Kategorier
Aspergers syndrom och högre studier

Därför fungerar inte alltid särskilt pedagogiskt stöd för autistiska studenter

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

SVT skriver om studenten Julia Eklund som har Aspergers syndrom och ADHD och studerar kemi på Stockholms universitet. Hon får särskilt stöd från universitetet i form av anteckningsstöd, raster vid tentor och längre tid vid tentaskrivningar vilket hon har rätt till enligt lag. Den som exempelvis har Aspergers syndrom och eller autism och studerar på högskola eller universitet har nämligen laglig rätt till att få särskilt pedagogiskt stöd vid behov för att klara av sina studier.

Misstänker att vissa typer av stöd är lättare att få

Däremot är det långt ifrån alltid det särskilda pedagogiska stödet fungerar. Ibland har jag funderat på om det kan vara så att det går utmärkt att få just anteckningsstöd, extratid för inlämningar och påminnelser om deadlines men att om man har någon annan diagnos än ADHD och behöver stöd med något annat än just det ovannämnda så fungerar inte stödet alltid lika bra. Jag påstår inte att det är så, men jag har misstänkt det ett tag.

Ibland har stödet fungerat

Själv har jag egna erfarenheter av särskilt pedagogiskt stöd och jag har också pratat med många andra autister som haft det. Vissa har varit mycket nöjda samtidigt som andra inte alls upplevt att stödet fungerat. Själv har jag också varit missnöjd vid flera tillfällen trots att vissa universitet faktiskt har skött sig på den punkten. När stödet har fungerat, har jag känt mig helt inkluderad och studierna har framskridit enligt planerna.

Vissa högskolor beviljar bara viss typ av pedagogiskt stöd

Andra universitet har däremot varit stenhårda när det gäller vilket stöd jag har kunnat få: extratid för inlämning, anteckningsstöd, ljudböcker om jag har dyslexi och en mentor som påminner mig om när det är dags att lämna in uppgifter är det som gäller vid dessa universitet. Men problemet är att jag har behövt stöd med något helt annat. Jag har inte dyslexi, jag vill inte ha anteckningsstöd och jag behöver inga påminnelser om när det är dags att lämna in uppgifter. Sånt kan jag sköta själv!

Hade behövt en mentor som kunnat ledsaga mig

Däremot skulle jag bland annat ha behövt en mentor vars uppgift hade varit att hjälpa mig att hitta till rätt seminariesal i och med att jag har mycket svårt för att hitta inomhus i stora byggnader. Det hände att jag blev försenad till seminarier eftersom jag inte hade hittat och var till och med nära att missa ett obligatoriskt seminarium helt eftersom jag hade irrat runt fram och tillbaka på universitetet!

Ledsagning hörde inte till mentorns uppgifter

När jag frågade om jag kunde få stöd av en mentor för att hitta till rätt sal, fick jag till svar att mentorer inte skulle hjälpa en att hitta till rätt sal utan deras enda uppgift var att påminna mig om när det var dags att lämna in uppgifterna. Vilket var stöd jag inte behövde varför jag tackade nej till en mentor. Och detta trots att det skulle ha funnits en massa andra saker kring studierna som jag hade behövt hjälp med men reglerna var sådana att mentorn inte fick hjälpa med det jag hade behövt hjälp med så som att hitta till rätt sal!

Min funktionsnedsättning ställde till det för mig

Vid ett annat universitet fick jag höra att det inte hörde till mentorns uppgifter att hjälpa mig att orientera mig på kursrummet på högskolans lärplattform så att jag skulle få tillgång till inlämningsuppgifterna och de inspelade föreläsningarna. Jag har väldigt svårt för att hitta på röriga lärplattformar med konsekvensen att jag missade föreläsningar och uppgifter under kursernas gång eftersom jag inte visste att föreläsningarna och uppgifterna ens existerade. Detta påverkade i sin tur mitt slutbetyg negativt. Eftersom jag hade missat obligatoriska uppgifter, var det också nära ögat att jag inte skulle hinna få ut poängen i tid!

Hade behövt få uppgifterna skickade till min mejl

Det jag skulle behövt var att få uppgifterna och föreläsningarna skickade till min mejl. Men när jag påtalade för universitetet att mitt enda problem var att hitta uppgifterna och föreläsningarna på lärplattformen, inte att komma ihåg att lämna in examinationsuppgifterna i tid, fick jag till svar att mentorer kanske kunde hjälpa mig att få tillgång till uppgifter och föreläsningar men att ansvaret låg på mig. Skulle inte mentorn göra det och jag skulle missa något, skulle hela ansvaret ligga på mig.

Undrar hur högskolor brukar agera med rullstolsburna studenter

Jag undrar hur högskolor brukar agera med studenter med fysiska funktionsvariationer? Säger de också till rullstolsburna studenter: ”Vi kan tyvärr inte garantera att den obligatoriska tentamen kommer att äga rum i en rullstolstillgänglig lokal. En mentor kan kanske bära upp din rullstol om du får en snäll mentor, men skulle inte mentorn göra det och det leder till att du missar en tentamen, ligger hela ansvaret på dig och du kommer inte få ut poängen eftersom du inte skrivit din tentamen.”

Vad vet jag, kanske bär sig universiteten också åt på det här sättet med rullstolsburna studenter. Men gör inte universiteten det så undrar jag isåfall varför de agerar på ett annat sätt med oss med autism. För vad är det för skillnad på att inte kunna skriva en tentamen för att man inte kan tillträda en sal på grund av fysiska hinder och att inte kunna göra uppgifterna och lyssna på föreläsningarna för att man inte har fått hjälp med att få tillgång till dessa?

2 svar på ”Därför fungerar inte alltid särskilt pedagogiskt stöd för autistiska studenter”

Fungerar dåligt på universitet när inte mentorn får hjälpa till med någonting . Till skillnad hur det var på gymnasiet.

Jag håller med! Jag har hört att KTH ska ha väldigt bra mentorer, men jag har aldrig pluggat där själv. Det är också olika från lärosäte till lärosäte vad mentorer får och inte får hjälpa till med.

Svara

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *