Många tycker att mitt jobb låter häftigt. Jag får ofta höra att det måste vara roligt att jobba som Asperger-informatör och att få åka runt och hålla föreläsningar om Aspergers syndrom. Ibland får jag frågan om det överhuvudtaget finns nackdelar i mitt jobb.
Ja, det finns det definitivt! Jag älskar mitt jobb och brinner för att föreläsa, men förutom det faktum att resorna tar mycket energi av mig, har jag ständigt en känsla av att inte räcka till trots att jag redan bloggar, föreläser och skriver böcker. Jag har ingen möjlighet att svara på många privata mejl jag får och eller att hjälpa alla eftersom jag är helt slut efter mitt jobb. Innan jag började föreläsa, hade jag bestämt mig att jag skulle hjälpa alla som behövde hjälp, men snart insåg jag att tiden helt enkelt inte räckte till även om jag gärna skulle vilja.
Det allra tuffaste i mitt jobb är att jag får höra riktigt sorgliga historier. Jag får höra om barn med Aspergers syndrom och autism som har blivit mobbade, vuxna Aspergare som blir deprimerade eftersom de inte har fått jobb och tvingas leva på socialbidrag, personer som blivit tvungna att hoppa av specialanpassade utbildningar eftersom de inte blivit förstådda, lönebidragsanställningar och LSS-insatser som inte fungerat, lärare som tvingat barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att ”träna” på saker som de verkligen inte klarar av och som ger dem ångest och Asperger-barn i Finland som tidigare blivit eller riskerar att bli omhändertagna efterson socialen inte anser att föräldrarna klarar av att ”uppfostra” barnet rätt trots att själva problemet enligt föräldrarna ligger i att barnet mår dåligt eftersom det inte blir förstått och blir fel bemött av omgivningen.
Om jag fick bestämma, skulle alla som arbetar med människor behöva betydligt mer kunskap samt behöva klara av ett obligatoriskt lämplighetsprov som visar att de har tillräckligt mycket empati. Och detta skulle inte gälla endast personal som arbetar med oss som har Aspergers syndrom utan även de som arbetar med människor med andra funktionsnedsättningar, gamla människor osv. Om boendestödjare, LSS-handläggare, läkare och lärare saknar kunskap om Aspergers syndrom och autism, hur kan de hjälpa oss på rätt sätt?
15 svar på ”Det svåraste i mitt jobb”
De kan bare hjelpe om vi forteller. Og du er flink til å berette. Jeg leser bloggen din nesten hver eneste dag. Og jeg kjenner igjen så mye. God førjul, Paula!
Vad kul att höra att du känner igen dig! Och kul att du är aktiv i att kommentera, har lärt mig att förstå mer norska tack vare dig 🙂 God jul på dig också!
oooooohhhhhhhhhhhh …………… JA!!!!!! håller med dig där om det du skriver det skulle behövas .. då kanske en hel del utav den trångsynta fördomsfullt ytliga bilden skulle minska en hel del resurser och hjälp skulle nog bli enklare effektivare och bättre och sen så ja sant hur kan dom hjälpa oss ? tjaa vad ska man säga .. med tanke på att dom nog mer sannolikt saknar en hel del rätt information och så klart det blir felhantering felbehandling mm då ju faktum är det här är nog något som gäller på bra många fler områden i vårat samhälle än dom du tar upp här
Ja, så är det! Man får hoppas att det blir bättre i framtiden.
mmmmmmm
Det förstår jag att det kan vara jobbigt att höra alla sorgliga historier,och sen så kan du ju inte hjälpa alla hur mycket du än skulle vilja….men du gör ju jättemycket redan bara med din blogg,jag tror att det är många fler som är inne och läser utan att skriva kommentarer.Själv så läser jag varje dag här och lär mig nåt nytt hela tiden av både dig och dom som kommenterar och det är mycket värdefullt.Johanna Svenningsson har också en blogg som är värd att läsa,kunde gärna finnas många fler eftersom det blir fler vinklar av att ha asperger då
Ja, så försöker jag också tänka! Med tanke på att jag har nästan 600 följare verkar det som att många läser bloggen utan att lämna kommentarer. Och det är kul att ha läsare, jag skulle nog tappa motivationen att blogga rätt så snabbt om ingen läste vad jag skriver! Men sen blir alltid ännu gladare när jag får kommentarer 🙂
Jag gillar också Johannas blogg, hon är jätteduktig på att skriva!
Jag älskar mitt jobb och brinner för att föreläsa, men förutom det faktum att resorna tar mycket energi av mig, har jag ständigt en känsla av att inte räcka till trots att jag redan bloggar, föreläser och skriver böcker.
Jag tycker att du är nästan överambitiös med att svara på kommentarer på bloggen. Du kommenterar i stort sett allt vad människor skriver även om de inte frågar dig någonting. Det är väldigt trevligt att du ger oss läsare den uppmärksamheten men det är långt ifrån nödvändigt. Det är få bloggare som är så ambitiösa med att svara på läsarnas kommentarer.
Jag har ingen möjlighet att svara på många privata mejl jag får och eller att hjälpa alla eftersom jag är helt slut efter mitt jobb.
Varför skriver du inte en text vid din epostadress eller kontaktformulär som säger att du som regel inte svarar på mejl pga tid- och energibrist? Det kanske lättar ditt dåliga samvete lite.
Haha, jag visste inte ens om att bloggare inte brukade svara på läsarnas kommentarer! Jag vet faktiskt fortfarande inte hur bloggarna fungerar och hur bloggvärlden ser ut för jag läser aldrig några bloggar förutom Johannas då. Jag skapade den här bloggen utan att knappt veta någonting om bloggar! Men jag tycker fortfarande att det är trevligt att svara och ska nog fortsätta göra det eftersom jag själv gärna skulle vilja få svar om jag lämnade en kommentar på en blogg. Sen blir jag så glad av att få kommentarer för jag lär mig otroligt mycket när jag får andra synvinklar, då kan jag utvecklas ännu mer. Men kanske behöver jag inte svara på exakt alla kommentarer, speciellt inte om kommentaren inte är riktad till mig utan svar på en annan kommentar.
Jag har faktiskt skrivit i kontaktformulären att jag inte har möjlighet att svara på de flesta mejl, men många skriver till mig ändå. Fast efter att jag skrev den texten har antalet mejl minskat lite.
Det du säger är så viktigt! Jag jobbar själv som förskollärare och det är så viktigt få rätt stöd från början. Man är aldrig fullärd som förskollärare utan det finns alltid nytt att lära:)
För att på bästa sätt stötta ett barn med Aspergers menar jag 😉
Jag älskar människor som har din inställning! 🙂 Jag kommer nog aldrig bli fullärd heller när det gäller Aspergers syndrom. Jag lär mig något nytt nästan hela tiden när jag får nya synvinklar från alla bloggläsare eller åhörarna på mina föreläsningar.
Tack härlig du är som säger så
Man lär sig så mycket genom att läsa vad du skriver och hur du ser och upplever saker. Man är ju som person givetvis unik och ser saker på sitt sätt så alla är vi olika så menar inte att det är facit. Men det är mycket intressant att lära sig mer om Aspergers, hur det är att leva med det.
Så får jag som inte har det en utökad kunskap om hur jag på bästa sätt kan bemöta, förstå och respektera de personer som jag möter som har det. Så tack för din blogg:)
TAck för det du skrev, vad roligt att höra att du lär dig mycket! 🙂