Igår berättade jag hur jag förut alltid brukade ha på mig varma, långa stövlar i sommarvärmen och var helt oförstående inför varför människor vände sig om efter mig på gatan. Jag förstod inte att jag enligt andra människor ”borde” tycka att stövlarna var för varma. På grund av min Aspergers syndrom har jag nämligen en annorlunda perception, och därför uppfattar jag temperaturer på ett annat sätt än många andra.
”Men svettades du inte?”, frågar människor mig ofta när de får höra historian. Och svaret är JO, jag svettades! Men jag märkte inte det själv. Och eftersom jag inte uppmärksammade det, störde inte svettandet mig på något sätt. För att min hjärna ska kunna registrera att jag svettas, måste jag komma ihåg att kommandera min kropp att känna efter om jag svettas eller inte, först då uppmärksammar jag det. Men det kräver alltså medvetet tänkande vilket är ganska energikrävande. Och även om min hjärna registrerar svettandet, stör svetten fortfarande inte mig på något sätt, och därför hade jag ingen motivation till att byta skor. Motivationen kom först när jag började bli trött på andra människors blickar och på att ständigt förklara mig.
Idag förstår jag att svetten kanske börjar lukta när det är 30 grader ute även om jag byter strumpor och duschar varje dag, och därför har jag slutat ha på mig stövlar mitt i sommarvärmen. Jag vill ju inte att svettlukten ska börja störa andra människor. Men jag har gjort valet enbart för andra människors skull, och inte för min egen. Eller jo faktiskt, egentligen har jag också gjort det för min egen skull, måste jag erkänna. Jag vill ju inte att främmande människor ska börja fråga mig på gatan om min klädsel, jag tycker det är mycket energikrävande.
Men om det inte vore för andra människors blickar, skulle det vara mycket enklare att ha samma skor på mig året om, då skulle jag spara energi. Jag skulle slippa anstränga mig för att komma ihåg att ta fram sommarskorna en gång om året, och jag skulle inte behöva tänka på vädret och försöka känna efter om jag har för varma kläder på mig för årstiden eller inte. För ibland kan ju stövlar vara alldeles för varma i april, och ibland inte. Vädret är mycket oberäkneligt i ett land som Sverige, och därför går det inte att tänka: ”den 1 maj ska du ta fram sandalerna”.
Jag har förstått att vi med Aspergers syndrom ofta måste lägga mycket energi på saker som andra människor gör automatiskt. Till skillnad från mig blir de flesta andra människor inte trötta av att behöva byta klädsel efter årstiden. De känner helt enkelt automatiskt att det börjar bli varmt, de tar fram sommarkläderna och sedan tänker sedan inte mer på det. Eftersom de inte behöver lägga energi på sådana här saker, är det förståeligt att de har mycket energi över till saker jag inte orkar göra.
5 svar på ”Att medvetet behöva känna efter om man svettas eller inte”
Ska läsa hela ditt inlägg sen men ja måste ändå kommentera. Jag svettas som jag vet inte vad, det fullkomligt rinner om mig i den hetta som är nu och jag har riktiga problem med när det blir för varmt.
Så olika vi Aspergare kan vara! Då har du förmodligen inte det problemet som jag, dvs att anstränga sig för att komma ihåg att ställa undan vinterskorna när sommaren kommer =)
själv är min syster, som inte har AS, mer känslig än mig för både värme och kyla. Hon tyckte det var för varmt i Sverige i somras men jag ÄLSKAR sån hetta som vi hade då. Jag njuter. På samma gång så svettas jag mycket året om, särskilt om jag är ute och gör ärenden för då får jag mycket stress och det gör mig svettig och lite utmattad. De kalla årstiderna är värst för svetten eftersom då har jag jacka på mig och går ute men kan inte ta av den om jag går i affärer. Detta vet jag många som inte gillar heller. Svetten på en lättklädd kropp är inte lika otrevlig för en själv som svett som sitter i långärmad tröja eller jacka.
I t.ex. Thailand och andra heta ställen jag besökt så vill jag ha luftkonditioneringen på i hotellrummet hela natten och sover ändå utan täcke.
Hemma hos min syster var det förbannat varmt på grund av en dålig isolering. Jag fick ej ha fönstrena öppna eftersom det hade förekommit inbrott samt att min syster är barnsligt rädd för insekter (ganska vanligt hos kvinnor). Så jag sov med såna här isbehållare man har i kylväskor. Var så skönt att ligga med is på pannan. Jag älskar 33 grader utomhus men hatar 25 grader inomhus. För där är luften instängd och det blåser inte.
Vikten kan också ha med hur känslig för kyla man är att göra. Eftersom jag är hyfsat tung så fryser jag inte lika lätt som t.ex. min syster. En man som vi känner, som väger över 100 kilo, går i shorts och t-shirt inomhus på vintern och kan ha fönstret öppet på samma gång.
Vissa personer är känsligare för kyla och värme än andra har jag märkt! När såna människor kommer hem till mig, klagar de ofta på att det antingen är för kallt eller för varmt hemma hos mig medan jag inte har tänkt på det alls. Jag brukar inte vara känslig men vissa dagar märker jag av kyla och värme lättare än på andra, vet inte vad det beror på. Jag kan bli känslig för kyla då och då, och såna dagar kan jag t om ha på mig vinterjackan inomhus trots att jag inte är sjuk och andra människor inte tycker att det är kallt.
Jag kan bli illamående i solen men jag tror inte att det har med värme att göra utan just med solen för jag märker ingen skillnad beroende på hur jag är klädd. Det spelar alltså ingen roll om jag har på mig stövlar eller sandaler. Om det däremot är jättevarmt inomhus, blir jag inte illamående på samma sätt. Så för mig är det tvärtom än för dig som hatar värme inomhus!
Men iofs tycker jag precis som du att det är jobbigt när det blir för varmt på nätterna, då kan jag inte sova men dagtid är det helt okej för mig med värme! 🙂 Så jag förstår verkligen att du hade svårt att sova i somras när du var hos din syster.
PS. Och håller med dig om att vikt kan ha med att göra hur känslig man är! Min pappa är tung och han fryser inte lika lätt som många andra.