När jag föreläser om Aspergers syndrom och berättar om mina svårigheter med grov- och finmotoriken, tar många för givet att jag skulle ha svårt för att gå i högklackade. Eftersom jag är klumpig och måste hålla koll på hur jag går, borde det fungera så rent logiskt.
Men sanningen är att jag inte alls har svårt för att gå i högklackade, jag tycker inte att det är svårare att hålla balansen i dem än i platta skor. Tydligen går många andra tjejer mycket mer vingligt och osäkert än jag. Jag har ofta fått höra från människor att det ser ut som jag nästan är proffs i att gå i högklackade och att jag verkar ha bra balans. När jag har bråttom, springer jag ofta i högklackade, t om i rulltrappor, vilket andra människor ofta har kommenterat och de har undrat om jag inte är rädd för att ramla.
Men nej, det är jag inte. Jag är inte ett dugg räddare för att ramla i högklackade än i platta skor. Visst händer det ibland att jag ramlar när jag går i högklackade, men det händer minst lika ofta att jag ramlar när jag går i platta skor.
Jag har funderat många gånger varför jag har lätt för att gå i högklackade trots att jag egentligen har svårt med motoriken. Jag har kommit fram till att det förmodligen beror på min dåliga automatiseringsförmåga, en svårighet som förekommer hos vissa av oss med Aspergers syndrom och autism. Eftersom jag alltid måste tänka på vad jag gör och koncentrera mig noga på min motorik, blir det ingen skillnad för mig när jag går i högklackade: jag måste koncentrera mig lika mycket på min gång när jag går i platta skor. Jag är förmodligen så van vid att hålla fokus på min kropp att det inte är något problem för mig att hålla balansen. Att högklackade sedan kan vara lite obekväma att gå i är en annan femma 😉
7 svar på ”Att gå i högklackade”
Jag funderar framförallt på varför tjejer går i högklackade skor. Jag antar att det inte är för att göra sig längre för då är väl platåskor ett bättre alternativ? Jag gissar därför att de handlar om att högklackade skor påverkar hållningen vilket får männen att gå i spinn. Det är det jag funderar på när Paula bloggar om högklackade skor. Jag brukar ofta fundera på sådana här typer av saker. Det krävs väldigt lite för att trigga mina fudneringar om livet. Fungerar alla människor så här eller är det typiskt aspergianskt eller är det bara jag?
Jag vet inte varför andra tjejer går i högklackade, men jag tycker att det är väldigt snyggt. Kanske tycker jag t om att det är ännu snyggare än vad andra tjejer tycker eftersom det känns som att jag går oftare i högklackade än många andra. Eller så tycker andra tjejer att det är obekvämt. I östeuropa verkar det vara socialt accepterat att gå i högklackade till vardags, men här i Sverige har jag däremot fått lite undrande blickar om jag har på mig fin kjol eller klänning tillsammans med högklackade skor och mycket smink till vardags och jag sagt att jag bara ska till skolan. Men när jag har pratat med östeuropeiska tjejer, har de sagt till mig att ingen skulle undra om min klädsel i östeuropa. Så vad som är normalt beror med andra ord på vilken kultur (och tid) man lever i, och eftersom jag ofta gör saker man inte gör i vår kultur, sticker jag ut här.
Jag kan ibland analysera väldigt mycket om livet, och mina vänner undrar ibland varför jag tänker så mycket. Så jag förstår vad du menar! Och vissa Aspergare jag träffat säger samma sak, de säger att de hakar upp sig på alla möjliga och omöjliga detaljer och börjar analysera en massa bara av att få höra att någon ska till mataffären, typ.
Stämmer så in på mig med, många har förundrats hur jag kan gå i högklackat så bra, men för mig är det precis som för dig Paula just skor även om dom dok kan vara lite mer obekvämma hehe. Något människor ochså förvånas över är min förmåga att röra mis så pass smidigt som jag gör eller typ hoppar ner från höga saker etc i och med att jag är kraftigt överviktig så måste jag i allefall från deras perspektiv vara klumpig och jag tror även det du sa om vanan att hålla balansen stämmer in här, ”Eftersom jag alltid måste tänka på vad jag gör och koncentrera mig noga på min motorik, blir det ingen skillnad för mig när jag går i högklackade: jag måste koncentrera mig lika mycket på min gång när jag går i platta skor. Jag är förmodligen så van vid att hålla fokus på min kropp att det inte är något problem för mig att hålla balansen. ” jag liksom bara vet om jag kommer klara hoppet med båda fötterna på jorden eller jag kommer kunna gå igen dom där buskarna. Tack för att du kan sätta ord på de uhm så kallade problem vi tycks ha hehe gör det enklare för mig att förklara för de andra i min närhet.
Fungerar alla människor så här eller är det typiskt aspergianskt eller är det bara jag?
Jag vet inte hur alla gör, men jag tänkte ungefär likadant. Det verkar opraktiskt, men det finns säkert något gott skäl till att gå i dem. Jag har visserligen aldrig provat själv, jag tror inte jag skulle klä i det även om de fanns i storlek 46, men förmodligen skulle jag väl ramla pladask och knäcka näsbenet så det trycktes in i hjärnan och åstadkom en mindre lobotomi.
Jag förstår att du aldrig provat. Jag har aldrig träffat dig, men jag kan inte heller tänka mig att du skulle passa i högklackade 😉
Jag har adhd.
Har inga problem med högklackat. Är grymt klumpig o kan krocka axeln i dörrkarmen för att jag är disträ och tänker på annat…
För min del så tror jag att tex att gå i högklackat kräver mer uppmärksamhet och därför hålls min hjärna mer vaken än annars. Det är min teori om varför det går bra iaf.
Intressant teori, och så kan det absolut vara! Våra hjärnor behöver kanske något som håller den vaken.