Därför uppfattar du autistiska barn som jobbiga

Många lärare undrar varför barn som har Aspergers syndrom eller autism är jobbiga och klagar så mycket. Varför är autistiska barn aldrig nöjda? Men många har missat här en viktig poäng, nämligen att vi autister är begränsade att leva på det sättet som många andra människor lever. Det är ju det alla funktionsnedsättningar i grund och botten handlar om. För att vi inte ska krascha så krävs det specialarrangemang.

Vad är det som inte fungerar för autistiska barn i skolan då? Jo, för det första är miljön inte sällan väldigt stökig. Faktum är att många autistiska barn måste hantera alltför många sinnesintryck i vardagen. Det är som att leva med en ständig baksmälla eller migrän när man ser allt, hör allt, det känns obehagligt att skaka hand, det luktar konstigt överallt och maten man tvingas äta smakar väldigt äckligt. När många neurotypiskt fungerande vuxna skulle klaga om de tvingades leva med en oupphörlig baksmälla eller äta mat som de får kväljningar av, är situationen mycket värre för autistiska barn som har det jobbigt även på många andra sätt.

Sedan har jag inte kommit till den viktigaste delen i skolan, nämligen undervisningen. Faktum är att vi som lever med Aspergers syndrom eller autism lär oss inte sällan endast på ett sätt medan lärarna i skolan vill att eleverna ska lära sig på många olika sätt: genom lek, genom att rita och pyssla, genom grupparbeten, genom att läsa och genom att se en film. Själv lär jag mig endast genom att läsa allt i böckerna och eventuellt ställa frågor till läraren i enrum om det är något jag inte förstår. Lekar, grupparbeten, gruppdiskussioner, teckning och pyssel skapar ångest och jag blir trött av filmer. Jag har blivit helt slut och utmattad när jag tvingats lära mig på för mig helt fel sätt.

För att vi har fått diagnosen autism har det krävts att vi har begränsade intressen eller beteenden. Antingen älskar jag ett ämne eller så hatar jag det, det finns liksom inget mellanting.  Jag är dessutom till skillnad från icke-autistiska människor inte allätare när det gäller intressen. Jag har endast två eller tre intressen som uppslukar all min tid och allt annat, det vill säga 99% av allt i livet, är tråkigt och ointressant. Hemma kan jag ju pyssla med mina specialintressen dag ut och dag in men i skolan fanns det två problem: dels fick man till skillnad från om man forskar på universitetet inte snöa in sig på endast ett ämne och dels tvingades jag stå ut med att 99% av ämnena är så ointressanta att jag hade lust att skrika rakt ut.

Slutligen får man inte glömma bort det sociala. De flesta barn som lever med Aspergers syndrom eller autism möter sociala svårigheter i skolan: de kan vara mobbade, utstötta, bli förvirrade av det sociala samspelet och tvingas leva med en utanförskapskänsla som orsakar kraftig ångest. Själv mådde jag mycket dåligt av alla sociala krav och det försvårade min skolgång enormt. Det var faktiskt det sociala som var det allra värsta för mig i skolan! Som vuxen har det endast varit distansstudier som har fungerat för mig.

Undrar du fortfarande varför många autistiska barn klagar? Du som är närsynt eller rörelsehindrad skulle förmodligen också klaga om dina glasögon hade fel styrka eller om din rullstol inte skulle fungera alternativt bara skulle fungera ibland. Och det är just sånt som vi som lever med asperger eller autism tvingas stå ut med: skolmiljön är inte anpassad för oss. Ju mer åren gick för mig i skolan, ju mer utbränd blev jag för allt tärde på min kropp enormt. Autistiska barn är på intet sätt jobbigare än andra barn, de tvingas bara leva i ett samhälle som är anpassat efter neurotypiskt fungerande människor, inte efter autister!