Kategorier
Asperger och stress

Aspergers syndrom, oväntade händelser och stress

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Bo Hejlskov Elvén beskriver i sin bok Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder att när stora livshändelser och förändringar i livssituationen kan vara jobbiga för alla människor så kan dessa kan vara ännu jobbigare för oss med autism. Spenderar man i princip all sin tid i hemmet så förändras ju i stort sett hela ens liv om man flyttar. Har man fått väldigt mycket stöd av en förälder, är det ju en ännu större förlust än vanligt när ens förälder avlider. Även händelser som är till synes obetydliga i omgivningens ögon kan vara enorma för oss autister och orsaka stress.

Jag känner igen i Bo Hejlskovs beskrivning. För mig som har blåbärsplockning som specialintresse skulle det vara mycket ångestfyllt att flytta till en ny bostad som inte ligger bredvid ett stort naturreservat som har blåbär att plocka så att de räcker långt fram in till hösten. Då skulle jag ju få ett helt nytt liv! Och förut när jag tränade och gymmet som jag alltid besökte plötsligt stängde ner för att byta till en ny lokal, kändes det som att nästan hela mitt liv vändes upp och ner.

När andra människor i min omgivning inte kunde förstå varför det var en så stor händelse för mig att gymmet bytte lokal, kände jag mig nere under en väldigt lång tidsperiod. Jag behövde ju skapa helt nya rutiner för att ta mig till den nya lokalen som dessutom låg mycket längre bort från mitt hem än vad den gamla lokalen hade gjort. Jag fick även bestämma mig för vad jag skulle ta med mig för att träna i den nya lokalen. Behövde jag kanske ta med mig mat ifall jag skulle bli hungrig efter träningen när hemfärden blev längre eller var det bara onödigt att släpa med sig en kylväska? Det var många nya beslut att fatta.

Dessutom hade jag ingen aning om hur den nya lokalen skulle se ut. Hur skulle träningsmaskinerna se ut? Hur lång tid skulle det ta för mig att förstå hur maskinerna fungerade och vem skulle jag be om hjälp? Var låg omklädningsrummen och hur skulle jag hitta dit? Tänk om jag inte skulle förstå hur ingångarna öppnades i den nya lokalen?  Hur skulle jag skilja på huvudingången och nödutgången? Det har hänt vid några tillfällen att jag har orsakat larm i onödan eftersom jag har haft svårt för att skilja på ingångarna.

Om du har en person med Aspergers syndrom eller autism i din närhet som blir stressad av händelser som är obetydliga i dina ögon, vifta aldrig bort personens upplevelser! Det finns alltid en bakomliggande anledning till att personen blir stressad. Försök istället att hjälpa personen att komma tillrätta med den nya situationen som uppstått efter förändringen!

4 svar på ”Aspergers syndrom, oväntade händelser och stress”

Tack för alla intressanta texter du publicerar här. Jag läser just nu allt jag kan komma över som gäller Aspergers syndrom, då jag tror att min vuxne son har det. En god vän, som känner min son väl, antydde detta. Mitt problem är att jag inte vågar säga det till honom av rädsla för att han ska ta illa upp och sluta sig. Risken är mycket stor för det. Samtidigt berövar jag honom möjligheten att lära sig mer om hur han fungerar och varför han så ofta misslyckas i sociala sammanhang. Vet inte hur jag ska göra. Detta är kanske helt fel forum för en sådan här fråga, men kanske jag kan få tips om vart jag kan vända mig. /Eva

Hej Ulla!

Vad roligt att höra att du gillar bloggen. Och det var inte alls fel forum att ställa frågan för det är just den här typen av frågor mina bloggläsare brukar ställa till mig!

Jag förstår ditt dilemma och det är ofta jag får exakt liknande frågor. De frågor du funderar på verkar vara rätt vanliga för det är inte helt lätt att veta hur man ska gå tillväga. Därför skrev jag ett helt blogginlägg om ämnet idag och publicerade det nyss:

https://blogg.aspiration.nu/vad-gora-om-man-misstanker-att-nagon-kan-ha-asperger/

Där kan du läsa mina tankar om ämnet! Skriv gärna igen om du har fler funderingar eller frågor om ämnet!

Jag läste precis Paulas svar och ser att hon redan har skrivit och länkat till ett blogginlägg om vad man kan göra om man misstänker att någon kan ha Aspergers syndrom. Ni kan glömma min kommentar längre ner om att hon kanske borde skriva ett sådant blogginlägg.

Risken är mycket stor för det. Samtidigt berövar jag honom möjligheten att lära sig mer om hur han fungerar och varför han så ofta misslyckas i sociala sammanhang. Vet inte hur jag ska göra. Detta är kanske helt fel forum för en sådan här fråga, men kanske jag kan få tips om vart jag kan vända mig.

Detta är ett återkommande problem bland de som kommenterar den här bloggen. Paula kanske borde skriva ett blogginlägg om hur man hjälper en son/dotter att komma till insikt om att han eller hon borde genomgå en utredning och ta till sig diagnosen efter en utredning?

Jag tror att det är viktigt att man fokuserar på fördelarna med Aspergers syndrom (googla Attwoods Aspie-kriterier). Mer Lasse Åberg och mindre Rain Man med andra ord. Lasse Åberg är inte diagnosticerad med Aspergers syndrom vad jag känner till men han är ett ganska klassisk exempel på en äldre man med Aspergers syndrom tycker jag. Illustratör, samlare, svårt att sätta ord på sina känslor, sävlig och allmänt udda. Detta framgick tydligt när han var med i TV-programmet Stjärnorna på Slottet. Jag blev inte alls förvånad över att Malena Ernman och Lasse Åberg gillade varandra. Malena Ernman påstod attt Lasse Åberg påminde om hennes pappa. Malena Erman har en dotter (Greta Thunberg) som har Aspergers syndrom. Jag anar att Aspergers syndrom är länken mellan Lasse Åberg och Malena Ernman. Malena Ernamn är musikaliskt begåvad och har en ganska grabbig jargong, skrattar högt mm. Jag upplever att många tjejer med Aspergers syndrom har manliga drag. Autismforskaren Svenny Kopp uttryckte saken som så att Aspergers syndrom hos tjejer/kvinnor medför att många tjejer/kvinnor med Aspergers syndrom inte lever upp till den kvinnliga könsrollen. Jag tänker också på Simon Baron-Cohens uttalande om att Aspergers syndrom är en ”extreme male brain”. Den som är intresserad kan läsa mer här: https://www.independent.co.uk/voices/autism-extreme-male-brain-theory-research-study-masculine-traits-a8631171.html
Om Tony Attwoods inställning till diagnosen Aspergers syndrom: https://nytida.se/i-tony-attwoods-ogon-ar-aspie-personer-foredomen/

För egen del hjälpte Vuxenhabiliteringens gruppterapi mig att acceptera min diagnos. Jag insåg under terapin att jag delade så många upplevelser, tex sociala svårigheter, med övriga deltagare gruppterapin. Det fanns liksom bara två alternativ. Antingen var alla i gruppterpin feldiagnosticerade eller också hade även jag Aspergers syndrom. Jag bedömde att det sista var mest troligt. Min erfarenhet är dock inte mycket till hjälp i ditt fall eftersom en förutsättning för insatser från Vuxenhabiliteringen är att man redan är diagnosticerad.

Nog svamlat för idag.

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *