Vi som har Aspergers syndrom eller autism är stresskänsliga, påstås det. Och visst, det är säkert så. Många av oss kan bli helt slut efter ett par timmars socialt umänge. För vissa personer kan det vara så stressigt att åka kommunalt att de inte klarar av att göra det alls. Att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt? Otänkbart för många Aspergare!
Men själv har jag alltid funderat på vad man egentligen menar med ”stresskänlighet”. Vad beror vår stress egentligen på? Jo, i många fall handlar det om att det blir för mycket information för våra hjärnor att hantera om vi måste tänka på flera saker samtidigt. Många av oss har extremt känsliga sinnen, och hur många obehagliga sinnesintryck finns det inte i ett vanligt skolklassrum eller på kommunala transportmedel? Och om det sociala umgänget dessutom inte kommer naturligt utan man måste tänka medvetet på vad man säger plus trippa på tårna så att man inte råkar säga något olämpligt, kan man bli utmattad om man aldrig får vara sig själv och måste tänka på varje ord man säger.
Själv har jag svårt för automatisering, vilket gör att min hjärna måste kommandera min kropp att utföra saker/sysslor som andra gör automatiskt. Det som går automatiskt för många andra går inte automatiskt för mig. För ett tag sedan fick jag plocka undan lite i min lägenhet inför en tidningsintervju, och efteråt var jag så trött att jag inte orkade borsta tänderna eller att kamma håret alls dagen efter, vilket gjorde att jag var tvungen att gå till tandläkaren med trassligt hår.
En föreläsning kan göra mig så utmattad att jag ligger helt utslagen i soffan i flera dagar, och jag orkar inte göra något annat än att skriva ett kort blogginlägg. Däremot orkar jag inte tvätta mig, borsta tänderna, kamma håret, koka te eller något liknande eftersom jag är lika utmattad som när jag har influensa. För att orka hålla föreläsningar om Aspergers syndrom några timmar i veckan, som trots allt är något jag tycker om att göra, behöver jag tolv timmars nattsömn.
När människor läser i min bok hur mitt liv ser ut, säger de ibland: ”Wow, hur orkar du? Du är väldigt stressstålig”. När de läser om hur min skoltid varit och vilken enorm trötthet jag lider av, är de imponerade över att jag inte brutit ihop. Om människor däremot inte vet om mina svårigheter, hakar de ofta upp sig på det jag inte orkar göra, som exempelvis att städa, istället för att se hur mycket jag faktiskt orkar med tanke på mina svårigheter att automatisera. Men många som vet hur jag har det tycker att jag är stresstålig.
Så vad betyder stresskänslighet, och är personer med Aspergers syndrom generellt sett stresskänsliga eller stresståliga? I mina ögon tål många med Aspergers syndrom väldigt mycket med tanke på den stressnivån många av oss är utsatta för i våra dagliga liv. Många av oss med Aspergers syndrom har haft det väldigt jobbigt år ut och år in med tanke på att vi ständigt blivit missförstådda, men ändå har vi överlevt och klarat oss. Det är något jag kallar för stresstålighet!
15 svar på ”Aspergers syndrom och stresskänslighet”
Stresskjennslig handler nok mye om at vi tar til oss så mange sanseinntrykk. Og det at vi trenger forutsigbarhet. I en uforutsigbar hverdag, blir det lett for mye stress.
Ja, så är det! Du har helt rätt. Och eftersom vi ofta utsätts för mycket mer stress än många andra och vi ändå överlevt och klarat oss, tycker jag att vi egentligen är stresståliga.
Precis så är det för mig med. Ena dagen kan jag göra en hel del för att nästa dag är jag helt slut på energi!
Som svar på din fråga om vi som har Asperger är stress känsliga eller stress tåliga beror väl mest på situation, aktivitet, motivation?
Jag anser att jag med åren blitt mer stress känslig i och med jag har 3 barn
Och det händer alltid oförutsägbara saker
Hela tiden.
Innan familjen hade jag
Bara mig fokusera på och hade
Mina rutiner mm!
Nu har jag mindre energi till att både jobba och ta hand om familjen och mig själv!
Så vissa dagar är jag helt tömd på energi, och orkar inget men måste
Tyvärr ändå kämpa
Att ex hämta barnen från förskola laga mat
Mm. Så visst håller jag med dig oxå att vi är extremt stresståliga i vissa situationer men
Sen krash landar man
Och sover
Redan kl 20 med barnen :))
Hej Marlene!
Det låter som att du är utsatt för väldigt mycket stress i vardagen! Jag beundrar dig för att du klarar av att ta hand om 3 barn, hämta dem från förskolan, laga mat osv 🙂 Och vi som har Aspergers syndrom kan ju dessutom ha svårt för att hantera oförutsägbara situationer, och med 3 barn händer det säkert mycket kan jag tänka mig! 😉 Tycker att du är jätteduktig som orkar kämpa, och det är inte alls konstigt att du somnar kl 20 med barnen och att du reagerar ännu mer på stressiga situationer idag eftersom du har så mycket stress redan som det är! Har även hört många neurotypiker berätta liknande saker och kan tänka mig att det är ännu svårare för oss som har Asperger!
Min dotter som är fjorton är väldigt känslig för stimuli och allt tar sån energi.
Hon har bränt ut sig flera gånger och hon har anpassad undervisning.
Hon är så förståndig, intelligent och en väldigt trevlig o fin person.
Men hon klarar inte av folk utanför familjen.
Hon mår bra hemma o hos mormor.
Jag kan nu inte förstå hur hon ska kunna försörja sig själv. För hon blir så fort dränerad på energi.
Jag går faktiskt o drömmer om en storvinst på lotto för att kunna ge henne ett bra liv.
Det är inte många som förstår vad ansträngande o dränerande allt är för henne.
Jag har också problem med detta men inte alls så mycket som hon har.
Jag kan nu inte förstå hur hon ska kunna försörja sig själv. För hon blir så fort dränerad på energi. Hon kanske inte ska försörja sig själv heller. Hon kanske ska arbeta deltid och ha sjukersättning på deltid eller tom sjukersättning på heltid.
Din dotter är ung. Vi kanske kommer att ha ett seriöst sjukförsäkringssystem när din dotter är vuxen som ger människor som har Asperger syndrom och som inte klarar av att arbeta rätt till sjukersättning. Jag lever på socialbidrag. Det är också ett alternativ.
Hej Kerstin!
Vad tråkigt att allt tar så mycket energi av din dotter! 🙁 Men precis som Mats skriver, tycker jag inte att du ska oroa dig i förtid även om det är lättare sagt än gjort. Jag har träffat föräldrar som oroar sig för sina barn för att de inte kan försörja sig själva genom att ha ett arbete, medan barnet kanske själv är väldigt nöjd med att leva på aktivitetsersättning/sjukersättning.
När jag fick aktivitetsersättning från Finland, fick jag mindre pengar än vad socialbidragsnivån är i Sverige (om jag minns rätt så hade jag ca 3400-3600 kr över efter att hyran var betald) men jag var lycklig ändå! Visst, jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte hade velat ha mer pengar och att jag inte hade oroat mig för min ekonomi alls för det gjorde jag visst, men det gick absolut att leva på det sättet! 🙂 Och din dotter kanske kommer att få permanent sjukersättning när hon fyller 30, det är ca dubbelt så mycket pengar som jag fick och det är en permanent lösning. Jag vet flera med Aspergers syndrom som fått sjukersättning, så omöjligt är det absolut inte, speciellt om din dotter inte ens orkar gå i skolan nu.
Om hon har tur, lyckas hon kanske dessutom hitta ett jobb där hon kan arbeta hemifrån. Om hon inte hade haft svårt för att vara med människor hade jag föreslagit makeup artist eller något liknande, men hon skulle kanske inte orka med det. Men som sagt tycker jag inte att du ska oroa dig nu för din dotter fortfarande är ung, precis som Mats skriver. Jag hoppas att allt löser sig för henne! 🙂
Ja som det är nu så är det inte det lättaste att få ersättning från FK.
Funktionshindret är osynligt o svårmätbart.
Hon ser bra ut o bryr sig om kläder o smink. O att hon sen har stannat hemma från skolan många gånger för att hon inte orkat sminkat sig visarju hur hon har det
Lärare o andra har inte förstått hennes problem pga hennes utseende.
Bortskämd blir då epitetet.
Försörjningsstöd….. ja när fonderna jag sparat åt henne är slut får det väl bli så kanske.
Jag får nog fråga bup. O höra vad de säger.
Sjukersättning är väl ingenting att sträva efter men jag tror att Paula har skrivit att hon inte känner till något fall där Försäkringskassan har nekat en person med Aspergers syndrom aktivitetsersättning. Om det stämmer så kan din dotter säkert leva på aktivitetsersättning tills hon blir 30 år om inte reglerna ändras till det sämre innan dess. Hel- eller deltidsarbete med lönebidrag är också ett alternativ: https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/sjukvard/aktivetetsersattning
Detta förutsätter så klart att hon har en Aspergerdiagnos eller någon annan diagnos som motsvarar Aspergers syndrom i Försäkringskassans bedömningar.
Din dotter kommer oavsett vilket inte att få en normal levnadsstandard om hon inte lyckas hitta strategier som gör att hon klarar av att arbeta heltid som normala människor. Om det överhuvudtaget finns strategier som innebär att hon kommer att klara av att arbeta heltid. Det är nog långt ifrån säkert. Annars är det på botten av socialgrupp 3 som gäller för din dotter. Tråkigt men sannolikt sant.
Gifta sig rik är ett annat alternativ. Om hon ser bra ut, gillar kläder och smink och har turen att träffa en rik och snäll man så är det en lösning. Det är kanske en lösning som bara är snäppet bättre än din lotterilösning men det hade löst mycket. Men det gäller att din dotter har ett bra äktenskapsförord så att hon blir försörjd resten av livet om mannen väljer att dumpa henne för någon annan kvinna med tiden. Det kanske låter som en dålig lösning men den är knappast sämre än att spela på lotto.
Jag gav Paula i uppdrag att ragga upp en rik oljeshejk när hon var i Kuwait. Min förhoppning var att Paulas oljeshejk skulle försörja både henne, mig och alla andra aspergare i Sverige. Men vad tror du ligger kvar längst ner i Paulas ouppackade resväska efter vistelsen i Kuwait? Jo en aspig matematiker vid namn Stephen. Vad ska vi med en aspig matematiker till? Vi är aspiga så det räcker och blir över och många av oss är duktiga på matematik som det är. Men så lever man på socialbidrag också.
Haha! 😀 Jag är ledsen att jag gjorde er besvikna. Stephen är visserligen professor på ett universitet, men det är ingenting mot en oljeshejk.
Hahaha gu va skön du är!
Jo gifta sig rikt har vi allt skojat om.
Vem vet vad som finns i framtiden!?
🙂
http://habilitering.se/sites/habilitering.se/files/stress_o_psykisk_ohalsa_0.pdf
Vilken intressant artikel! Har inte hunnit läsa hela texten, men jag håller definitivt om att vi aspergare inte nödvändigtvis är stresskänsliga utan vi har mer stressfaktorer i våra liv, och det brukar jag säga på mina föreläsningar. Vem som helst skulle nog känna sig stressad om man behövde lägga energi på saker som andra gör automatiskt.
Jag känner igen det här med att man har svårt att finna ord för känslor. Jag har blivit bättre på det i vuxen ålder, men jag misstänker att jag fortfarande har svårare för det än många andra. Dessutom har jag också svårt för att argumentera för jag tycker att det är svårt att förklara med ord varför jag tycker som jag gör.