-Välkommen! Ditt rumsnummer är 308, rummet ligger tre och en halv trappa upp. Du får åka hiss till våning två och en halv, gå till höger, sedan till vänster och sedan gå uppför trapporna för att komma till våning tre och en halv. Frukost serveras mellan 6:30 och 9:30 i matsalen därborta.
Ungefär så här lät det när jag kom till hotellet i Katrineholm igår kväll. Men jag blev förvirrad av all information. I likhet med många andra med Aspergers syndrom har jag svårt för att tänka på flera saker samtidigt, och när det blir så här mycket information på en gång, blir jag snurrig i huvudet. Jag bad receptionisten upprepa sig ett par gånger men eftersom jag inte ville störa henne för mycket, vågade jag inte fråga för många gånger.
När jag kom till hissen, undrade jag om hon faktiskt hade sagt att mitt rum låg på våning 3,5 och att jag skulle åka hiss till våning 2,5. Varför det om mitt rum låg på våning 3,5? Fanns det verkligen halva våningar? Men tydligen fanns det, enligt hissens knappar i alla fall.
När jag steg av på våning 2,5, kände jag mig förvirrad. Åt vilket håll hade hon egentligen sagt att jag skulle gå? Jag såg några pilar i korridoren men de sa mig ingenting. Varför såg inte pilarna ut som pilar brukar göra? Åt vilket håll pekade pilarna egentligen och åt vilket håll skulle jag gå om mitt rumsnummer var 308? Jag gick uppför trapporna men där fanns det bara rumsnummer från 330.
Då gick jag ner igen men kom helt fel. Det fanns olika korridorer överallt, och det tog mig ett tag att hitta tillbaka till hissen. Vad bra att jag hade hittat tillbaka till hissen i alla fall men var fanns mitt rum om det inte låg på övervåningen? Hade inte receptionisten sagt att jag skulle gå uppför trapporna?
Till slut förstod jag att jag skulle öppna dörren där det stod 300-316, tydligen framställde den konstiga bilden på dörren trappor, vilket jag inte hade förstått. Och när jag kom upp, hittade jag äntligen till rum 308. Vilken lättnad!
Det sägs att vi som har Aspergers syndrom ofta behöver skriftlig information, och efter gårdagens erfarenheter märkte jag hur bra det stämmer in på mig! Då hade jag troligen hittat till rummet betydligt fortare.
15 svar på ”Att få mycket information samtidigt”
Jag också har svårigheter med komplicerade muntliga instruktioner. Kanske skulle man kunna be receptionisten skriva ner informationen i en sådan situation?
Ja, det borde man nog göra. Problemet för mig är bara att jag är livrädd för att vara till besvär, tänk om jag är en jobbig gäst då? Men jag vet att jag inte borde tänka så. Eller så skulle jag kunna skriva ner informationen själv samtidigt som receptisten pratar om jag hamnar i liknande situationer i framtiden.
Jag känner mig igen så där, jag är också lite rädd för att vara till besvär. Med det där med att själv skriva ner låter bra.
Ja, det är verkligen en svår balansgång. Hur mycket ska man våga fråga utan att störa? Men att skriva ner själv borde jag verkligen börja med 🙂
Når det blir for mye, blokker jeg ut og dissosierer. Hvor er jeg da? Jeg vet ikke.
Jag kan också skärma av mig och ”gå in i mig själv” som jag brukar kalla det när det blir för mycket. Men när jag försöker lyssna på instruktioner, anstränger jag mig verkligen för att vara uppmärksam och lyssna men det är ofta jag inte lyckas med det.
Precis så fungerar jag också. Jag blir helt snurrig av att få för mycket information på en gång, jag glömmer nämligen bort det mesta då. Skriftlig information är helt klart bäst! 🙂
Jag förstår att du blev förvirrad på hotellet. Det låter ju onekligen märkligt med halva våningar. Jag kom genast att tänka på Harry Potter-berättelserna. Jag vet inte om du har läst dem…? Om inte så är Harry Potter en ung trollkarlspojke som går på en trollkarlsskola som heter Hogwarts. Till skolan åker alla eleverna med ett tåg som heter Hogwartsexpressen och det tåget avgår från plattform nio och trekvart – mellan plattformarna nio och tio. 😛
Jag håller med dig om att skriftlig information är bäst, då blir det inte lika stressigt utan man kan kolla när som helst i lugn och ro vad det egentligen var man skulle göra 🙂
Jag tycker också att det är väldigt märkligt med halva våningar. Jag sover ofta på hotell men har aldrig varit med om något liknande.
Jag har aldrig någonsin läst Harry Potter-böcker, men när du berättar det låter det nästan som hotellet i söndags. Märkliga våningar, dörrar och trappor. Men vem vet, det kanske bara var jag med mitt dåliga lokalsinne som upplevde det så 😉
Är det arbetsminnet som är problemet eller är det mer komplicerat än så?
Jag tror att det handlar om att jag kan ha svårt för att förstå instruktioner i flera led och inte kan tänka på flera saker samtidigt. Om jag inte minns helt fel så kom utredarna fram till att det inte var några problem med mitt arbetsminne. Iaf när jag skulle repetera siffror de rabblade upp, fick jag höra att det är väldigt sällan någon har ett så här bra minne som jag.
PS. Fast iofs tycker jag det är intressant med arbetsminnet. Jag kan ibland ha svårt för att komma ihåg saker som hände förra året, däremot kommer jag ihåg saker väldigt detaljerat från min barndom. Så på det sättet fungerar mitt långtidsminne mycket bättre än mitt närminne.
Jag tror man måste skilja på arbetsminne och närminne.
Jag hade stora problem att repetera siffror. Jag tycker det är intressant att du inte fick så dåligt på det delprovet.
Ja, det är intressant att jag var ovanligt bra på det. Så mitt arbetsminne borde vara bra men närminne dåligt.
Jösses hjälp…. Med mitt kassa lokalsinne och hopplösa minneav beskrivningar vet i sjuttsiken om ja hittat…
Jag har också dåligt lokalsinne! Och det blir ännu värre när jag är trött. Men jag hittar alltid till slut, det tar bara väldigt lång tid.