Kategorier
Begränsade intressen och rutiner

Bad för första gången på 11 år!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Igår överraskade jag många genom att bada för första gången på 11 år. Många undrar varför det dröjt så länge sedan jag badade sist, och jag tror att det framför allt beror på följande anledningar:

1. Pga min Aspergers syndrom har jag väldigt begränsade intressen, och jag intresserar mig inte riktigt för samma saker som många andra människor. Jag har bland annat alltid undrat varför det är väldigt viktigt för andra människor att bada på somrarna och varför många blivit förvånade över att jag inte gjort det på så här många år. Men det är helt enkelt inte så viktigt för mig för det tillhör inte mina specialintressen, och därför har det inte blivit av. Nu menar jag inte att det inte var roligt att bada igår, det var faktiskt kul att svalka sig i vattnet när det var varmt ute! Men egentligen räcker mina specialintressen för mig för att jag ska må bra, och därför hade jag också kunnat hoppa över badandet och njutit av livet lika mycket ändå.

2. I likhet med många andra med Aspergers syndrom älskar jag rutiner, det skapar trygghet. Och att bada tillhör inte mina rutiner, det går ju inte riktigt att göra badandet till en daglig rutin i ett land som Sverige, och därför är det någonting okänt och otryggt. Jag måste anstränga min hjärna och planera inför hur jag ska sköta denna okända aktivitet och hitta svar på många frågor. Ska jag byta om till bikini hemma, eller finns det kanske omklädningsrum på stranden? Vad ska jag ha med mig? Vad ska jag sitta på? Vad ska jag äta, maten blir ju lätt dålig på somrarna? Kan jag ha på mig smink, läppstift och smycken eller smetas sminket ut i vattnet? Att planera sådana här detaljer gör mig trött. Igår råkade jag dock vara ovanligt pigg och därför orkade jag tänka och planera hur jag skulle göra för att hantera det okända. Och eftersom jag gjorde det igår och klarade det ganska fint, är det inte omöjligt att det den här gången kommer att dröja betydligt kortare tid än 11 år tills jag badar igen nästa gång 😉

3. Jag har, i likhet med många andra med Aspergers syndrom, en annorlunda perception. Jag har aldrig tyckt att det känns speciellt skönt när kroppen blir blöt, och bland annat därför är duschandet för mig ett onödigt måste som man måste göra regelbundet. Därför tycker jag inte heller så jättemycket om att bada. Men min perception förändras lite från dag till dag, och igår mådde jag så pass bra att tanken på att bli blöt i kroppen ”i onödan” inte störde mig. Och eftersom det var så varmt, kändes det till och med ganska behagligt 🙂

20140725_195046

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *