Att skilja sina känslor från andras

Psykologen Bo Hejlskov Jörgensen berättar i tidningen Ögonblick (nr 4, 2008) att personer med autism kan ha svårt att skilja sina egna känslor från andras. Därför kan en person med autism reagera med ilska när någon blir arg.

Jag känner igen mig i Bo Hejlskovs beskrivning lite grann. Att vi som lever med Aspergers syndrom inte skulle påverkas av andra människors känslor är definitivt en myt! Förut var det ett stort problem för mig att bli enormt påverkad av andras problem. Ibland kunde jag inte sova på nätterna när jag tänkte så mycket på mina vänners problem och mitt liv påverkades oerhört mycket. Idag har jag som tur är lärt mig att stänga av mina känslor lite grann så att jag inte bryr mig alltför mycket.

Ända sedan jag kan minnas har jag tyckt att det har varit oerhört jobbigt att göra andra människor besvikna, dels för att jag i barndomen lärde mig att det som andra ville var viktigare än det jag själv ville och dels för att jag inte förstod att relationerna i livet handlade om att ge och ta. Jag bara gav och gav utan att förvänta mig något tillbaka eftersom jag trodde att det var så det skulle vara. Men dels berodde problemet även på att jag har svårt för att skilja mina känslor från andras. Om jag märker att någon annan väldigt gärna vill något, kan jag få för mig att jag också vill samma sak trots att jag inte alls vill det i verkligheten.

Det finns många situationer i livet då andra människor kan försöka påverka andra människors beslut genom övertalning. En förälder kan försöka övertala sitt barn att komma hem till jul trots att barnet vill fira julen någon annanstans, en försäljare kan försöka övertala en kund att köpa en vara eller en tjänst, en vän kan försöka övertala sin vän att följa med på en fest eller åka på en semesterresa, en expartner kan försöka övertala sitt ex att ta tillbaka honom eller henne och så vidare. Det finns oerhört många situationer i livet då andra människor kan försöka få oss att göra ett val de vill att vi ska göra.

På grund av mina svårigheter var det förut lätt för andra att övertala mig till nästan vad som helst. Men idag är det precis tvärtom! Eftersom jag numera vet om att jag har svårt att skilja mellan mina egna och andras känslor, säger jag alltid instinktivt ”nej” till allt om jag måste svara på en gång och jag känner mig det minsta osäker. Därför åker jag hem i lugn och ro för att tänka över saken, och om jag skulle ändra mig så kan jag ju alltid kontakta personen senare och tala om att jag ändrat mig. Det är en strategi som har visat sig att fungera mycket bra!

Eftersom jag fortfarande tycker att det är jobbigt att göra andra människor besvikna, passar jag oftast ihop med personer som är försiktiga, överartiga och sätter andras vilja före sin egen. Med andra ord blir jag hellre vän med en person som säger: ”Skulle du kunna hjälpa mig med en sak imorgon? Om du inte orkar, är det absolut ingen fara, isåfall frågar jag någon annan” än med en person som säger: ”Skulle du kunna hjälpa mig med en sak imorgon?” På samma sätt blir jag hellre tillsammans med en kille som säger: ”Jag har fått känslor för dig, och jag tycker att det skulle vara kul att börja dejta dig. Men bara om du också vill. Om du inte är intresserad av mer än vänskap, respekterar jag ditt beslut” än med en kille som bara säger: ”Jag skulle tycka att det var kul att börja dejta dig”.

Om jag får samma fråga flera gånger trots att jag redan sagt nej, tycker jag att det är riktigt jobbigt. Då blir jag också irriterad eftersom då måste jag göra personen besviken igen genom att säga ”nej” en gång till, och då blir jag också ledsen. Men trots att jag blir ledsen och blir oerhört påverkad, finns det idag inte längre en chans att jag skulle gå med på att gå på dejt eller åka på semesterresa mot min vilja.