Många av oss med Aspergers syndrom, autism och andra neuropsykiatriska diagnoser har enligt min erfarenhet en avvikande dygnsrytm. Många som jag har träffat föredrar att vara uppe på nätterna och sova fram tills eftermiddagen, medan andra är istället kvällströtta och vaknar tidigt på morgonen.
Själv tillhör jag den första gruppen. Om jag fick välja själv, skulle jag gå och lägga mig vid 3-tiden varje natt och sova tills ungefär 14-tiden på eftermiddagen. Men eftersom många läkartider, boendestöd, föreläsningar osv är tidigare på dagen, kan jag inte sova som jag vill utan jag har tvingats anpassa mig. Det fungerar för mig någorlunda att lägga mig och gå upp tidigare än vad skulle vilja göra, men det allra viktigaste för mig skulle vara att hålla ungefär samma dygnsrytm för att undvika sömnstörningar.
Men tyvärr har jag ändå ingen möjlighet att alltid lägga mig på samma tid eftersom mitt jobb som Aspergerinformatör innebär oregelbundna tider och långa resor. Ibland kommer jag inte hem från en föreläsning förrän vid 12-tiden på natten, och ibland har jag en föreläsning tidigt på morgonen. Jag ser till att inte ha kvällsföreläsningar för nära inpå morgonföreläsningar för att undvika sömnrubbningar, men ändå är det jobbigt med olika tider. Jag måste alltid justera min dygnsrytm i god tid så att jag klarar av att vakna tidigare än vad jag brukar när jag har en morgonföreläsning.
Den här veckan har jag behövt ändra på min dygnsrytm rejält eftersom jag har vaknat vid 12-tiden varje dag under de senaste veckorna, men nu på lördag kommer jag plötsligt behöva vakna kl 6:30 för en tidig morgonföreläsning (jo, jag kommer faktiskt att föreläsa tidigt på morgonen på en lördag). När jag vet att jag har en tidig morgonföreläsning framför mig, ändrar jag långsamt på dygnsrytmen genom att:
1. Lägga mig en halvtimme tidigare och gå upp en halvtimme tidigare varje dag. Större förändringar än så klarar inte min kropp av. Att justera min dygnsrytm från att vakna kl 12 till att vakna 6:30 tar därmed 11 dagar!
2. Se till att jag får minst en halvtimmes dagsljus varje dag direkt när jag vaknar så att jag somnar lättare på kvällen. Tyvärr klarar inte min kropp av promenader för tillfället eftersom jag lider av en fruktansvärd svaghetskänsla och trötthet, så därför sitter jag i dagsljus på balkongen istället.
Tack vare dessa metoder kommer jag klara lördagens föreläsning galant! 🙂
21 svar på ”Att behöva ändra på dygnsrytmen”
Nu när den mörka årstiden är här så kommer jag att inte sova värst bra på natten , brukar ofta vara upp till morgonkvisten. Våren och sommaren fungerar bättre , kan vara att jag brukar bli nedstämd under vintern
Du är långt ifrån den enda som blir påverkad av årstider, jag har fått många andra säga samma sak. Vissa sover sämre på somrarna för det är ljust, medan andra sover sämre på hösten och vintern för det är mörkt.
Ett tips som fungerar för många av dem som vaknar för tidigt är att vistas utomhus i dagsljus senare på eftermidagen. Om man däremot har svårt att somna på kvällen, behöver man dagsljus på morgonen istället. Nu på hösten brukar jag ta på mig ordentligt med kläder och sätta mig på balkongen!
Jag vet inte om jag är den enda. Men jag behöver alltid ladda upp på morgonen framför datorn i cirka 4 timmar och upplever att jag klarar dagen bättre då. Sen på kvällen måste jag varva ner (också framför datorn) i några timmar för att kunna sova. Är det någon som känner igen sig?
Vad intressant! Jag känner definitivt igen mig i det här med att man behöver ladda upp framför datorn på morgonen. 4 timmar skulle vara optimalt för mig också, men om jag inte har tid till det så får det bli 1-2 timmar eller ibland ingenting alls om jag har en morgonföreläsning och jag måste gå hemifrån tidigt. Trots att jag gärna vill sitta på datorn efter att jag vaknat, är dock det allra viktigaste för mig att få sova tillräckligt. Så om jag är trött, föredrar jag sömn framför datorn.
Däremot kan jag inte sitta på datorn på kvällarna innan jag ska sova eftersom datorn gör mig pigg. Det enda undantaget är om jag tagit en sömntablett, annars går det inte.
Själv föredrar jag att göra dagens viktigaste uppgift på morgonen (vilket många gånger är att skriva ännu ett hjärndött brev till en myndighet). Hjärnan är laddad och inte slutkörd av alla händerlser som den har upplevt under dagen.
För mig beror det på. Oftast föredrar jag iofs att undvika energikrävande och viktiga uppgifter på morgonen för jag behöver tid för att vakna ordentligt, men som sagt beror det på. Ibland svarar jag på viktiga mejl direkt när jag vaknat.
Ja optimal tid för mig än 30-60 minuter efter att jag har vaknat och några timmar efter det. Ibland kan jag vara riktigt vaken på småtimmarna också.
Jag kan också vara vaken på småtimmarna om jag inte har lagt mig än, men om jag har lagt mig så är jag aldrig pigg vid den tiden. Jag skulle gärna vara uppe längre på nätterna om jag inte hade mitt jobb, men nu måste jag försöka hålla en regelbunden dygnsrytm.
Du är ju inte så storväxt så det kanske fungerar att sitta på datorn , om jag sätter mig på min datorn så går den nog sönder
Hahaha.
Trots att jag gärna vill sitta på datorn efter att jag vaknat, är dock det allra viktigaste för mig att få sova tillräckligt.
Paula är en konstig aspergare. Hon tvättar hjärnan (istället för håret) med schampo och hon sitter på sin dator (istället för att sitta framför datorn). Men det kanske är vi som är aspriga och märker ord (vilket jag själv avskyr när människor gör när jag säger fel)?
aspriga
Aspiga. Jag skyller på digital demens.
Haha! 😀
Hahaha, först undrade jag vad du och Mats menade men nu såg jag vad jag hade råkat skriva! 😀 Till mitt försvar måste jag säga att jag svarade på Christophers kommentar hastigt, jag var på Finlandsfärjan, det var mycket som hände och jag ville hinna gå och äta lunch 🙂 Normalt sett brukar jag läsa igenom vad jag skrivit, men när jag har bråttom eller är trött/distraherad kan det bli slarvfel. Gårdagens blogginlägg blev också skrivet hastigt för jag ville hinna posta det innan jag skulle bli för trött.
Jag känner igen mig i att jag varvar ner framför datorn så att jag inte kan sova. Ljuset från bildskärmen lär inte vara bra för sömnen: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ljuset-fran-skarmar-forsamrar-somnen-och-minnet
http://www.reuters.com/article/2007/11/09/us-game-time-idUSCOL96662820071109
Ibland misstänker jag att jag inte har Aspergers syndrom utan att jag lider av ”digital demens”. Men eftersom jag kan spåra mina svårigheter tillbaka till före datorernas tid så är allt knappast datorernas fel. Men de kan förstärka mina svårigheter. Jag har funderat på att leva mer analogt bara för se om det lindrar en del av mina symptom.
Problemet är att jag gillar kicken av att uppdatera mig om genom att läsa nyheter, forum, bloggar mm. Jag är känslig för informationsöverbelastning. Jag misstänker att många aspergare är det och att internet är informationsknarkarens våta dröm: https://en.wikipedia.org/wiki/Information_overload
Aspergarnas svårigheter att avgränsa arbetsuppgifter och internet låter som en farlig kombination.
Jag älskar internet och använder det till för att varva ner. Men då slösurfar jag, och jag tillåter mig själv att hoppa över information som inte intresserar mig. Om jag är trött och måste varva ner, loggar jag inte in på mejl, bloggen och chatten för då måste man vara ”social”.
Jag misstänker att slösurfandet stressar hjärnan eftersom hjärnan ändå tar in ny information men att det kanske stressar hjärnan i en dos som ger människor med Aspergers syndrom och AD(H)D den kick de behöver. Äsch fråga Crille Gillberg. Jag vet inte hur det fungerar.
Jag skulle verkligen vilja veta hur det är för mig! Om slösurfandet stressar min hjärna är det isåfall mycket intressant för jag upplever det inte så själv. Men det kan vara så att jag fungerar annorlunda för min hjärna är duktig på att stänga av smådetaljer som inte intresserar mig. Många undrar hur det är möjligt att jag aldrig har hört talas om många stora kändisars namn trots att jag läser Aftonblandet och Expressen på nätet, men min hjärna märker inte kändisarnas namn även om tidningarna skulle skriva om dem i stora rubriker. Min hjärna tar bara emot information om saker som intresserar mig.
Från en informationsmissbrukare till alla andra informationsmissbrukare här på bloggen: RSS är för informationsknarkaren vad heroin är för narkotikamissbrukaren. Den bästa drogen av alla men samtidigt livsfarlig. Mejl och RSS.
Testa RSS på egen risk!
http://www.rssowl.org/
https://tt-rss.org/gitlab/fox/tt-rss/wikis/home
Min dygnsrytm är helt fucked up om den finska damen ursäktar språket. Det var den inte förr och jag vet inte varför det har blivit värre med åren. En anledning är nog att jag inte har en tid att passa på morgonen som när jag gick i skolan som barn/ungdom. Samtidigt så slipper jag stressa nu och har nästan alltid möjlighet att sova ut. Det är en stor fördel eftersom jag drabbades av mycket stress av tidsfetischismen i samhället som barn/ung.
Apropå någonting helt annat. Jag läste det här i dag:
Men vi söker ju mycket av informationen själva. Kan vi inte helt sonika välja bort den? Jo, i princip, men kruxet är att vi belönas av ett annat betydligt trevligare hormon, dopamin, när vi upptäcker nya saker. Det var en överlevnadsfördel för stenåldersmänniskan. Nu får vi det snabbt och regelbundet av skinande nya lockelser i det moderna livet som Facebook, Instagram och Tumbler, konstaterar Daniel Levitin, som skrivit boken ”The Organized Mind”:
– Varje ny liten bit information som når dig ger dig en liten skvätt dopamin. Efter ett tag vill du ha den där extra stimulansen.
Och på så sätt utsätter vi oss alltså självmant för stress. Vi utnyttjar vårt system av signalsubstanser på ett sätt det rimligen inte avsetts för.
Allt detta är förklaringen till att så kallade genier gör så tråkiga klädval. De vill inte ödsla värdefull energi på att dagligen fatta inkonsekventa beslut om något så trivialt som vad de har på sig.
– Jag vill verkligen rensa mitt liv så att jag behöver fatta så få beslut som möjligt om allt utom hur jag bäst tjänar den här gemenskapen, sade Facebookgrundaren Mark Zuckerberg i en intervju i vintras, där han bekräftade att han hade en uppsättning identiska t-shirts.
– Jag känner att jag inte gör mitt jobb ordentligt om jag ägnar energi åt fåniga saker. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/darfor-har-genierna-sa-trakiga-klader/
Nu säger jag inte att aspergare är genier men jag gissar att många av oss inte ödslar alltför mycket tid på kläder och att en förklaring kan vara att det tar enerig och innebär stress för en människa att göra det.
Min dygnsrytm är helt fucked up om den finska damen ursäktar språket.
Lider du själv av detta eller är det snarare omgivningen som väntar sig att du ska ha en ”normal” dygnsrytm? Jag har träffat personer som går och lägger sig runt 6-7 på morgonen och som sover tills 16-17 på eftermiddagen, men de lider inte av det själva så därför är det inget problem. Men sedan finns det ju också de som skulle vilja ha en normal dygnsrytm för sin egen skull men inte lyckas, då är det ett problem.
Nu säger jag inte att aspergare är genier men jag gissar att många av oss inte ödslar alltför mycket tid på kläder och att en förklaring kan vara att det tar enerig och innebär stress för en människa att göra det.
Det låter som en mycket trolig förklaring! När jag fick min diagnos 2003, var jag allvarligt utbränd, helt sliten och hade slitna kläder på mig som dessutom hade fel storlek. Men jag hade ingen energi och därför orkade jag inte bry mig. Nuförtiden är jag visserligen också smått utbränd hela tiden, men det är inte lika allvarligt. Jag har energi till att lägga energi på kläder och smink nuförtiden eftersom jag tycker att det är roligt!