, åtminstone när jag är hemma 😉
Jag har också svårt att packa fint. Ofta blir det knöligt, men jag försöker tänka att huvudsaken är att allting kommer med och att ingenting går sönder i väskan. Om det är fint nerpackat eller inte spelar mindre roll, åtminstone för mig. Jag har lärt mig att man bör lägga ömtåliga saker (t.ex. tuber med handkräm och sådant) överst i resväskan eller i sidofack, så att de inte går sönder.
Precis som du så får jag också packa själv när jag är hemma, men när jag har varit hos min mamma och ska åka hem så brukar hon hjälpa mig med packningen. Oftast har jag då en del extragrejer (t.ex. julklappar och sådant jag shoppat) som ska ner, och det tenderar att bli väldigt fullt i väskan. Då är jag glad att jag får hjälp att avgöra var allting får plats! 🙂
Vad bra att din mamma hjälper dig med packningen! 🙂 Min pappa har sagt till mig flera gånger att ömtåliga saker borde ligga överst i väskan när man packar, men jag har haft svårt att ta till mig det och glömmer fortfarande bort det då och då.
När jag var i Kanada som utbytesstudent, märkte jag att många kanadensiska mataffärer hade unga gymnasieelever anställda i mataffärer som packade matkassar åt kunderna. När mamman i min värdfamilj förklarade att anledningen till att ungdomar valde ett sånt här jobb var att det var bland det enklaste man kunde göra, förstod jag inte vad hon menade. I mina ögon verkade det vara ett jättesvårt jobb! För att kunna packa fint och ordentligt måste man ha en bra motorik, en bra förmåga att tolka synintryck osv och det är just de färdigheterna jag saknar.
Oj, för mig skulle det vara en riktig utmaning att jobba med att packa matkassar! Mina svårigheter med motorik och att tolka synintryck skulle förmodligen göra att jag packade konstigt varpå kunderna skulle bli missnöjda och jag skulle få sparken.
Förut gick mina matkassar ofta sönder, just eftersom jag hade packat dem fel. När jag tog upp detta med min arbetsterapeut tipsade hon mig om att använda tygkassar istället för plastkassar, något som visade sig fungera väldigt bra! Numera använder jag alltid tygkassar, men om jag ska handla väldigt mycket beställer jag grejerna på nätet. Då slipper jag att packa kassarna själv och får alltihop hemkört. 🙂
Mina plastpåsar går också sönder ibland, men jag försöker lägga varorna i flera olika påsar när jag packar varorna efter att ha handlat för att minska risken att påsen går sönder.
Att använda tygkassar låter som ett smart tips, och det är miljövänligt också. Jag hade förut en tygkasse men den blev smutsig ganska fort och jag orkade inte tvätta den. Därför använder jag plastpåsar.
aha kanske därför min dotter ( som är under utredning) alltid får panik när vi skall iväg. Jag brukar alltid säga till henne att vi går o packar hennes saker ( jag packar oftast kläderna) kvällen innan vi ska åka. Hon kommer med in i hennes rum men tappar intresset ganska fort eller säger jag vet inte så jag ber henne plocka fram det viktigaste eller att hon säger till mig typ ritblock, pennor vilket gosedjur plånbok etc etc.
Jag packar ner och säger det till henne men likförbannat när det är dags för avfärd så tittar hon ner i väskan och oftast skriker hon vad har du gjort varför har du lagt den där sedan är det kört då ligger hon på golvet och skriker gör om , gör om ,sen är stressen hög hos alla. Jag tycker själv inte att det är så kul eller lätt att packa brukar tex börja dammsuga strax innan vi skall åka får väl ro av det….. Har nog en del drag jag också .
Ha en fin dag ! Jag känner mig starkare av att läsa din blogg och supermamsens (de är de jag följer än så länge) så här skall kämpas att förstå min dotter sen just i dag väljer jag att se att vi kommer få det härligt och kunna skratta åt och med dessa egenskaper ni härliga Aspies ändå har ….. Just i dag är jag stark ….
Vad bra att du gillar att läsa våra bloggar! Jag känner igen det här med att bli arg när någon annan lagt saker på fel plats eller packat fel, fast nu i vuxen ålder skriker jag inte åt andra längre när det händer 😉 Det händer att mina boendestödjare lagt saker på en plats där jag inte tycker att de ska vara (som exempelvis tvättmedel i badrummet, jag tycker att tvättmedlet hör hemma på hallbordet) men jag blir inte arg för de kan ju inte veta hur jag vill ha det om jag inte sagt det till dem! Men när jag var barn skrek jag ofta åt min mamma 😉
Ha en fin dag du också!
Just förståelsen mellan er är nog väldigt viktig. Att du förstår varför hon är som hon är och att hon får hjälp tt förstå varför du är som du är. Missförstånden mellan människor med Aspergers syndrom och normala människor tror jag är en väldigt stor del av problemen. Man pratar bredvid varandra eftersom man kommunicerar med olika uttrycksmedel.
Nu ska vi kanske inte ta ut alltför mycket i förtskott eftersom din dotter är under utredning men om det visar sig att hon har Aspergers syndrom så kanske det här kan vara till hjälp för att förstå dig själv och din dotter bättre:
Man visste aldrig i förväg om man skulle lyckas få med henne till skolan på morgonen eller hem från fritids på kvällen. Det kunde bli en timmes parlamenterande och skrikande, ålande på golvet, jakt i korridoren, slängande i toadörrar eller dragkamp runt ett dörrhandtag innan man kom iväg. Jag kände mig ständigt otillräcklig och maktlös. Det ryckte isär hela dagens schema både för mig och de tre andra barnen. Och jag kom alltid med andan i halsen till jobbet. http://autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Leva_med_autism/att_vara_foralder/nar_pafrestningen_blir_for_stor/
Tack ! Precis så som jag känner med andan i halsen o ovetskapen om det skulle bli krig i bilen eller på cykeln på väg hem, varje morgon hoppas vi hela familjen att det skall gå smidigt och när hon väl är ute ur dörren ( Jag kan anpassa mina tider) pustar jag ut och sätter mig o andas. Har nu lärt mig att långa dagar för henne tar jag bilen och hämtar henne och då får jag passa mig för att prata för mycket (vilket är mitt problem och styrka ibland) .Förr när jag cyklade och hämtade henne så tog det lång tid att komma hem vilket i normala fall tar 5 min kunde ta 40 min hon kastade cykeln och skrek på mig men då visste jag inte det jag tror mig veta nu . Jag känner igen så mycket i olika berättelser jag nu tagit del av även om skolan ser frågande ut när jag undrar hur hon har det, vilket jag undrat i 6,7 år nu. När jag någon gång frågar henne hur vi ska lösa våra problem med skrik o missförstånd säger hon oftast, du gör fel, det är du som har problem. Ja det är så hon ser det annars vill hon aldrig ta upp eller prata om situation här hemma.