Hej du yrkesverksam eller privatperson! Anser du dig kunna det mesta om Aspergers syndrom och autism och inte behöva fortbildningar? Visst, det kan faktiskt vara så att du besitter mycket kunskap. Men sanningen är att du inte kan speciellt mycket om autism om du:
1. Tänker: ”Klienten klarade ju uppgiften igår så jag vet att hen kan.”
Men vi autister klarar nödvändigtvis inte uppgiften idag trots att vi klarade den igår. Igår kan omständigheterna ha varit annorlunda: Kanske fick vi genomföra uppgiften i en annan miljö igår eller så råkade vi vara ovanligt utvilade. Själv klarar jag av att öppna posten någon enstaka gång, men det betyder inte att jag klarar att göra det regelbundet. Därför måste min boendestödjare hjälpa mig att öppna posten även om jag klarar av att göra det ibland.
2. Tror att autister har som högsta mål att bli neurotypiker
Du bör aldrig, aldrig ta för givet att vi autister har som högsta önskan att ta bort våra autistiska egenskaper och bli som neurotypiker. Visst, som ung och osäker hade jag själv ett neurotypiskt beteende som mål, men detta berodde bara på att jag blev mer accepterad när jag betedde mig så neurotypiskt som möjligt. Men jag mådde dåligt av att låtsas, och därför är det skönt att jag äntligen vågar tillåta mig själv att bete mig så autistiskt jag vill!
3. Ser autism som något som borde tränas bort
Du kanske tänker i hemlighet: ”Jag vet att personen har autism, men det skadar väl inte att träna lite på ögonkontakt” eller: ”Man bär bara inte keps i klassrummet för det tillhör inte vanligt hyfs.” Men varför förstöra autistens liv på det sättet? Jag vågar påstå att det är tusen gånger jobbigare för autisten att tvinga sig själv till ögonkontakt och ta av sig kepsen som det är för dig att tvingas leva med kepsen och den bristande ögonkontakten!
4. Tror att uppgiften gått bra om du sett oss genomföra den
Men även om du ser mig ringa ett telefonsamtal till en myndighet betyder det oftast inte att samtalet gått bra. Visst, jag har utfört telefonsamtalet rent tekniskt, men det har kostat mig enormt mycket energi att tänka på vad jag ska säga och koncentrera mig på det motparten säger till mig. Jag mår väldigt dåligt efteråt! Därför ringer min boendestödjare myndighetssamtalen i mitt ställe.
5. I hemlighet tänker att föräldrar till autistiska barn agerar lite väl slappt
Du kanske har tänkt någon gång: ”Jag vet att barnet har autism, men det är väl ingen ursäkt att…” och sedan rabblat upp en mängd situationer där föräldern i ditt tycke agerat alldeles för slappt. Känner du igen dig?
Men tro mig, du kan inte tillräckligt om Aspergers syndrom och autism om du anser att föräldrar till autistiska barn inte vet hur man uppfostrar barn. Däremot ligger det i sakens natur att okunniga människor som du har den felaktiga uppfattningen och gör livet surt för dessa stackars föräldrar.
6. Tror att du kan se vem som har flest svårigheter
Men Aspergers syndrom och autism är inte sällan så kallade osynliga funktionsvariationer. Visst, vissa autister kan ha synliga sociala svårigheter, men bara för att du inte ser något avvikande hos en autist så betyder det inte automatiskt att personen har en mild form av autism. Även om du anser att personen verkar vara hur välfungerande som helst är det inte säkert att hen klarar av att arbeta och sköta sitt hem utan stöd.
4 svar på ”Du kan inte tillräckligt mycket om autism om…”
God morgon:)
Så sant så sant, det du skriver, Paula.
Många tror felaktigt att de av oss autister som har ngt avvikande i t ex talet, gångstilen eller sättet att klä oss har en svårare form av autism än andra där autism ej syns utanpå. Bemötandet speglar också det.
När omgivningen uppmärksammar ngt avvikande sänker många sina förväntningar på personen med autism och blir extra tydliga i sin kommunikation. Samtidigt som vi osynliga autister bemöts som vem som helst och har svårt att bli tagna på allvar.
God morgon 🙂
Du har så rätt! Många autister med t.ex. synliga avvikelser i talet eller gångstilen upplever ofta att de får alldeles för låga krav och förväntningar på sig i stil med: ”Kan du verkligen läsa och skriva? Jag kan hjälpa dig” medan de som har precis lika stora svårigheter i vardagen men av en osynligare karaktär ses ofta som lata.
Hur konstigt och fel det än låter så brukar jag träffa mina biståndsbedömare osminkad och sämre klädd när det är dags för årets uppföljningsmöte. Skulle jag dyka upp på mötet alldeles för välvårdad, skulle en okunnig biståndsbedömare kunna få den felaktiga uppfattningen att min Aspergers syndrom är av den mildare sorten och att jag därför inte behöver lika många timmar boendestöd längre.
Om vi inte vill klä ner oss kan vi klä upp oss inför möten t ex komma i glittriga galaklänningar el i märkeskostymen (obs ironi) 🙂
Att inte lyckas anpassa kläd och skolval efter årstidernas skiftningar kan avslöja NPF hos vissa.
Haha, samma tanke har faktiskt slagit mig 🙂 Om jag inte skulle ha lust att visa mig osminkad hade jag kunnat locka håret, ta på mig en fin balklänning och högklackade för mötet med biståndsbedömaren. Då hade jag stuckit ut på ett synligt sätt och folk hade förmodligen hållit med mig om att jag behöver boendestöd 🙂