Kategorier
Paulas blogg

Skillnaden på att ha Aspergers syndrom och att lida av Aspergers syndrom

1425574_698883673466308_1977377544_n

8 svar på ”Skillnaden på att ha Aspergers syndrom och att lida av Aspergers syndrom”

Hej Marita! Asperger (eller autismspektrumtillstånd som det numera heter) är egentligen min ”huvuddiagnos”, dvs det som påverkar mig mest, och jag funderar egentligen inte så mycket på vilka saker som beror på Asperger och vilka på ADD osv. Men visst skulle jag kunna skriva ett inlägg om min ADD i framtiden. Ha det gott!

Svara

Du skriver så himla bra om din vardag så jag får en annan förståelse för hur det är att leva med din diagnos.
Det tackar jag för!

Du verkar aldrig använda din diagnos för att be om ursäkt!
Vilket jag upplevt med de få jag känner med diagnosen.
Om de gör något som påverkar andra! Så säger de, ber om ursäkt jag menade det inte men du vet hur det är med sånna som mig!
Med det vill jag fråga är det svårt att personen Paula eller ser du alltid personen Paula som har diagnos!
Du verkar hitta allt som är bra med diagnosen och informera om det som kanske är jobbig!
Tack igen för bra blogg!

Vad kul att du gillar min blogg:-)
Personligen tycker jag att det är svårt att dra gränsen mellan min diagnos och personlighet. Förut funderade jag mycket på vad som beror på vad, är jag så här för att jag är Paula eller är jag så här för att jag har Asperger (och även ADD)? Men idag funderar jag inte över såna saker längre. Jag gillar inte att använda min diagnos som en ursäkt, men däremot kan jag ibland använda det som en förklaring till att jag har svårt för vissa saker. Men sen har jag å andra sidan lätt för vissa andra saker som är svåra för många andra, så jag brukar helt enkelt säga att jag är annorlunda=)

Svara

Hej!
Jag undrar om du behöver vara ensam om du har umgåtts med människor några dagar? Det gör jag. Äve om det är trevliga människor, familjemedlemmar/vänner.
De som är neurotypiska förstår inte detta.

Hej Kerstin!
Jag är exakt likadan, speciellt nuförtiden 😉 Ibland känner jag att jag behöver vara ensam en hel vecka innan jag återhämtat mig! När jag isolerar mig, tror många neurotypiska personer att jag mår dåligt men sanningen är att jag mår riktigt bra i min ensamhet. Jag känner aldrig nånsin att jag behöver sällskap, men därmed inte sagt att jag inte skulle gilla att umgås med andra människor. Om personen är trevlig och vi har mycket gemensamt, kan jag ha riktigt roligt tillsammans med h*nom, men då måste jag vila några dagar efteråt. Så jag känner verkligen igen mig!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *