När jag föreläser för lärare och föräldrar till barn med autism och Aspergers syndrom, har jag inte sällan fått höra om autistiska barn som får utbrott för minsta lilla. Många undrar om det finns något sätt att hjälpa barnet. Men här är det viktigt att komma ihåg att ilskeutbrott alltid betyder att man är arg över något. Vid känslor som ilska är det viktigt att man tillåts bejaka sina känslor så att man slipper hålla ilskan inom sig (OBS! inte samma som att bete sig aggressivt). Men många med Aspergers syndrom och autism, liksom jag själv, har tyvärr fått höra som barn: ”Men lilla vännen, det där är väl är ingenting att bli arg över.”
När jag var barn, skrattade andra människor åt mig ibland när jag var arg, förmodligen för att jag blev arg över saker som många andra inte hade blivit arga över så som av oväntade förändringar. Anledningen till att jag blev arg i sådana situationer var att oväntade händelser kunde förstöra hela min dag. Däremot blev jag oftast inte arg av saker som andra barn hade blivit arga över. När mina grannbarn mobbade mig genom att låsa in mig i cykelförrådet, var jag inte det minsta upprörd eftersom det oftast inte gjorde mig något att vara inlåst i ett mörkt rum. Tvärtom kunde det till och med vara skönt.
När man blir arg över saker många andra inte skulle bli arga över såsom avvikelser i schemat, blir man oftast inte tagen på allvar. Ibland reagerar omgivningen negativt och uppmanar en att skärpa sig. Det påverkade mig mycket negativt att få höra sådana saker som barn eftersom det gav mig känslan att mina känslor inte räknades när jag kände annorlunda än normen. Däremot hade det ansetts vara legitimt att bli upprörd över att bli inlåst i ett cykelförråd, men det berörde mig inte ett dugg. På grund av alla negativa reaktioner efter att jag visat att jag var upprörd slutade jag visa mina känslor i skolan, vilket gjorde att jag tvingades bära all ångest inom mig.
Av dessa anledningar brukar jag alltid råda lärare och föräldrar att alltid ta barnets känslor på allvar även när det blir arg över saker nästan ingen annan skulle bli arg över. Naturligtvis bör man inte acceptera ett våldsamt beteende, och om barnet blir våldsamt bör man alltid söka hjälp. Med detta sagt är det viktigt att barnets negativa känslor inte viftas bort. Ingen blir arg utan anledning!
6 svar på ”Aspergers syndrom och ilskeutbrott”
Jeg husker en gang jeg hylgråt fordi broren min skremte meg, bare på lek, men jeg skvatt og det gjorde så vondt å skvette, at jeg begynte å gråte. Jeg glemmer aldri den dagen. Latteren rundt meg og jeg som gråt.
Usch, vad jobbigt! Stackare 🙁 🙁 För andra var det ju lek, men för dig var det ju blodigt allvar! Det kan kännas riktigt jobbigt när man inte blir tagen på allvar.
Tag för detta inlägg! Den här veckan har fyra (!) personer som jag skulle haft möte med varit sjuka och bara en av dem meddelade i tid. En meddelade när jag nästan var framme och två inte alls! Jag blev så irriterad och arg att det förstörde min dag! (Dock inte den dagen när jag fick meddelandet i tid) Dessutom har jag varit tvungen att hjälpa föräldrarna helt oväntat att bära möbler och annat utan förvarning. Jag blir så irriterad att ingen förstår hur mycket det påverkar mig! 🙁 hur mycket man än försöker förklara.. Inte ens utbildade människor som har betalt för att stötta bryr sig. Men det här inlägget var en stor tröst, verkligen lägligt! 😉 🙂
Vad roligt att du gillar inlägget och att det var en tröst, bra att det kom lägligt 🙂
Fyra personer sjuka på en och samma vecka och bara en meddelat i tid??! Oj, snacka om otur! 🙁 🙁 Jag kan verkligen förstå att det påverkade dig negativt. Det är en stor skillnad på att få meddelandet när man är hemma och på att få det när man redan har åkt, hemma har man ju alltid saker att göra. Men om man redan har åkt hemifrån eller om man hunnit förbereda sig, packa väskan osv är det jobbigt och nästan hela dagen kan bli förstörd! 🙁 Stackare!
Vissa som jobbar med oss Aspergare verkar veta teoretiskt vad Aspergers syndrom innebär men alla förstår inte vad det innebär i praktiken. Speciellt om man har en ojämn begåvning och är utåtsett helt ”normal”. Styrkekram, hoppas nästa vecka blir bättre! <3
Ja fyra olika personer, helt sjukt! Psykiatrin hörde av sig i tid. Arbetsförmedlingen för sent och de två coacherna på dagliga verksamheten inte alls. Okej, jag fick träffa andra personer istället men jag gillar det ändå inte. Tex fick jag träffa en vikarie på dagliga verksamheten som inte fattade nånting. Jag sa flera gånger att jag kan fortsätta jobba själv med en grej men hon störde mig hela tiden och föreslog en massa annat, la sig i osv. Det låter kanske som ett skitproblem. Men jag tycker att de kunde informera varandra lite bättre om vad de ska hjälpa mig med. Och jag vill helst veta innan jag åker hemifrån om jag ska träffa nån annan!! Då kan jag bestämma själv om jag vill göra det eller inte. Det är jobbigt att träffa folk jag inte känner. Men det värsta är ändå nonchalansen, att de skiter i att meddela bara för att de vet att nån annan kan hjälpa mig. För dom är det kanske ingenting men för mig är det det! Även om situationen löst sig så ser ingen hur dåligt jag mår av det. Ja du har rätt, de vet bara teoretiskt vad det innebär!! Kram tillbaka!
Det där är ett typiskt exempel på en situation då omgivningen inte förstår våra behov. För dem är det kanske ingen skillnad vem man ska träffa, men för en person med Aspergers syndrom kan det vara en enorm skillnad, speciellt om man inte är förberedd. Ågesta Folkhögskola förstod sådana här saker, men tyvärr är det inte alla som gör det 🙁 Och de kanske inte alls förstår hur dåligt du mår av det, de kan bara vifta bort det och tänka: ”äsch, men det verkade ju gå bra!” Det är bara du som vet vad som händer inuti dig när du utsätts för sådana här saker, andra ser ju inte det!