Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Boendestödet städar inte åt mig, vad ska jag göra?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Melissa frågar

Du har skrivit mycket nyttigt kring boendestödet och självständighetsmålet. Nu har jag hamnat i ett sådant dilemma och behöver lite vägledning kring hur jag kan argumentera mot biståndshandläggaren (eller om det ens är värt det att argumentera för min sak).

Jag levde i nästan 20 år med en man som misshandlade mig psykiskt och ibland fysiskt, men vågade inte lämna honom eftersom jag visste att jag hade svårt att ta hand om mig själv. När jag lämnade honom valde jag att börja få boendestöd för att kunna bo själv. Jag får hjälp med personlig administration (räkningar, planering och liknande) och med städning.

Nu har jag två år senare dessutom börjat arbeta heltid och jag jobbar för det mesta hemifrån. Jag har ett kvalificerat arbete (forskning och utredning). Jag blir dock så utmattad av städning att jag inte kan jobba resten av dagen efter städningen och måste sova extra. Även när jag får hjälp att städa tillsammans med boendestödjaren blir jag utmattad. Så den senaste tiden har jag börjat boka av boendestödet allt oftare, för jag helt enkelt inte klarar av det. Tyvärr blir det då ganska smutsigt hemma hos mig och det mår jag också dålig av.

Boendestödjaren säger att syftet med deras hjälp är att jag på sikt ska bli självständig med städningen. Jag har sagt att jag aldrig kommer att bli det, inte om jag dessutom ska arbeta heltid. Min boendestödjare svarade att det är ingen mening att de hjälper mig städa i så fall.

Nu inser att jag antigen a) får ha det smutsigt hemma, b) får börja arbeta deltid igen eller c) måste köpa städtjänster och avstå annat för att ha råd med det. Är detta en rimlig situation? Bör jag bara ”gilla läget” eller är det värt att argumentera för att boendestödjaren ska städa medan jag håller på med annat, t ex mitt arbete? Kan tillägga att jag är ensamstående förälder.

Paula svarar

Först och främst vill jag gratulera dig för att ha lyckats lämna en destruktiv relation! Jag beklagar att dina boendestödjare inte hjälper dig med det du anser dig behöva stöd med och att du mår dåligt av situationen. Du undrar om din situation är rimlig, och svaret kan man analysera ur två synvinklar. Den första är min personliga subjektiva vinkel. Som du förmodligen har förstått är jag för en förändrad syn på boendestöd. Jag önskar verkligen att boendestödet vore mer flexibelt och individanpassat, men så ser tyvärr inte läget ut i många kommuner vilket jag alltså försöker ändra på genom att blogga och föreläsa.

Fullt rimligt juridiskt

Sedan finns det en juridisk aspekt, och utifrån den juridiska synvinkeln skulle jag säga att din situation nog tyvärr kan betraktas som rimlig utifrån rådande lagstiftning och rättspraxis. Boendestöd beviljas enligt socialtjänstlagen, förkortad SoL, och i 1. kapitel 1§ SoL stadgas att lagens målsättning är att frigöra och utveckla den enskildes resurser. Visserligen föreskrivs det också att lagen bygger på människans självbestämmanderätt, men tyvärr syftar inte självbestämmanderätten i detta fall på att den enskilde inom ramen för SoL har rätten att kunna kräva exakt hur hens insatser ska utformas. Detta för att SoL är en målinriktad ramlag vilket skiljer den från LSS som är en rättighetslag. I detta blogginlägg har jag utförligt redogjort för skillnaden mellan LSS och SoL.

SoL ger kommuner fria händer

Att SoL är en ramlag betyder att den endast föreskriver målsättningsstadganden men anger inte närmare hur lagens insatser ska utformas. I SoL specificeras inte heller några specifika insatser som kommunerna är skyldiga att erbjuda utan det enda som krävs av kommunerna är att lagens målsättningar uppfylls. I praktiken innebär ovanstående att SoL-insatser och dess utformningar kan se väldigt olika ut i olika kommuner. Kommunerna har med andra ord relativt fria händer vid utformningen av SoL-insatser, och den enskilde har därmed ingen lagstadgad rätt att kräva att hens hemkommun tillhandahåller exakt samma SoL-insatser som en annan svensk kommun erbjuder.

Boendestödet ser olika ut

Av ovanstående anledning ser boendestödet olika ut i olika kommuner. Vissa kommuner har behovsstyrt boendestöd vilket innebär att boendestödjaren kommer hem till brukaren vid behov utan att räkna på timmarna. I andra kommuner får brukaren istället beviljad ett visst antal boendestödstimmar i månaden som inte får överskridas. I vissa kommuner får boendestödjaren utföra praktiska göromål åt brukaren och i andra kommuner är boendestödets enda uppgift att pusha brukaren att göra allt själv. Vissa kommuner har LOV i boendestöd och andra har inte det. Och vissa kommuner tar betalt för boendestödet och andra gör inte det. Ja, du fattar nog poängen, men alla dessa varianter är alltså fullt lagenliga.

Biståndsbeslutet ska följas

Dina boendestödjare är skyldiga att följa det biståndsbeslut du fått vilket innebär att det inte är de som bestämmer hur ditt boendestöd ska se ut samt vad som är tillåtet och inte tillåtet inom ramen för boendestöd. Det är din biståndsbedömare som bestämmer! Frågan är alltså varför din biståndsbedömare inte har beslutat att din boendestödjare ska avlasta dig. Har du förklarat dina behov för biståndsbedömaren, och vad har du isåfall fått för svar? I sammanhanget är det viktigt att hålla i minnet att en enskild biståndsbedömare sällan har fria händer att fatta vilka biståndsbeslut som helst. Hen får direktiv från sin chef som i sin tur styrs av vad politikerna i kommunens socialnämnd har utfärdat för direktiv och riktlinjer kring SoL-insatser och boendestöd.

Alltid värt att överklaga

Även om innehållet i ditt biståndsbeslut inte måste vara din biståndsbedömarens ”fel” lönar det sig alltid att överklaga hens beslut till förvaltningsrätten ifall du skulle vara missnöjd med det biståndsbeslut du fått! Du kan isåfall skriva i överklagan att du anser att boendestödets upplägg strider mot socialtjänstlagens självbestämmandeprincip och att dina resurser omöjligen kan frigöras när du blir så här utmattad av städning varför du vill ha avlastning. Bifoga gärna ett läkarutlåtande och/eller en arbetsförmågebedömning som stöd för din överklagan! Som sagt tror jag tyvärr inte att en sådan överklagan kommer att bifallas, men eftersom det inte kostar något att överklaga tycker jag absolut att det är värt ett försök!

Råder dig att nyttja RUT-tjänster

Vid eventuellt avslag kan du testa att ansöka om hemtjänst alternativt anlita städtjänster privat. Jag var mycket positivt överraskad när jag kollade upp priser för hemstädning! Efter RUT-avdraget kostar inte hemstädning många hundralappar i månaden om man kan tänka sig att ha städningen lite mer sällan (t.ex. en gång var tredje vecka) och inte bor stort. Ett så lågt pris hade jag t.o.m. kunnat tänka mig att betala när jag var sjukpensionär! RUT-tjänster är dessutom oftast betydligt billigare än vad hemtjänsten och boendestödet är i många kommuner. Jag råder dig starkt att anlita RUT-tjänster istället för att gå ner till deltidstjänst då du kommer att förlora betydligt mer ekonomiskt på att gå ner till deltid jämfört med att anlita hushållsnära tjänster!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

11 svar på ”Boendestödet städar inte åt mig, vad ska jag göra?”

Det är så otroligt sorgligt att det i vissa kommuner (min egen bland annat) är kommunens mål som styr och inte den enskilda människans behov. Kommunen här hävdar att de bestämmer vad de ska göra oavsett vad biståndshandläggaren har beslutat. Hur jag mår är oviktigt.

Jag beklagar din situation! Jag lovar att försöka göra mitt bästa för att förändra detta varje gång jag får chansen att föreläsa för olika kommuner. Tyvärr tror jag inte att jag kan påverka särskilt mycket men jag hoppas åtminstone att enskilda biståndsbedömare och boendestödjare får något att tänka på när de hör mig föreläsa.

Om du har fått ett biståndsbeslut på papper som inte verkställs på det sätt som din biståndsbedömare har beslutat om tycker jag att du ska kontakta IVO! Jag syftar alltså på det skriftliga biståndsbeslut som du fick när du beviljades insatsen. Dina boendestödjare är skyldiga att följa det som står i ditt biståndsbeslut. Sker så inte tycker jag att du ska kontakta IVO omedelbart!

Svara

Hej

Tycker det är jättebra att din frågeställning får ta plats här i bloggen.
Det är bra att intresserade får chans till insyn i vilka dilemman autister kan ha när det kommer till insatsen boendestöd. Konkreta fallbeskrivningar:)

Insatsen boendestöd verkar inte så tillgänglig för autister som man kan få intrycket av. Lyssnar man på t ex personal i psykiatrin eller handläggare kan de få det att låta som att boendestöd är en insats full av möjligheter för den som behöver stöd på olika sätt. Men gäller det även för autister (med eller utan samtidig psykisk ohälsa)?

”Individuellt anpassat stöd” som insatsen går ut på har man ju endast om det får vara just det. Och där sätter kommuners regler gränser samt de regler handläggare och utförare behöver följa som någon skrev ovan.
Utgångspunkten att rätt stöd även till autister (med eller utan samtidig psykisk ohälsa), utan undantag, ska bestå av självständighets-, motivations – och/eller självförtroendeträning behöver ifrågasättas.

Jag brinner väldigt mycket för den här frågan och tycker att det är tråkigt att vissa tvingas tacka nej till boendestöd p.g.a. brist på individanpassning. Det är många som menar att man inte ska ha boendestöd utan hemtjänst om man inte orkar vara delaktig i sysslorna. Jag har inget att säga emot det OM hemtjänsten kan garantera kontinuitet. Om de skulle ha samma princip som boendestöd, dvs att det ska vara samma person som går hem till brukaren varje gång. Men det är ju inte så i de flesta kommuner! Många autister tvingas tacka nej även till hemtjänst av den anledningen!

Svara

Bra formulerat. Att psykiatrin och handläggare har sådan stor brist på kunskap om hur boendestödet faktiskt fungerar (särskilt för oss autister) är, anser jag, farligt. Det skapar ohälsa. Det förvärrar ohälsa. Jag undrar om det verkligen är förenligt med Funktionsrättskonventionen? Hur kan man rekommendera att människor som behöver hjälp ska ansöka om en insats som faktiskt inte hjälper dem ett dugg?

Det finns såklart vissa som är nöjda med sitt stöd. Fast det säger ju inte så mycket eftersom olika autister har olika förväntningar på just sitt stöd och hur det ska tillgodoses.
Har funderat över om de personerna som är nöjda med sitt stöd i högre utsträckning inte är så utelämnade åt boendestödet som andra kan vara? Har man t ex redan en bra relation med en vän eller en förälder som man kan använda istället för boendestöd t ex om man har behov av socialt eller praktiskt stöd så drabbas man ju inte lika hårt om man inte får riktigt sånt bra stöd man förväntat sig t ex.
Har man redan sammanhang där man blir förstådd, bekräftad, får råd och stöd som passar en utanför boendestödssituationen så blir man troligen inte heller lika drabbad när/om sådana saker brister/inte fungerar optimalt. Om boendestöd är enda stödet; praktiskt, socialt, mentalt etc drabbas man sannolikt desto hårdare om/när det inte fungerar.

Bra poäng! Jag tror faktiskt att de som redan har fungerande stöd via familj, släkt och vänner inte har ett lika stort behov av individanpassat boendestöd som de som saknar socialt nätverk. När jag själv var gift hade jag inte alls boendestöd under den största delen av tiden. Det var först under det sista året av äktenskapet som jag ansökte om boendestöd, men då hade jag ju fortfarande min dåvarande man som gjorde nästan allt. Orkade jag inte göra något specifikt med boendestödjarna var det ingen fara för då gjorde han det som inte hade blivit gjort!

Svara

Det är en bra fråga om det är förenligt med Funktionsnrättskonventionen. Är det inte det är det isåfall troligen väldigt många länder som bryter mot den, misstänker jag! Men frågan borde definitivt undersökas.

Jag håller med om att det är galet att vissa autister tvingas tacka nej till boendestödet p.g.a. att energin inte räcker till och att det i många kommuner inte finns något alternativ som garanterar samma trygghet som boendestödet gör. Det är jag helt emot!

Svara

Jag tycker RUT-bidrag är en förmån som endast passar personer som har en hög inkomst. Är en till exempel utan inkomst eller själv jobbar med lågavlönade arbeten som städ så fungerar inte den lösningen riktigt. Detta är inte menat som kritik mot lösningen i sig, mer som allmänt tillägg i diskussionen.

Jag tror att mycket handlar om vilka utgifter man har samt var man bor! I storstäder kostar inte RUT-tjänster många hundralappar i månaden om man t.ex. kan tänka sig att ta städningen en gång var tredje vecka. För dessa summor hade jag själv inte behövt vara högavlönad! Det hade jag haft råd med när jag var sjukpensionär på garantinivå (dock hade jag inte endast garantiersättning utan även bostadstillägg!) om jag hade kunnat tänka mig att dra ner på shoppingen, och nu när jag har ett lågavlönat jobb hade jag kunnat unna mig ännu fler sådana tjänster om jag hade velat det!

Men som sagt handlar mycket om vad man har för utgifter så jag talar inte för andra utan endast mig själv! Men personligen har jag mycket låga levnadsomkostnader med låg hyra (har medvetet valt låg boendestandard mot låg hyra), mycket låga priser för internet och telefoni osv (väljer alltid en operatör med mycket låga priser) och fikar och äter i princip aldrig ute. Har inte heller problem med att hålla matkostnader nere kring under 1 000 kr i månaden om jag kan tänka mig att sänka standarden lite och äta icke-ekologiskt. Jag cyklar också istället för att åka kollektivt, har valt bort olycksfallsförsäkring osv.

Av ovanstående anledningar skulle jag absolut haft råd med RUT-tjänster som sjukpensionär och ännu mer nu som lågavlönad arbetare men däremot troligen inte om jag hade levt på ekonomiskt bistånd. Dock tycker jag inte att man ska anlita RUT-tjänster om man inte måste! Jag tycker istället att man ska försöka påverka beslutsfattarna i sin egen hemkommun så att man kan få fungerande boendestöd istället.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *