För några dagar sedan chattade professorn Agnes Wold med Expressens läsare och svarade på deras frågor om covid-19. En av läsarfrågorna löd: ”Vi ska ju tvätta händerna noga och ofta. Men är det någon som vet när det är ok att börja duscha igen?” Och Agnes Wolds svar blev: ”Till hösten blir nog lagom. Det blir ändå inget midsommarfirande i år.”
Har svårt för att förstå ironi
När jag Agnes svar, kom jag att tänka på hur otroligt ofta jag som autist har svårt för att avgöra när någon är ironisk och när någon menar allvar. Visst, jag förstår i detta fall att både läsarfrågan och Agnes svar inte var seriöst menade, men i många andra situationer har jag på fullaste allvar trott att människor har menat allvar när de varit ironiska och skämtat. Och andra har blivit superförvånade för de hat trott att det varit uppenbart för alla att de skämtat
Hittade inga plastpåsar
När jag vid ett tillfälle hade varit och handlat mat och ville köpa en plastpåse, hittade jag inga, När jag frågade kassabiträdet var de hade plastpåsarna svarade han med en allvarlig min att de hade slutat sälja dem. Jag blev direkt orolig och undrade hur jag skulle få med mig maten hem. Jag hade mycket frågor så som: ”Vadå, har ni slutat sälja dem helt för all framtid? Har ni inget annat ni kan erbjuda istället?” osv. Kassabiträdet skrattade och sa att han bara hade skojat med mig och visade för mig var påsarna fanns. Det går inte att beskriva hur otroligt lättad jag var.
En muggautomat?
Vid ett annat tillfälle ville jag köpa kaffe på Pressbyrån men hittade inga muggar. När jag frågade försäljaren var de hade muggar, svarade han att om jag skulle trycka på en viss knapp i kaffeautomaten så skulle muggarna poppa ut från maskinen. Jag försökte men inte kom det ut några muggar! Han var rätt chockad för han hade utgått ifrån att jag skulle förstått att det var ett skämt för självklart kan ju ingen kaffemaskin förvandlas till en ”muggmaskin” som spottar ut muggar från en liten öppning där kaffet ska komma. Men jag tänkte inte på det för stunden!
Svårast i ovana miljöer
Jag har märkt att jag har allra svårast för att förstå skämt när jag är stressad vilket jag brukar vara när jag håller på att handla eller uträtta andra ärenden. Dessutom brukar jag ha svårt för skämt om jag inte känner min samtalspartner. Om jag däremot känner personen och känner mig trygg och lugn så brukar jag inte ha några som svårigheter i att förstå när personen skämtar och när hen menar allvar.
20 svar på ”Autism och ironi”
Tack för ditt inlägg, precis så är det ofta för mig. Har väldigt många på mitt jobb som ofta säger massa ironiska saker som jag inte förstår, eller sådana talsätt som ska ha en betydelse. Jag har numer börjat säga till att jag inte förstår dem, att de behöver prata klarspråk med mig. Mycket skönare.
Kul att höra att du gillar inlägget! Det låter som en bra strategi att säga till folk att de ska tala klarspråk med dig. Då slipper man en massa missförstånd!
Samma för mig. Ibland känns det omöjligt att förstå
Ja, det känns verkligen helt omöjligt ibland!
Jag tittade in på din blogg för att jag har döttrar med autism, men tänker att det du skriver om ironi i viss mån gäller för alla, diagnos eller ej. Befinner man sig i en ovan situation där man inte har koll på sammanhanget kan det vara svårt att förstå ironi. Vet man ingenting om kaffeautomater är det inte självklart hur en sådan fungerar. (Jag vill dessutom minnas att det på en av mina arbetsplatser fanns just en sådan kaffeautomat där muggen poppade ut ur maskinen, så helt otroligt är det inte.) Om man arbetar på Pressbyrån eller i en affär befinner man sig i en position där man förväntas ge rätt information till kunderna. Ännu mer så är det med myndighetspersoner. Även den som i vanliga fall förstår skämt kan då bli osäker och tro att personen menar allvar. I vissa fall är det olämpligt och oartigt att använda ironi. Det är ju inte den som går på skämtet som är dum, utan den som skämtat som i bästa fall har missförstått situationen och i värsta fall är oförskämd.
Jag tror också att vem som helst kan gå på saker som andra säger på skämt men det är ofta utmärkande för autism att man hamnar i den situationen ännu oftare än andra människor. När jag umgåtts med vänner som inte har autism så har jag oftast varit den enda i gruppen som inte förstått att någon skämtat och så var det även när jag gick i skolan. När jag jämför mig själv med andra människor tycker jag att mitt problem finns i en betydligt större grad. Jag vet inte vad det är men jag misstänker att andra människor andra människors ansiktsuttryck bättre än jag och därför har lättare för att bedöma om någon skämtar eller menar allvar. Sen har de också såklart bättre kunskaper om hur samhället fungerar. Mig har man kunnat lura att någon känd världsskådespelare som typ ”alla” känner till är en svensk kung och jag har gått på det!
Jag håller med om att människor som har kundkontakt inte borde använda ironi men jag tror faktiskt inte att många som gör det menar något illa. De försöker bara vara roliga.
Jag vet att man ofta har svårare att förstå ironi när man har autism och det var inte meningen att motsäga det på något vis. Jag tyckte bara att det var rätt okänsliga skämt av expediterna och blev lite upprörd. Men jag vet ju inte hur det var i situationen.
Det är faktiskt mycket möjligt att det var expediterna som var okänsliga i det här fallet! Och det kan verkligen vara en idé att inte skämta med kunderna på det sättet som de gjorde.
Jag känner igen mig så mycket eftersom jag tar det andra säger bokstavligt. Jag bad min chef om mer kopieringspapper. ”Redan!?” sa han. ”,Har du kopierat så mycket?” Då blev jag rädd och köpte kopieringspapper själv i bokhandeln för att jag blev rädd. Jag vill också fråga om du känner igen dig när jag skriver ”psykpåsar”? Jag är ofta så trött i hjärnan att jag slänger ner allt möjligt i påsar. Sedan tänker jag att jag ska sortera det här senare. I dag fick jag åka tillbaka till arbetet för att hämta min plånbok som jag slängt i en ICA- kasse . Ibland är det mobilefonen, viktiga brev eller annat. Jag gör samma misstag om och om igen. Tack för ett jättebra blogg. Vänliga hälsningar Saffy
Vad roligt att du gillar bloggen! Jag förstår varför du blev rädd när din chef frågade dig om du redan hade kopierat så mycket för jag skulle också haft svårt att bedöma om jag hade gjort något fel.
Själv stoppar jag också saker i påsar ibland när jag inte orkar lägga dem på rätt ställe men tyvärr glömmer jag ofta bort det efteråt. Därför tappar jag ofta bort mobiltelefonen, plånboken, nycklarna mm. Dock slänger jag ofta allt bara på golvet istället. Fördelen med att ha allt på golvet är att jag ser var allt finns men nackdelen är att det lätt blir stökigt.
Chefen hade skämtat med mig, men det förstod inte jag. Jag berättade för honom att jag tagit det på allvar. Precis! Mina påsar glömmer jag var jag ofta lagt. Jag slänger ofta på golvet men det irriterar andra naturligtvis, men för mig känns det ganska tryggt att ha överblicken. Vänliga hälsningar
Jag skulle inte heller ha förstått att det var ett skämt! Sånt är inte alltid lätt för oss med autism.
Jag är ensamstående vilket underlättar för mig. Hade jag inte varit det hade andra säkert stört sig på att jag slänger saker på golvet! 🙂
Träffade en läkare och psykolog idag för en bedömning. Läkaren frågade om jag kunde skämta och förstod skämt. Javisst sa jag. Han berättade om produkten jag gör på mitt jobb att om du tar 1/3 av dosen stoppar det håravfall. ”det visste jag inte. Det får jag ta med mig”.
Var inte förrän jag berättade för frun jag fattade att han skämtade. Sen sa han också saker som gjorde mig arg och irriterad och sen sa han att han skämtade. Men han sa att han är i te elak utan vill se hur jag reagerar.
Jag känner igen mig! Jag upplever också att jag förstår skämt men har ändå varit med om situationer där jag inte alls förstått att vederbörande skämtat. Jag har kommit fram till att jag bara förstår skämt i vissa situationer.
Det var andra bedömningen och först trodde de inte jag hade autism utan att jag var felbedömd på förra stället. Det tog de tillbaka efter ett tag. Jag var snyggt klädd sa dem men när han började pressa och stressa mig kom diagnosen fram. Sen undrade dem varför jag vill ha en utredning när jag har jobb och familj. Då blev jag riktigt arg på dem och menade på att alla tror det är så enormt lätt. Så det var en riktigt jobbig och utmattande bedömning.
Vad bra att du fick en diagnos ändå! Idag har det blivit svårt att bli beviljad en utredning. Vilken tur att de tog dig på allvar och förstod att du behövde en diagnos även om du har jobb och familj!
Jag som använder ironi och bildspråk tänker mig för om jag vet att nån har autism. Har varit med om några missförstånd, och försöker alltid tala klarspråk.
Vad bra att du tänker på det! Det minskar risken för missförstånd.
En grundregel när man kommunicerar med personer som har autism är ”Säg vad du menar och mena vad du säger”. För många människor med autism tar kallprat energi.
Exakt!