Kategorier
Vardag med Asperger

Egen bostad, det eviga dilemmat för många autister

Ett evigt dilemma som många av oss som lever Aspergers syndrom eller autism brottas med heter boende. Som vi alla vet råder det en enorm bostadsbrist i de flesta svenska kommuner, och att få vänta på hyresrätt i över 10 år är inte ovanligt i Stockholm. Visst, det finns vissa nybyggda hyresrätter att få tag på något snabbare än så, men problemet är att väldigt många autister inte har en chans att få dessa. Taket för bostadstillägg är nämligen 5220 kronor, vilket är tok för lite för en nybyggd etta. Och man har som arbetslös autist inte en chans i världen att bli godkänd som hyresgäst i en sådan bostad även om man skulle vara beredd att snåla. De allra flesta hyresvärdar kollar nämligen på inkomsterna, och kraven är hårda.

Andrahandsbostäder då? Tyvärr finns det väldigt få förstahandshyresgäster som är beredda att hyra ut till en sjukpensionär. Med tanke på den enorma rådande bostadsbristen kan förstahandshyresgästerna i princip välja och vraka fritt vid val av hyresgäst, och det är få som väljer sjukpensionären bland alla kandidater när det finns universitetsutbildade civilingenjörer och civilekonomer att välja på. Konkurrensen är stenhård, och alla som vill hyra ut brukar därför kolla på referenser, arbetsintyg, den senaste deklarationen och de senaste månadsinkomsterna ytterst noggrant innan de gör sitt val. Som sjukpensionär är det mycket svårt att stå sig i konkurrensen.

Att bli inneboende hos en privatperson kan vara något lättare än att få tag i en andrahandsbostad. Dock medför inneboendeskap vissa andra problem i och med att en person med Aspergers syndrom kan ha mycket svårt för att bo hemma hos en främling. Som inneboende har man knappast något privatliv och det är förstahandshyresgästens spelregler som gäller. Som autist orkar man kanske inte diska direkt efter maten, man kan ha svårt för att komma ihåg att torka matbordet och man kan ha sina egna vanor hemma, vilket förstahandshyresgästen kan ha en del att säga till om. Visst, man kan alltid säga emot, men som inneboende saknar man besittningsskydd och kan därför bli uppsagd med tre månaders varsel om förstahandshyresgästen inte tycker att personkemin fungerar.

Sedan har vi inte ens kommit till det största dilemmat, nämligen överhyror. För faktum är att väldigt många förstahandshyresgäster tar ut rejäla överhyror. Visst, det borde inte förekomma men vi vet alla att överhyror snarare är en regel än undantag. Som inneboende baseras Försäkringskassans beräkning på ens hyreskostnader alltid på hyran som förstahandshyresgästen betalar till fastighetsägaren, och denna hyra delas sedan på antal vuxna som bor i lägenheten. Försäkringskassan tar aldrig hänsyn till den verkliga hyran som man som inneboende faktiskt betalar till förstahandshyresgästen, och ibland kan skillnaden mellan den verkliga hyran och Försäkringskassans beräkning vara närmare 3000 kronor. Visst, man kan som inneboende klaga och begära skälig hyra, men risken finns då att förstahandshyresgästen vill säga upp hyresavtalet och väljer en annan kandidat som är beredd att betala en högre hyra.

Visst, autisterna med ett heltidsjobb kan givetvis konkurrera på bostadsmarknaden på samma villkor som alla andra. Och den som trivs hos sina föräldrar och kan tänka sig att fortsätta bo hemma efter 30-årsåldern har inte heller några problem, men faktum är att det är ytterst få som vill bo hemma hos mamma och pappa när de är 30 år. När man har Aspergers syndrom eller autism, har man oftast precis som andra vuxna ett stort behov att frigöra sig från föräldrarna.

Lösningen? Inför bostäder för arbetslösa personer med olika typer av funktionsnedsättningar som förmedlas via den reguljära bostadskön! Det skulle möjliggöra för många funkisar en möjlighet till ett värdigare vuxenliv.

8 svar på ”Egen bostad, det eviga dilemmat för många autister”

Aspergerfunkisarna kan ansöka om LSS-boende även om jag antar att rätten till LSS-boende behovsbedöms. Dessutom vill inte alla bo i LSS-boende och det är fel om människor söker LSS-boende på grund av hur bostadssituationen ser ut på den reguljära bostadsmarknaden.

Det är sant att man kan ansöka om LSS-boende! Dock är det väldigt svårt att få LSS-boende och kammarrätten har t.ex. slagit fast att en man med Aspergers syndrom som hade boendestöd men ville flytta till ett LSS-boende inte hade rätt till det eftersom mannen klarade eget boende med stöd av boendestödjarna. Jag har inte heller fått LSS-boende när jag ansökt om det. För att få tillgång till ett sånt boende krävs att man har så stora svårigheter att boendestöd inte kan lösa det. Att man inte lyckas få bostad i den kommun man vill bo i räcker knappast som giltigt skäl.

Svara

Nä skulle aldrig vela bo på LSS- boende, de är de värsta som skulle hända. Dels gillar jag inte att de kommer personal och snokar, sen vill jag inte bo nära utvecklingsstörda

Varför vill du inte bo nära intelletuekllt funktionshindrade? Jag tycker det känns tråkigt med dina kommentarer om detta flera gånger nu då jag själv hade lite låg iq på en hel del områden och låg i gränsen. Vad gör dig till en bättre männsika? Känns lite inskränkt och rentav otrevligt och jag tar illa upp både för mig själv och alla andra med lägre iq. Vad säger det ens om en människa mer än just det med iq:t?

Håller helt med dig, Anna! Jag har en humanistisk människosyn och tycker att alla människor är lika mycket värda oavsett iq, sexuell läggning, etnicitet, ålder o s v. En person med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårigheter jag inte har, och på motsvarande sätt kan jag ha svårigheter som en person med intellektuell funktionsnedsättning inte har. Men det spelar ingen roll för vi är alla människor!

Jag skulle gärna vara granne med någon med intellektuell funktionsnedsättning och hade tidigare också en mycket trevlig kollega med denna diagnos. För mig är det allra viktigaste med empati och ödmjukhet, och det är i princip det enda jag bryr mig om.

Svara

Jag har förstått att behovet av stöd av personal väger tungt i bedömningen om man ska beviljas LSS-boende.

Ja så har jag också förstått att det ligger till! Och det räcker inte med att man har Aspergers syndrom eller autism och behöver stöd i hemmet för kommunerna gör i sådana fall ofta bedömningen att behovet kan beviljas genom boendestöd. Det krävs att man behöver extramycket stöd dagligen för att man ska ha rätt till LSS-boende. Även om jag anser mig ha väldigt mycket praktiska svårigheter, bedömdes jag inte ha behov av LSS-boende.

Svara

Sen en till orsak varför jag inte vill bo på nått boende slippa ha personal hängande efter mig. Har bara en åtgärd de är tandvårdskort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *