Aspergers syndrom, autism och ADHD tas långt ifrån alltid på allvar. Många skolor har synpunkter på NPF-barnens ADHD-medicinering och uppfostran, vilt främmande människor tycker att vi autister borde ändra på kosten och omgivningen tycker alltid att vi borde göra allt helt annorlunda och leva annorlunda. Jag har ibland funderat på varför asperger och autism inte tas på allvar och tror att det beror på följande:
1. Aspergers syndrom och autism är förhållandevis nya medicinska diagnoser. Detta trots att autistiska människor förmodligen alltid funnits i historien, men förut sågs vi som egendomliga, blyga, udda, lata, elaka eller ouppfostrade. När jag gick i skolan i 80-och 90-talets Finland så hade vi OBS-klasser där alla trotsiga elever hamnade. Speciellt personer från äldre generationer kan ha därför svårt för att acceptera att barnen i dåtidens OBS-klasser hade svårigheter när alla fick lära sig att dessa barn var jobbiga och ouppfostrade.
2. Vi har inte sällan en ojämn begåvningsprofil. Det känns som att många människor har lättare för att acceptera att person är lågt presterande om personen är lika lågt presterande inom alla områden. En person med en ojämn begåvningsprofil ses däremot inte så sällan som lat för kan man det ena så borde man kunna det andra också. Tycker många.
3. Aspergers syndrom och autism kan vara så kallade osynliga diagnoser. Visst, vissa av oss kan ha en annorlunda gångstil, en egendomlig talmelodi eller en avvikande röst, men faktum är att omgivningen överhuvudtaget inte brukar kunna se något avvikande på många av oss. Och syns svårigheterna inte så finns de inte, så resonerar många.
4. Vi aspergare och autister är sinsemellan extremt olika. Vi kan uppfylla olika diagnoskriterier och på olika sätt. Exempelvis svårigheterna i socialt samspel kan yttra sig på många olika sätt. Vissa av oss kan uppfattas som påflugna, andra som alldeles för försiktiga. Vissa av oss kanske glömmer bort att säga artighetsfraser som ”tack” och ”förlåt” medan andra, däribland jag, överkompenserar svårigheten genom att tacka överdrivet mycket och be om ursäkt alltför ofta. Andra människor kan ha svårt för att förhålla sig till autism när vi är så här olika.
5. Det finns inget uttalat område i hjärnan som ensamt kan anses vara orsaken till autism. Vilket kan göra många människor skeptiska till neuropsykiatriska diagnoser. Ibland kallas amygdalan för hjärnans autismcentrum men alla autistiska hjärnor ser olika ut. Det finns därmed ingenting som heter en Asperger-hjärna eller en autistisk hjärna, och Aspergers syndrom och autism går därför inte att diagnosticera genom att undersöka hjärnan. Jämför med exempelvis Downs syndrom som är enkel att diagnosticera tack vare den extra kromosomen.
4 svar på ”Därför tas inte autism på allvar”
Bra analys, Paula. En stor del av problemet är att det finns en så stor okunskap om vad autism faktiskt är i samhället. Många tror att när man har den diagnosen är det så extremt att man inte kan klara sig själv överhuvudtaget. Det trodde jag faktiskt också för inte så länge sedan – innan jag förstod att det finns många olika varianter.
Det behövs uppmärksammas mycket, mycket mer i media för att få bort den negativa stämpeln som många har.
Jag håller med! När man säger ”autism” så låter det väldigt allvarligt. Det som många inte förstår är att det finns autism med och utan utvecklingsstörning. Och det finns många olika varianter av autism, precis som du skriver. Jämför exempelvis Rainman med Temple Grandin. Det är inte alls konstigt att många skäms för sin diagnos och jag håller med dig om att autism och asperger borde uppmärksammas mycket mer i media!
Gällande: ”vilt främmande människor tycker att vi autister borde ändra på kosten”. Det finns en jätteintressant artikel på finska om en autistisk pojke med magproblem som blev hjälpt i sin autims genom att pojkens föräldrar ändrade på kosten. Den nya kosten inte bara hjälpte mot magproblemen utan också mot utvecklings- och beteendeproblem som klassificerats som autistiska.
Artikeln hittar du genom webbadressen: https://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/01/29/autismiin-apua-ruokavaliosta
Om ni inte kan finska kan ni översätta artikeln med hjälp av Google.
Jag tycker själv att kosten är jätteviktig! Däremot passar ju det ju inte alla att ändra kosten och många upplever det som begränsade att aldrig få äta gluten, mejerier, socker, sötningsmedel, soja och glutamat. Men mig passar det och jag tycker att mag- och andra hälsoproblem blir så otroligt mycket bättre när man äter rätt! Men det passar ju inte alla, och alla får inte effekter av kostförändringar heller.