Idag är den stora dagen som jag bävat inför länge, nämligen dagen då jag måste träffa min nya LSS-handläggare för uppföljning. Det har blivit dags att följa upp insatserna och göra en nyansökan om fortsatt boendestöd. Ni som följt min blogg ett tag vet hur jag känner inför det. Eftersom jag varit nervös och tänkt på mötet sedan i julas (ja, du läste rätt!) så kontaktade jag biståndsbedömaren två månader i förtid. Jag ville ju veta i mycket god tid när det stora datumet skulle äga rum, annars skulle jag inte kunna slappna av!

Träffen kommer att vara på hans kontor

Precis som vanligt så har jag valt att boka mötet på stadsdelsförvaltningens kontor istället för i mitt hem. Jag är mycket tacksam för att han gick med på det för det är långt ifrån självklart! Häromåret insisterade en biståndsbedömare på att hålla mötet hemma hos mig mot min vilja. Då fick min dåvarande boendestödjare vara med så att jag skulle slippa ta emot henne själv. Jag hade inte kunnat bedöma själv var vi skulle sitta: i köket eller i vardagsrummet och om jag skulle bjuda henne på något eller inte. Men min boendestödjare hade koll!

Ville vara själv

Den här nya biståndsbedömaren ville att min boendestödjare skulle följa med mig på dagens möte men jag bad om att få komma själv. Jag har märkt av erfarenhet att ju färre människor det är på mötet, desto bättre. Dessutom vill jag inte att boendestödtimmar som jag inte ens har många av används till uppföljningsmöten utan jag vill nyttja timmarna till saker som har med hemmet att göra! Han var först tveksam till att jag skulle komma själv men gick till slut med på det under förutsättningen att han får ringa till min boendestödjare efteråt.

Känner mig orolig

Självklart har jag betänkligheter inför dagens möte: Vad kommer den här nya biståndsbedömaren ha för kunskaper om Aspergers syndrom? Hur ska jag argumentera för mitt stödbehov så att inte boendestödtimmarna dras ner? Jag har ju nya biståndsbedömare varje år så jag måste alltid ta allt från början. Jag har grubblat så mycket att jag vaknade klockan 4 i morse och kunde inte somna om! Och mötet kommer inte vara förrän klockan 10 så jag hade lugnt kunnat fortsätta sova flera timmar till.

Önska mig lycka till! 🙂