Att behöva svälta

Jag har en vän som bor i ett fattigt land, och han behöver kämpa för att få mat för dagen. Vissa dagar har han inte kunnat äta sig mätt, och många gånger har han varit tvungen att lägga sig med kurrande mage.

När jag fyller år, förväntar jag mig att vännen i fråga försöker samla pengar så att han kan köpa en fin present till mig. Jag vet att han är fattig, men jag tycker att han borde kunna offra sig den här gången, jag fyller ju år bara en gång om året! Jag skulle ju också egentligen vilja köpa andra saker för min lön, men när mina vänner fyller år, offrar jag mig och köper presenter till dem trots att jag inte alltid har mycket pengar.

Vad, vad håller Paula på med nu, har hon blivit galen, undrar du kanske? Nej, det har jag inte. Jag kan avslöja för er att vännen i fråga inte existerar. Och om jag hade en sådan vän, skulle jag självklart inte vilja att han köpte en present till mig när jag fyller år! Istället skulle jag göra mitt bästa för att hjälpa honom.

Varför skrev jag så här då, undrar du kanske? Jo, det är för att vi med Aspergers syndrom och andra osynliga diagnoser ofta får höra från människor att de vet att vi har en diagnos, men vi borde åtminstone kunna anstränga oss lite då och då! En gång berättade en person med Aspergers syndrom för mig som vi kan kalla för Anna att jobbet tog så mycket av hennes energi att hon behövde vila alla helgerna så att hon inte skulle kollapsa. Därför var det exempelvis helt uteslutet för henne att skaffa barn, hennes ork skulle helt enkelt inte räcka till. 

När Annas kusin som bodde i en annan stad fyllde år förväntade sig kusinen att Anna skulle anstränga sig lite för en gångs skull. Annas förklaring att resan och festen skulle ta så mycket av hennes energi att hon skulle må dåligt hela veckan därpå godtogs inte. Kusinen svarade att hon egentligen inte alltid orkade gå på andra människors fester men hon ansträngde sig för deras skull trots att hon blev trött. Och därför tyckte hon att Anna var egoistisk om hon inte tänkte komma.

Jag brukar säga att energi är lite samma som pengar. Om man redan har så pass mycket energi att man exempelvis orkar skaffa barn och inte behöver sova 12 timmar per natt när man jobbar, gör det förmodligen inte så mycket om man förlorar lite av sina energidepåer. När man däremot har extremt lite energi, har man inte alltid ”råd” att förlora sina allra sista energidepåer, inte ens vid speciella tillfällen. Skulle man göra det, skulle man svälta på energi.

På samma sätt gör det inte mig så mycket om en god vän till mig fyller år och jag måste klara mig på mindre pengar under den månaden, jag har ju ändå så pass mycket pengar att jag åtminstone har råd med mat. Om jag däremot var fattig och levde på gatan, skulle förlusten av 200 kronor innebära några dagars svält för mig! Och vem skulle kräva av sin vän att offra sig och svälta?