Därför borde Sally-Anne-testet upprepas

Precis som jag lovade Borneo kommer jag svara offentligt på hens bloggkommentar som handlade om kognitiv empati/mentaliseringsförmågan vid autism. Det ursprungliga blogginlägget om kognitiv empati hittar ni här, och Borneo hade ett par invändningar till det jag hade skrivit i inlägget. Detta blogginlägg behandlar endast Borneos första punkt som handlade om Sally-Anne-testet. Jag kommer att skriva om de andra punkterna vid ett senare tillfälle!

Autismforskare har skrivit om ämnet

Borneo påpekade att det så kallade Sally-Anne-testet indikerar att personer med autism de facto har svårt med kognitiv empati/mentaliseringssvårigheter. Vuxna med autism kan klara av mentaliseringsuppgifter bättre än autistiska barn vilket pekar på att vuxna autisters mentaliseringssvårigheter yttrar sig mer diskret än hos barn samt att vuxna autister är bättre än barn på logiskt tänkande (d v s en vuxen kan logiskt härleda det rätta svaret), konstaterade Borneo. Och det är alldeles korrekt! Tony Attwood har faktiskt skrivit ett helt kapitel om Theory of Mind i sin bok där han utförligt beskriver vad som är känt om autisternas förmåga till Theory of Mind. Gillberg skriver i sin bok att mentaliseringsförmågan vid autism ofta är försenad samt att många vuxna autister kan svara korrekt på mentaliseringsuppgifter i kliniska tester men ändå ha svårt att mentalisera i det verkliga livet.

Testet gjordes på 1980-talet

För er som inte känner till Sally-Anne-testet så gjordes det på 1980-talet, och både neurotypiska och autistiska barn rekryterades till studien. Testet gick ut på att barnen blev introducerade för två dockor som hette Sally och Anne, och barnen fick höra följande historia: Sally hade en korg och Anne hade en låda. Sally lade bollen i sin korg varefter hon lämnade rummet och inte längre kunde se korgen. Under tiden Sally var borta tog Anne bollen och flyttade den till lådan. Sedan kom Sally tillbaka till rummet och ville leka med sin boll. En av frågorna som barnen fick svara på var: ”Var kommer Sally att leta?”

Neurotypiker klarade av testet

De flesta barn utan autism svarade korrekt att Sally skulle leta i korgen. Det var ju där hon hade lagt bollen, och hon kunde omöjligen veta att bollen låg i lådan eftersom hon inte kunde ha en aning om att Anne hade tagit bollen och lagt den där. Många autistiska barn svarade däremot felaktigt att Sally skulle leta i lådan. Detta indikerade enligt forskarna att autistiska barn hade mentaliseringssvårigheter i och med att de inte tänkte på att Sally aldrig hade sett att Anne hade flyttat bollen och att Sally omöjligen kunde veta det som Anne och testdeltagarna visste, d v s att bollen inte längre låg i korgen.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Dåtidens autism var något annat

Som jag nämnde tidigare säger jag inte alls emot att mentaliseringsförmågan kan vara nedsatt vid autism, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Sally-Anne-testet gjordes på 1980-talet. På den tiden var många med autism nivå 1 odiagnostiserade vilket innebär att många av de barn som hade autismdiagnoser på 1980-talet hade större svårigheter än dagens autister. Forskarna har konstaterat att autismbegreppet har breddats och att dagens autister därmed liknar neurotypiker mer än vad som var fallet tidigare. Det hade varit intressant att se hur dagens autistiska barn hade klarat av Sally-Anne-testet! Jag säger inte att de hade klarat av det bättre än 1980-talets autistiska barn, men för att veta vilka slutsatser man kan dra av autistiska barns mentaliseringsförmåga hade det varit viktigt att upprepa testet och inkludera en bredare autistisk population i studien.

Många flickor saknade diagnos

För det andra var autism hos flickor och kvinnor ofta odiagnostiserad på den tiden. Det var först på 2010-talet som kunskapen om autism hos kvinnor började öka, och detta tack vare Svenny Kopp. Förr var det mest pojkar som fick Asperger-diagnoser (det som vissa i folkmun kallade för högfungerande autism), och de flickor som på den tiden blev diagnostiserade med autism hade mycket stora svårigheter. Idag är det inte alls ovanligt att flickor får autismdiagnoser! Samtidigt har en studie visat att kvinnliga autister ofta kamouflerar oftare än manliga autister, det vill säga anpassar sina beteenden efter andra människors förväntningar för att dölja sitt annorlundaskap. Vi kvinnliga autister på gruppnivå kan alltså i och med vår förmåga till kamouflage vara bättre än manliga autister på att förstå andra människors perspektiv och behov (dock ägnar sig även vissa autistiska män åt kamouflage så det gäller inte enbart kvinnor).

Autistiska flickor borde göra testet

Kamouflage skulle kunna indikera att autisten förstår vad andra människor förväntar sig av hen, en förmåga som borde kräva någon form av kognitiv empati, tänker jag. Därför hade det varit intressant att veta hur dagens autistiska flickor hade presterat i Sally-Anne-testet eller om resultatet mest är representativt för autistiska pojkar och de flickor som hade så stora svårigheter att deras autism hade upptäckts på 1980-talet. Återigen påstår jag inte att dagens autistiska flickor hade klarat av testet bättre, men jag utesluter inte heller att det hade kunnat vara så! Jag hade velat att Sally-Anne-testet upprepades för att kunna avgöra om resultatet är representativt för båda könen. Och det är självklart nödvändigt att göra testet på barn för vuxna autister kan, precis som du Borneo påpekar, ha utvecklat en lite bättre mentaliseringsförmåga alternativt några andra strategier för att klara av mentaliseringsuppgifter.

Fortsättning följer

Din kommentar innehöll också ett par andra intressanta punkter som jag kommer att behandla i senare blogginlägg, kanske redan under de närmaste dagarna! Så fortsättning följer! 🙂

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.