Vissa människor har hört talas om att trötthet och utmattning kan ingå i diagnoserna Aspergers syndrom och autism, men många förstår ändå inte fullt ut vad detta har för konsekvenser för oss. Utmattningen kan göra att vi mår mycket dåligt och blir helt slut efter att vi blivit utsatta för jobbiga moment i vår vardag. Det finns flera saker i vår vardag som gör oss helt utslagna, bland annat:
1. Sinnesintryck. Det är snarare regel än undantag att vi som lever med Aspergers syndrom och autism är känsliga för sinnesintryck vars konsekvenser inte ska underskattas. Överallt i samhället stöter vi på stökiga miljöer, höga ljud, folk som pratar samtidigt, parfymlukter, konstiga konsistenser och smaker när vi blir bjudna på mat mm. Ett vanligt missförstånd är att vi endast blir utmattade under tiden vi blir utsatta, men sanningen är att vissa autister kan ligga helt utslagna i en vecka efter att de blivit utsatta för störande sinnesintryck.
2. En dålig automatiseringsförmåga. När vanliga människor utför praktiska göromål, sker det för det mesta automatiskt. De kan tänka på andra saker samtidigt och upplever på sin höjd att det är tråkigt att städa, duscha, öppna posten och diska men det brukar inte vara ansträngande för deras hjärnor. Vi som har asperger eller autism har däremot inte sällan automatiseringssvårigheter. Att duscha är för mig som att försöka koncentrera mig på att tala ett främmande språk som jag inte behärskar så väl eller som att försöka lösa en svår matteuppgift. Jag måste koncentrera mig medvetet på det jag gör, och därför blir jag trött efteråt.
3. Sociala kontakter. När andra människor får återhämtning och energi av att umgås med arbetskamrater och grannar, kan sådana sociala kontakter ta enormt mycket energi av personer med Aspergers syndrom och autism. Vi måste tänka medvetet på vad som är lämpligt att säga, lägga mycket energi på att tolka andra människor, akta oss så att vi inte prata för mycket om oss själva och speciellt i stökiga miljöer kontrollera att vi inte står i vägen för någon, vilket jag har en tendens att göra. Jag har svårt för att se mig omkring om jag inte medvetet påminner mig själv om att göra det.
4. Att anpassa sig efter andra människor. Faktum är att neurotypiker är en majoritet och vi aspergare och autister en minoritet och vi har ofta helt andra behov och förväntningar än andra människor. Trots att det inte är det minsta rättvist, känner vi aspergare att vi ständigt måste anpassa oss efter andra människors förväntningar. Jag tycker att det tar energi att hålla upp dörrar för andra människor och jag vill inte heller att andra ska hålla upp dörrar för mig, men ändå känner jag mig tvingad att hålla upp dörrar för andra människor hela tiden för annars skulle jag ses som ouppfostrad och egoistisk. Mina behov är i minoritet, och därför känner jag mig tvingad att anpassa mig.
5. Att man har helt andra intressen. Jag har alltid upplevt det mesta som andra människor småpratar om som mycket tråkigt och ointressant. Jag är totalt ointresserad av musik, filmer, kändisar, inredning, turistresor, arkitektur, matlagning, teater och ja, det mesta som andra människor brukar prata om och blir extremt uttråkad när jag utsätts för sådana ämnen! Däremot är jag extremt intresserad av mina specialintressen. Eftersom jag upplever att det mesta i livet som inte har med mina specialintressen att göra är extremt tråkigt och tröttsamt, var skolan en plåga för mig. Jag kan inte bli intresserad av ämnen som inte intresserar mig ett dugg, och jag blir extremt trött och utmattad när jag känner mig tvingad att visa intresse.
6. Att ständigt behöva förklara sig. Det ingår i mitt jobb att förklara vad Aspergers syndrom och autism innebär, och därför tar det inte mycket energi av mig att blogga och föreläsa. Däremot upplever jag det som energikrävande att ständigt behöva förklara mig i privata sammanhang när jag får frågor i stil med: ”Varför kan du inte äta samma mat som vi?” Vad är det exakt som gör att du inte orkar följa med på festen?”, Hur kan du veta med säkerhet att dina svårigheter inte går att träna bort?” och ”Hur kommer det sig att du har boendestöd och varför städar din boendestödjare ditt hem?” Det kan vara tröttsamt att ständigt behöva försvara sig och leva med känslan att man inte förklarat allt tillräckligt väl så att man blivit förstådd.
10 svar på ”Dessa 6 saker kan vara enormt tröttsamma för autister”
Jag känner igen mig i alla de saker du nämner, men jag skulle säga att #6 är det som är absolut jobbigast och tar mest energi för mig, för de andra har jag kunnat anpassa min situation till mer. Jag behöver visserligen inte göra det så ofta, men när jag behöver det är det extremt jobbigt, och inte bara just då i stunden utan jag brukar tänka på det i dagar eller veckor efteråt; ”är det fel på mig?”, ”är det lättare om jag bara följer med så jag inte blir ifrågasatt?” osv. De som frågar kanske bara menar väl, men det är otroligt jobbigt att alltid behöva förklara sig – varför kan de inte bara acceptera att det är så?
Det här med att behöva förklara sig kan vara jobbigt! Vissa autister väljer tyvärr att ge efter och anpassa sig efter andras förväntningar för att de inte orkar stå upp för sina behov och förklara sig hela tiden. Jag kan förstå att jag behöver förklara allt tydligt för läkare och biståndsbedömare, men i privata sammanhang kan sånt vara otroligt jobbigt. Många som frågar mig om olika saker ifrågasätter inte ens utan de är bara nyfikna, men det kan också vara tröttsamt i längden att behöva svara på nyfikna frågor.
Vad bra att du har kunnat anpassa de flesta andra punkterna på listan till din livssituation!
Ja, det är verkligen tråkigt att det ska behöva vara så; att man ställer upp på saker som man egentligen inte vill för att man inte orkar säga sanningen.
En annan sak som andras frågor kan göra, i alla fall i mitt fall, är att jag själv börjar ifrågasätta varför jag gör vissa saker på ett speciellt sätt, varför jag gillar och ogillar olika saker, osv. När jag bara är själv gör jag aldrig det för jag accepterar bara att jag fungerar på ett visst sätt, och ifrågasätter det inte. Detta gör så klart att det går åt väldigt mycket energi, som jag mycket hellre skulle lägga på annat.
Ja det går verkligen mycket energi åt sånt! Folk kan ha svårt för att acceptera att man gör saker på sitt sätt och att man ogillar vissa saker. Jag har lärt mig att det som fungerar bäst är att bara säga att man vill göra saker på sitt sätt och att man inte orkar/vill diskutera ämnet. Och vissa saker är lönlösa att diskutera så som politik och religion för folk har alltid olika åsikter om sånt. I mitt fall har jag även slutat diskutera kost/mat i vissa situationer för folk har alltid olika åsikter om vad som är nyttigt vad man borde äta för mat mm. Kost är ju ett av mina specialintressen och man måste ofta motivera för andra människor varför man äter på sitt sätt om man har annorlunda matvanor. Jag tror faktiskt att folk alltid kommer att tycka att man gör och känner fel om man avviker från normen oavsett hur mycket man förklarar varför man är som man är.
Andra ska ju skita i vad och hur DU äter!! Ingen ska behöva förklara sina matvanor för andra! Jag har många gånger hamnat i konflikter för att andra lagt sig i sånt som inte angår dem, och när jag sagt ifrån har de vägrat respektera det. Det är sååå tröttsamt och ledsamt! Mina matvanor och såna liknande saker skulle jag bli upprörd om någon lade sig i. Jag har aldrig gillat när folk bryr sig på det sättet, vilket de flesta inte förstår. Har jättestark integritet och anser inte att mitt liv angår andra, bara dem jag själv vill!
Jag förstår att du hatar när folk lägger sig i för precis som du skriver så angår det inte dem vad du gör. Jag har aldrig förstått varför andras matvanor är ett ämne som engagerar så många. Jag har faktiskt märkt att det är betydligt fler kvinnor än män som lägger sig i vad jag äter. Män brukar inte alls bry sig lika mycket, dock finns det självklart undantag.
Jag kan inte bli intresserad av ämnen som inte intresserar mig ett dugg, och jag blir extremt trött och utmattad när jag känner mig tvingad att visa intresse.
Jag har ganska nyligen insett att samtalsämnet har stor betydelse för hur utmattad jag blir av socialt umgänge. Jag tvingar ofta mig själv att prata om saker som jag inte tycker är intressanta just för att passa in i ett socialt sammanhang. Strategin hjälper mig i och för sig att passa in bättre i samhället men det sker till en hög kostnad i form av mental utmattning.
Samma här! Ju mer andra människor tycker att jag passar in, desto sämre mår jag mentalt och då blir jag också helt utmattad. Jag har märkt att det inte passar mig att passa in i samhället för det sker till en alldeles för hög kostnad.
Min son fick Aspergers diagnos för fyra år sen när han gick på gymnasiet. Han har ingen sysselsättning. Och bor för närvarande hemma. Hans inställning till oss föräldrar är att vi ska vara hans slavar och göra allt praktiskt. Jag tycker det är svårt att veta vad som är trötthet pga hans autism och vad som är lathet. Vi hamnar tyvärr ofta i konflikt.
Hej Thomas!
Det låter som en jättejobbig situation för er! Själv vet jag hur mycket energi olika sysslor kan ta när man har Aspergers syndrom/autism, och jag har ju själv boendestöd som hjälper mig hemma eftersom jag inte orkar. Med detta sagt förstår jag er frustration, och jag tycker absolut inte att man ska behandla någon som ens slav.
Min spontana tanke är att det kanske skulle vara dags för honom att flytta hemifrån eftersom han är vuxen. Han skulle kunna ansöka om hjälp från kommunen i form av hemtjänst eller boendestöd om han behöver stöd. Har han ingen inkomst finns det ju alltid ekonomiskt bistånd att ansöka från kommunen! Det kanske skulle kunna vara en lösning?