Jag har tidigare skrivit om hur vi som har Aspergers syndrom kan ha svårt för exekutiva funktioner, vilket bland annat kan innebära att några av oss kan ha svårt för att fatta snabba beslut. Jag kan även ibland bedöma situationer på ett helt annat sätt än vad många andra skulle göra, vilket kan göra att beslutet jag fattar är helt tokigt i andra människors ögon.
Även på hemvägen från Kuwait fick jag byta plan på Frankfurts flygplats, och där var jag nära att fatta ett i andra människors ögon tokigt beslut om Maria, en medarbetare från Asperger-föreningen i Spanien, inte hade gripit in.
När jag hade stigit av planet i Frankfurt, hade jag märkt till min förfäran att mitt plan till Stockholm skulle lyfta efter 55 minuter. Och eftersom man skulle vara vid gaten allra senast 15 minuter innan planets avgång, hade jag i praktiken endast 40 minuter på mig att gå igenom passkontrollen, åka tåg från terminal 2 till terminal 1, köa igenom säkerhetskontrollen och att gå den långa vägen fram till min gate.
När jag till slut kom till kön till passkontrollen, såg jag hur otroligt lång kön var. Då insåg jag ett hårt faktum: jag skulle missa mitt flyg till Stockholm. Då fick jag tänka lite. Vad skulle jag göra nu? Vad var det rätta? För det fanns ju endast följande två alternativ:
A) Acceptera situationen, övernatta i Frankfurt och köpa en ny biljett hem till Stockholm. Visserligen skulle min resväska gå direkt från Kuwait till Stockholm, men jag skulle förhoppningsvis få resväskan senare.
B) Be andra människor om att få gå före i kön.
Jag bestämde mig för alternativ A. Att be andra om att få gå före i kön existerade inte i min värld. När jag var barn, fick jag lära mig från mina föräldrar att man inte fick tränga sig före i kön utan man skulle vänta artigt på sin tur även om man skulle vilja att kön gick fram snabbare. I min värld gällde detta i alla situationer förutom i nödfall. Och nödfall handlar för mig endast om liv och död, och inte om att man skulle tvingas övernatta i Frankfurt och köpa en ny biljett hem trots att det skulle innebära att jag eventuellt skulle bli ca 5000 kr fattigare. Visst, jag har ett mycket lågavlönat jobb och 5000 kr är en stor summa för mig, men jag skulle kunna skaffa inneboende så att jag skulle få råd att betala extrakostnaderna. I mina ögon var inte min situation tillräckligt allvarlig för att jag skulle ha rätten att besvära mina medköande genom att tränga mig före i kön.
När Maria insåg att jag faktiskt menade allvar, kunde hon inte acceptera mitt beslut. Då klappade hon några människor på axeln och förklarade för dem att jag tyvärr skulle behöva tränga mig före eftersom mitt plan skulle gå snart. Alla var förstående och ingen protesterade. När jag hade gått igenom kontrollen, sprang jag fort till gaten och hann till mitt plan precis i sista minuten! 🙂
15 svar på ”Att fatta tokiga beslut”
Usch, vilken rysare…..har själv bytt flyg i Frankfurt och fick springa till flyget till Sverige…..vilken tur att du hann 🙂 Välkommen hem! <3
Tack! 🙂
Ja, det är verkligen jobbigt att byta plan i Frankfurt, speciellt om man också behöver byta terminal! Jag märkte att man behöver MINST 2 timmas bytestid, helst mer, för att man ska slippa stressa.
Hann du få med dig bagaget?? Det gjorde inte vi….. Det var ju på hemresan som tur var. 🙂 Det kom 2 dagar efter vi kommit hem….. :-O
Usch, vad jobbigt! Men tur i oturen att det åtminstone hände på hemresan och inte på ditvägen! 🙂
Jag hade tur eftersom mitt bagage gick direkt från Kuwait till Stockholm. Så om jag hade missat mitt plan till Stockholm, hade mitt bagage förmodligen gått till Stockholm utan mig.
Nice härligt ^^ bra gjort ibland så gällande snabba svåra beslut .. har du rätt men jag upplever att många andra har svårare för sånt dvs folk som inte har Aspergers du har rätt i att man kan även ibland bedöma situationer på ett helt annat sätt än vad många andra skulle göra, så sant så men det är inte fel men ett annorlunda sätt att se förstå saker på hur det ligger till kopplas ihop med osv
Ja, det handlar nog om ett annorlunda sätt att se världen på. Jag kan själv bli irriterad om någon inte följer reglerna, och därför försöker jag också göra mitt bästa för att följa dem. Men nu efteråt är jag faktiskt tacksam för att jag hann till mitt flyg 🙂
Min far, som var högsta hönset i en verksamhet med rätt många anställda, brukade alltid hävda att om mer än hälften av besluten som fattades var rätt så hade det tagit för lång tid att fatta dem.
Din far hade så rätt, gillar hans tankesätt! 🙂
Jag håller inte med Göstas pappa. Jag vill att så många beslut som möjligt ska vara rätt och jag tycker att för många beslut tas för snabbt. Jag hade gärna sett att fler beslut var välgrundade även om jag förstår att det många gånger är bättre att ta snabba beslut framför att ta genomtänkta beslut så som samhället ser ut. Jag har svårt för Göstas pappas resonemang även om jag förstår att det är så det fungerar oavsett vad som hade varit bäst i det stora hela.
Jag vill också helst att ALLA beslut som fattas ska vara rätt, och jag är en person som undviker att fatta snabba beslut om jag absolut inte måste eller om jag inte är säker på att beslutet jag fattar är rätt. Men i vissa situationer måste man tyvärr agera snabbt, och ibland finns det ingen tid att tänka för då får man ingenting gjort. Så jag tycker att det var bra sagt av Göstas pappa eftersom jag tror att det är så det fungerar, även om jag önskar att det var annorlunda.
Min far, som var högsta hönset i en verksamhet med rätt många anställda, brukade alltid hävda att om mer än hälften av besluten som fattades var rätt så hade det tagit för lång tid att fatta dem….Den var bra
Så bra Maria hjalp deg! Og neste gang er det kanskje enklere for deg å spørre, når du så at det var det riktige.
Nästa gång kommer jag definitivt fråga för jag lärde mig att det är så man bör göra i en sådan här situation. Och nu efteråt är jag tacksam för att jag faktiskt hann till mitt flyg!
gomorron….känner igen mig…INTE får väl jag gå före??? varför inte…jag släpper gärna fram andra som ber om att gå före.
Detta hände även mig i USA i höstas, i Minneapolis. Vi var många som skulle igenom pass- och säkerhetskontrollen, och det tog väldigt lång tid. Till slut så uppmärksammades situationen och alla vi som skulle flyga vidare fick en egen kö, och då gick det undan. Men vägen till gaten var LÅNG och jag hann fram i tid. Men det var i sista minuten. Jag var fokuserad och lugn. Då gick det bra. Och jag tänkte ungefär som du Paula….kanske vänta på nästa flyg istället.
Vad kul att du känner igen dig! Och jag hade också agerat på samma sätt som du gjorde i Minneapolis om Maria inte hade gripit in.
När jag var barn, höll jag fast vid alla regler stenhårt och hade nog inte ens släppt fram någon på den tiden. Men sen fick jag utskällningar eftersom jag tydligen var så ”oflexibel”. Efter det slutade jag säga ifrån om någon annan bröt mot regler trots att jag innerst inne tyckte att den personen agerat lite fel, men jag lät det vara den personens problem 🙂