Trygghet och rutiner är viktigt för de flesta elever med Aspergers syndrom och autism i skolan. Själv tyckte jag att det var otroligt skönt med ett hemklassrum i låg- och mellanstadiet där alla lektionerna hölls med undantag för musik, slöjd och gympa. Men i högstadiet ändrades allt. Då var det plötsligt lärarna som hade hemklassrum och det var vi elever som fick byta klassrum inför varje lektion.
Detta ständiga klassrumsbyte skapade en enorm stress hos mig. Dels upplevde jag det som energiuttömmande att byta klassrum flera gånger om dagen och dels ställde mitt dåliga lokalsinna till det för mig. Under de första månaderna var det svårt för mig att hitta trots att min skola inte var enormt stor. Jag vågade inte gå på toaletten på rasterna i rädsla för att tappa bort mina klasskamrater och inte hitta till rätt klassrum. För skulle jag gå vilse, skulle jag bli utskrattad av mina klasskamrater och få utskällningar av lärarna.
Min skolväska blev också enormt tung i början när jag började i sjuan. I låg- och mellanstadiet kunde jag förvara de skolböcker som inte behövdes inne i skolbänken i hemklassrummet, men i sjuan försvann möjligheten i och med att vi inte hade egna hemklassrum längre. Jag hade ingen ork att kontrollera i schemat dagen innan vilka lektioner vi skulle ha dagen efter och vilka skolböcker jag därmed skulle behöva ha med mig, så för säkerhets skull tog jag med mig alla skolböckerna. Jag fick ont i ryggen av att bära enormt tunga resväskor. I början var det inte möjligt att få ett låsbart skåp för förvaring i min skola, men när jag äntligen fick det försvann problemet.
Det är viktigt att elever med Aspergers syndrom och autism har så få saker som möjligt att tänka på och oroa sig för i skolan. Att få ha eget hemklassrum utan att behöva byta klassrum alltför ofta är en viktig anpassningsåtgärd. Då slipper eleverna oroa sig för att gå vilse och samtidigt behöver de inte ställa om sin hjärna för att behöva gå till ett annat klassrum. Det kan spara otroligt mycket energi av autistiska elever!
4 svar på ”Därför behöver autistiska elever ett hemklassrum”
Jag tänkte inte på det när jag gick i skolan, men nu så här i efterhand kan jag se att jag hade exakt samma problem. Jag var väldigt duktig i skolan fram till sena mellanstadiet och högstadiet, men sen började jag med och mer syssla med mitt specialintresse och det tog över mitt liv, så pass att jag inte skötte mig alls i skolan. Nu kan jag förstå att det var på grund av att jag inte längre kände någon trygghet i skolan, med alla olika lärare, olika klassrum och mina rutiner som jag byggt upp fungerade inte längre.
Att gå från högstadiet till gymnasiet var ännu värre, och det var en väldigt svårt period för mig. Kanske hade det varit annorlunda om jag haft diagnosen, för då kunde jag kanske fått mer stöd.
Otrygghetskänslor kan verkligen förstöra mycket i skolan 🙁 Mina betyg började också spåra ut någon gång i högstadiet och ännu mer i gymnasiet. Precis som du misskötte jag verkligen skolan. Tänk om man hade kunnat få diagnosen tidigare!
Ja, verkligen! Svårt att tänka sig hur det hade varit om man fått diagnosen tidigare, men det hade troligtvis varit mycket enklare.
Går inte att ändra det som varit, men man kan lära sig av det och försöka sprida kunskap för att upptäcka unga som är i samma situation som vi var, så de kan få stöd tidigare 🙂
Ja absolut! Håller verkligen med 🙂 Vi kan i alla fall hoppas på att det blir lite bättre för den kommande generationen.