Kategorier
Paulas blogg

Aspergers syndrom och lokalsinne

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Vissa personer med Aspergers syndrom eller autism, däribland jag själv, har dåligt lokalsinne. Trots att jag redan bott i Stockholm i 13 år, hittar jag inte från Sankt Eriksplan till Fridhemsplan utan att behöva fråga efter vägen. Inte heller hittar jag från Fridhemsplan till T-Centralen, men däremot hittar jag från T-Centralen till Fridhemsplan.

Hur kan man hitta vägen dit men inte vägen tillbaka, undrar du kanske? Jo, det beror på att jag känner till området kring T-Centralen relativt bra, och därför vet jag exakt vilken väg som går mot Fridhemsplan. När jag sedan är på Fridhemsplan, känner jag inte igen gatorna längre och hittar därför inte vägen tillbaka. Jag glömmer helt enkelt bort vilken väg jag hade tagit på ditvägen.

Till skillnad från vissa med Aspergers syndrom som har dåligt lokalsinne har jag alltid haft extremt lätt att skilja på höger och vänster, och jag kunde redan höger och vänster vid tre års ålder. Jag tror däremot att mina svårigheter med lokalsinnet delvis handlar om mitt dåliga bildminne: jag har extremt svårt att komma ihåg hur föremål och människor ser ut, och därför är det nog naturligt att jag inte heller känner igen gatorna på deras utseende. Jag glömmer helt enkelt bort hur gatorna och de närliggande ställena ser ut.

Dessutom klarar inte min hjärna av att bearbeta mycket information samtidigt, vilket ofta är en förutsättning för ett bra lokalsinne: inte nog med att hjärnan måste hantera intrycken från gatorna, man måste dessutom försöka lägga på minnet vilka vägar man tagit och var exakt man svängt och till vilken riktning. Först gick man kanske rakt fram, sedan till höger, sedan några kvarter rakt fram, sedan till vänster och så vidare. Min stackars hjärna blir bara förvirrad av all information. Däremot kan jag absolut anstränga mig vid behov och tvinga mig själv att komma ihåg vägarna, men det är mentalt tröttsamt. Därför väljer jag hellre att slappna av och tillåta mig själv att vara ouppmärksam.

Hur hittar jag när jag föreläser på främmande orter, undrar du kanske? Jo, det har aldrig varit något problem. Jag är nämligen alltid på plats i väldigt god tid ifall jag skulle gå vilse, och dessutom har jag alltid lyckats hitta någon underbar medmänniska som visat mig vägen ifall jag inte hittat. I värsta fall tar jag fram GPS:n i mobilen, men endast om jag inte har andra alternativ: jag hatar nämligen kartor! Skulle mot förmodan inget av detta fungera, kan jag alltid i nödfall ta en taxi till föreläsningslokalen. Så det finns alltid en lösning till allt!

Jag vet att vissa personer med Aspergers syndrom har ett förvånansvärt bra lokalsinne, så alla aspergare känner inte igen sig i min beskrivning. Hur är det för er? Har ni också svårt att hitta till ställen där ni endast varit några gånger tidigare? 

36 svar på ”Aspergers syndrom och lokalsinne”

Hej!
Själv har jag jättelätt för att hitta, kanske beror det på att jag alltid ser gatorna uppifrån medan jag går eller kör någonstans.
Jag tänker som att jag går i en karta liksom, kanske kan det hjälpa?
Orter jag varit på som liten en gång kan jag minnas vägarna på många år senare också.
Jag bör tillägga att jag mer än gärna läser kartor, men just detta att se det uppifrån fungerar bra för mig. 🙂
Mvh Ina

Jag har läst någonstans att personer med Aspergers syndrom oftast har bra lokalsinne. Jag kommer inte ihåg var jag läst det men det var en ”pålitlig källa”. 🙂
Både jag och Puala har tilläggsdiagnosen ADD. Kan det vara så enkelt att det är ADD som är skillnaden mellan att ha Asperger syndrom och dåligt lokalsinne jämfört med att ha Aspergers syndrom och bra lokalsinne? :S

Hej Ina!

Vad bra att du har lätt att hitta och tänka som att du går i en karta, kan tänka mig att det underlättar mycket 🙂 Själv har jag däremot svårt för kartor, tror att det blir för många visuella intryck på en gång när jag ser en karta. Jag KAN absolut förstå kartor men då kräver det alltid ett hundra-procentigt fokus vilket är mentalt utmattande. Därför använder jag kartor endast i yttersta nödfall 😉

Det intressanta är att jag kommer ihåg vägarna på orten jag besökte som liten, precis som du (förutsatt att jag var på orten tillräckligt många gånger), så mitt långtidsminne är definitivt mycket bättre än mitt närminne 🙂

Svara

Vi har varit i Paris några dagar i sommar och Theodor hade full koll på alla linjer i Metron bara genom att titta på linjekartan ordentligt en gång medan jag kände mig helt yr i huvudet av det och kände mig helt vilse:) Så han tog täten och vi andra följde efter. Han var även bra på att läsa gatukartan av Paris. Men rent generellt är hans lokalsinne inte det bästa. Och höger/vänster blandar han ofta ihop. Ett av hans intressen är gatlyktor vilket han navigerar med hjälp av. Han har stenkoll på dom och memorerar dom snabbt och kan då veta var han är:) En gång när vi tittade på ”På Spåret” på Tv visste Theodor på 10 poäng att de var på väg till Sala för han kände igen gatlyktorna. Helt otroligt!

Vad häftigt att Theodor har sådana specialförmågor och att han kan använda dem i vissa situationer! Helt otroligt att han memoriserar gatlyktor, för mig är gatlyktor däremot något som jag inte ens lägger märke till.

När jag var liten, kunde jag memorisera alla tidtabeller för en massa bussar som gick i min hemstad Esbo, men däremot har jag aldrig kunnat memorisera tunnelbanestationer efter att bara ha sett en linjekarta ett par gånger. Förut kunde jag iofs alla pendeltågs- och tunnelbanestationer utantill i hela Stockholm, men då hade jag iaf bott här några år och åkt kommunalt ofta. Hade aldrig kunnat göra det efter bara några dagar!!

Svara

Jag har också ganska dåligt lokalsinne och det blir ännu värre om det är rörigt i miljön dvs om min hjärna måste bearbeta mycket information samtidigt som jag försöker att hitta rätt. Däremot så hittar jag oftast vägen eftersom jag känner till landmärken i förväg. Så riktigt lika svårt att hitta rätt som Paula har det har jag nog inte men samtidigt är det som Paula skriver en fråga om hur mycket mental energi man lägger ner på att hålla koll på vägen.
Om jag ska till en ny plats så promenrerar jag ofta sträckan mellan busshållplatsen och platsen dit jag ska i Google StreetView innan och memorerar olika byggnader som jag passerar på vägen. Det här är nog inte typiskt för personer med Aspergers syndrom men det hjälper iaf mig att hitta rätt. Tack Google StreetView säger jag bara!

Tack för tipset om Google StreetView! Jag tror inte jag har använt den tjänsten speciellt mycket, vet inte ens om den går att använda i alla städer. Men borde kanske testa att använda den oftare! Vet inte om det kommer att hjälpa mig lika mycket som det hjälper dig dock eftersom jag har svårt att memorisera hur byggnader ser ut. Men om det däremot står någon text i byggnaderna, är det troligt att jag kommer att komma ihåg vad det står. Så det kanske skulle kunna hjälpa mig lite ändå 🙂

Konstigt nog har inte mitt lokalsinne begränsat mig speciellt mycket i mitt yrke som föreläsare, jag lyckas alltid hitta på något sätt! Oftast hittar jag iofs genom att fråga någon efter vägen, men då kommer jag iaf rätt 🙂 Och sen blir jag lugn av vetskapen om att jag KAN läsa kartor, fast jag lägger helst inte energi på det om jag inte måste.

Jag minns ha läst någonstans (kommer dock inte ihåg källan) att vissa som har Aspergers syndrom har extremt bra lokalsinne tack vare deras fotografiska minne som är vanligt bland Aspergare, medan andra Aspergare har däremot dåligt lokalsinne. När jag googlar på engelska ”sense of direction asperger” kommer det mest upp att man har dåligt lokalsinne, fast man kan naturligtvis inte lita på allt man ser på nätet 😉 Kanske är det som du säger att ADD kan ha något med det att göra.

Svara

Det kan ju vara så att det är vanligt med dåligt lokalsinne utan att det behöver ha med Aspergers syndrom att göra. Det var bara en chansning från min sida för att försöka förklara varför vissa med Asperger har bra medan andra har dåligt lokalsinne. För det verkar vara olika och ofta åt det ena eller andra hållet.

Jag tror jag gåt mycket på företagens skyltar när jag använder StreetView. Företagsskyltarnas texter och logotyper och även på byggnader som har en arkitektur som sticker ut från mängden.

Utan att det behöver ha med ADD att göra skulle det stå. Med Aspergers syndrom att göra har det nog i många fall där personer med Asperger har dåligt lokalsinne men inte ens det är väl säkert iofs.

Tack för tipset, Mats! Jag såg att man måste ladda ner någonting på datorn för att kunna använda programmet, och det orkar jag inte göra just nu.

Jag har faktiskt tidigare kollat på Street view, tror att det var på Eniro eller hitta.se. Det hjälpte mig lite när jag kollade hemma i förväg hur byggnaden jag letade efter såg ut, och hur gatan såg ut runt omkring. Men däremot skulle det nog vara stressigt för mig att orientera mig med street view när jag är ute på stan för i stan är det alltid många intryck.

Svara

Tack för tipset, Mats! Jag såg att man måste ladda ner någonting på datorn för att kunna använda programmet, och det orkar jag inte göra just nu.

Det behöver man inte göra på min dator. Den fungerar direkt i webbläsaren.

Nej ladda inte ner någonting. Man vet inte vad du får in i datorn om du laddar ner något. Det ska som sagt fungera direkt i webbläsaren. Men strunta i det om du inte har tid eller ord. Så viktigt är det inte.

Bra att du varnar mig! Och jag är faktiskt ganska rädd för att ladda ner saker från internet. Jag har för mig att jag förut ville ändra på några inställningar på wordpress men vågade inte göra det då det krävdes att jag skulle ladda ner något.

Men däremot skulle det nog vara stressigt för mig att orientera mig med street view när jag är ute på stan för i stan är det alltid många intryck.

Jag tycker det är bra att titta på Street View i förväg och memorera vissa utmärkande byggnader. Jag orkar inte använda Street View när jag är utomhus.

Det låter som ett bra tips, och det skulle jag kanske iunna göra! Om det finns någon byggnad eller något annat på gatan som sticker ut, kan jag memorera det. Men utomhus brukar min hjärna låsa sig om det finns många intryck runt omkring.

Jag har ett väldigt bra lokalsinne. Det är inte på den nivån att jag har en inbyggd radar, men jag har god geografisk koll och vet oftast åt vilket håll jag ska gå eller hur jag ska åka för att ta mig till en viss plats. Däremot har jag märkt att jag har betydligt lättare för att hitta i en stor stad eller ute i skogen, än i ett litet samhälle. Det borde rimligen vara tvärtom kan man tycka, men inte för mig. Jag har aldrig haft några problem att orientera mig i Stockholm och när jag var ny i stallet lärde jag mig snabbt stigarna i skogen – men när jag bodde i ett litet samhälle i Västergötland irrade jag minsann runt och kunde inte hitta vare sig ICA eller biblioteket. 😛 Det är enda gången jag varit riktigt lost, men snopet var det. Jag hade aldrig gått vilse varken i Stockholm eller i Göteborg – och så gör jag det i en liten håla! 😉

Vad intressant! Men vi funkar ju alla olika 😉 Jag har definitivt lättare att hitta i mindre samhällen än i storstäder eftersom det finns så mycket mer intryck här. Men kan tänka mig att det inte är något större problem att gå vilse i mindre städer, där brukar ju folk ofta vara hjälpsamma om man frågar efter vägen 🙂

Svara

Min bror har liksom jag AS, men vi är otroligt olika på typ allt. Ibland undrar jag om an fick extra lokalsinne men modersmjölken för det är som att han har en inbyggd GPS i hjärnan… Första gången ja besökte Vattenfestivalen i Sthlm var jag 12, bror min var 9 år men han hittade så honom tog jag med för mitt lokalsinne är icke existerande. Idag hittar barnen bättre än mig.

Vissa med Asperger verkar ha ett extrabra lokalsinne. Kanske kan det ha med ett fotografiskt minne att göra? Vilken tur han har iaf som hittar jättebra, det underlättar säkert livet för honom.

Svara

Jag har väldigt bra lokalsinne, det räcker att jag bara varit där en gång men jag har däremot väldigt svårt för höger och vänster.

Dålig lokalsinne här. Har AS och ADD. Kan inte skilja på höger och vänster utan att fundera en bra stund, och titta på händerna. När jag gjorde AS-utredning fick jag se en komplex figur, som jag senare skulle rita av. Jag mindes inte mycket och det står att jag har ”nedsatt spatialt minne”. Känner inte igen byggnader, eller platser.

Jag fick också rita av komplexa figurer och mindes knappt någonting. Jag har definitivt nedsatt spatialt minne precis som du! Kommer dock inte ihåg om det står så på min utredning, men jag måste definitivt ha det 😉

Svara

Jag kan minnas t.ex. hur man går från en plats till en annan om jag får gå den vägen en gång och koncentrera mig under tiden. Då minns jag oftast bra sen, för mitt minne är det inget fel på 😛
Det som kan ställa till det för mig är att jag kan blir extremt stressad av att inte hitta. Det låser sig och jag kan känna mig dum i huvudet för att jag inte hittar på en gång :/ Alla intryck runt omkring mig kan ställa till det ytterligare och späda på stressen. Är inte särskilt förjust i kartor, men använder det om jag ska hitta till en ny plats. GPS:en i mobilen har jag faktiskt aldrig använt, däremot testade jag någon annan funktion i mobilen häromdagen som gav mig en vägbeskrivning på en karta som jag lyckades tyda utan att bli totalt uppstressad 🙂

Jag vill ha en app som steg för steg visar var man är och åt vilket håll man ska gå för att komma dit man vill. Så att man bara behöver gå dit mobilen pekar om man inte vet vart man ska gå för hitta dit man ska.

Jag förstår dig! Och vad bra att du hittade en funktion i mobilen som hjälper dig att hitta! Jag känner verkligen igen mig i att hjärnan låser sig. Andra människor kan undra varför jag inte kan läsa kartor på gatan i stan om jag är i sällskap med andra människor, men det går bara inte! Min hjärna låser sig så pass att den nästan inte fungerar alls 😉

Jag har också mycket lättare att minnas vägen om jag är ensam för då kan jag koncentrera mig på vägen fullt ut. Men om jag pratar samtidigt med någon, går all min energi åt pratandet och jag kan då inte koncentrera mig på vägen samtidigt.

Men även om jag går ensam måste jag koncentrera mig noga för jag har ett dåligt bildminne och har svårt att minnas saker som jag sett. Jag minns ord istället. Så jag försöker minnas namn till affärer eller gatunummer på gatuhörn där jag måste vända till höger eller vänster osv, då kommer jag ihåg mycket bättre 🙂 Däremot brukar jag glömma bort hur gatan och byggnader runt omkring ser ut om det inte är så att någon byggnad verkligen sticker ut.

Svara

Har också väldigt dåligt lokalsinne (tror jag kan vara autistisk efter x antal självtester online). Även ofta svårt att hitta inomhus också. Har för övrigt lätt för att lära mig nya saker och ett (enl. många) ”bra yrke”, så tror inte denna ”brist i intelligensen” nödvändigtvis spiller över på övriga förmågor.

Har extremt dåligt lokalsinne och kan ej läsa kartor. Jag har fått printa vart jag bott när jag rest och fått vissa gånger ta taxi , vissa gånger har tunnelbana funkat bara jag vet linje. Men har å andra sidan aldrig varit rädd att fråga.Har gått vilse i New york och på den tiden fanns ej mobiler, men tack och lov hade ett visitkort i plånboken.
Men lite läslig upplevelse.
Men storstäder har ändå varit bättre .
Fjällvandring undviker jag.

Jag har aldrig testat fjällvandring men jag hade nog väldigt svårt att orientera mig om jag hade testat!

Svara

Lämna ett svar till Johanna Svenningsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *