Därför kan en autist vilja hålla det man bestämt

Enligt Lorna Wings teori har personer med Aspergers syndrom och autism dålig föreställningsförmåga. Ibland vill vi autister bestämma allt i förväg och hålla oss till det till punkt och pricka, och många tror att anledningen är att vi inte kan föreställa oss andra lösningar än det vi bestämt från början. Jag säger inte emot att det säkert kan vara så i många situationer, men däremot är det inte alltid så. Ofta vet jag mycket väl om att jag skulle kunna göra på ett annat sätt än vad jag tänkt mig från början, men jag väljer ändå att hålla mig till det jag bestämt eftersom jag upplever det som energidränerande att göra nya planer på kort varsel.

Ett klassiskt exempel är när jag och en kompis häromåret promenerade längs Drottninggatan i Stockholm, och precis som vanligt hade jag med mig matlåda. Redan när jag höll på att göra i ordning matlådan hemma hade jag bestämt mig för att sätta mig på en specifik bänk på Drottninggatan för att äta upp matlådan. Det duggregnade lite när vi gick längs gatan men vi brydde oss inte utan satte oss på bänken ändå. Men snart öppnade sig himlen och duggregnet övergick i världens ösregn! Regnet var så häftigt att man blev genomblöt på en sekund och kunde knappt se något.

Människor började skrika och skyndade sig för att ta skydd så fort de kunde. Även min kompis sprang utanför närmaste klädbutik för att ta skydd under taket. Han försökte få med mig, men jag stannade envist kvar på bänken och fortsatte äta. Kompisen var av förståeliga skäl föga intresserad av att hålla mig sällskap, och därför blev det att han och alla andra människor stod under skydd och jag satt helt ensam på bänken mitt på gatan och åt. Det kändes som att jag fick en del undrande blickar och folk verkade tycka att jag var galen. Vissa ropade till mig och undrade om det inte var obehagligt att bli genomblöt. Det kändes som att främlingarnas undrande blickar och frågor blev ett betydligt större problem för mig än själva ösregnet.

Min kompis frågade efteråt om jag inte hade kunnat ta skydd med honom och äta upp resten av matlådan senare. Det hade jag absolut kunnat, och jag var fullt medveten om att det hade ansetts vara det mest normala. När jag var ung och osäker hade jag troligen flytt regnet med honom, men nu som äldre föredrar jag att göra precis som jag vill. Och det tar ju energi av mig att ändra på planer på kort varsel. Det hade inte ingått i mina ursprungliga planer att plötsligt flytta mig från bänken, och det skulle ha varit betydligt mer tröttsamt för min hjärna att avvika från de ursprungliga planerna än att stå ut med genomblöta kläder.

Även om andra människor ofta tror att det skulle vara det enklaste för mig att ändra på de ursprungliga planerna om det sker något oväntat, kan det i själva verket vara det krångligaste alternativet. Jag gör alltid en noggrann övervägning: hade det varit höst och iskallt ute, hade jag förmodligen lidit så pass mycket av kylan och regnet att jag hade valt att ta skydd under taket i alla fall. Men nu var det sommar, och därför gjorde jag bedömningen att det var värt att bli genomblöt eftersom det innebar att jag slapp ändra på mina planer. Att hålla sig fast vid de ursprungliga planerna på det här sättet kan vara en utmärkt strategi för en autist att undvika stress!