En förmåga att tänka utanför lådan nämns ofta som en positiv egenskap som många av oss med Aspergers syndrom eller autism besitter. Vissa Aspergare, liksom jag själv, kan ha ett helt annat tankesätt än omgivningen, och därför kan vi ibland känna att vi är födda på fel planet.
Förutom ett annorlunda tankesätt kan jag även ha en helt egen smak om vad som är snyggt. Jag har alltid undrat varför modet skiftar så mycket beroende på vilken tidsepok man lever i. En person som ansågs vara snyggt klädd på medeltiden skulle säkert bli utskrattad om h*n dök upp klädd på samma sätt idag, och de kläder som anses vara trendiga och snygga idag kommer säkert inte anses vara det i framtiden.
När det gäller inredning tänker jag också annorlunda jämfört med många andra. Egentligen bryr jag mig knappast om inredning och jag tycker inte att det är värt att lägga mycket pengar på möbler och inredning. Men ibland händer det att jag ser något riktigt snyggt, och då tycker oftast människor runt omkring mig att det är fult. ”Men herregud Paula, det där är ju jättefult och ser hemskt ut”, får jag då höra och då blir jag fundersam. Vem är det egentligen som har befogenheten att bestämma vad som är snyggt och fult?
Här finns bilder inifrån ett hus som jag tycker är väldigt, väldigt snyggt inrett, men med tanke på rubriken ”10 bilder på huset som ägs av världens förmodligen sämsta inredare” skulle majoriteten av människor förmodligen inte hålla med. Den här inredaren måste alltså, liksom jag själv, ha en enorm förmåga att tänka utanför lådan 
Har ni också ett annorlunda tankesätt eller en egen smak, mina bloggläsare?
13 svar på ”Aspergers syndrom och ett annorlunda tankesätt”
Huvudsaken är väl att den som inreder och har sin smak på vad som är snyggt trivs med sin stil oavsett om andra tycker det är fult.Skulle jag komma in i det där huset på visit så skulle jag inte bry mig om deras smak på färg och stil.Kläder och mode är dessvärre svårare,som att om jag hittar jeans av ett visst märke som jag gillar och helt plötsligt så utgår den modellen,då blir det knepigt.Jag har jättesvårt att veta vad som är snyggt,och hittar jag nåt jag tycker är riktigt snyggt,så blir prislappen riktigt ful.Bor man i en liten bostad så blir det till att tänka ordentligt,det är ju många möbler som är stora och otympliga som sängar och annat,då
kan ett sängskåp bli ett snyggt alternativ,det finns väldigt snygga och fina sängskåp….färgval i en inredning är nog det svåraste
Du har rätt, huvudsaken att personen själv tycker att det är snyggt. Jag måste erkänna att sådana här rubriker stör mig en aning, men vi som tänker utanför lådan glöms ofta bort 😉 Jag skulle inte heller bry mig om jag kom på visit in i ett hus som var inrett på ett sätt som jag inte gillar för jag tycker att alla får inreda sina hem som de vill.
Jag förstår vad du menar när du skriver att modellen på jeansen kan utgå så fort du hittat något snyggt. Mode ändras ju tyvärr väldigt fort, men det är ju också ett sätt att tjäna pengar.
Jag antar att du gillar lila? 😉 Lila är inte av mina favoritfärger, men skulle huset istället varit inrett i turkost som jag tycker är väldigt fint hade jag nog tyckt inredningen varit cool och snygg, men ändå too much och inget jag skulle vilja ha i mitt eget hus 😛
På kläder och inredning gillar jag inte om det är för mycket mönster och t.ex blommigt tycker jag är hemskt!
Gillar inte heller en massa prydnassaker eller för mycket saker på väggarna. Så jag har väl en ganska ”avskalad” stil, men vet inte om det är så ovanligt bland folk i allmänhet. För mig är det viktigt med inredning som jag tycker är snygg, men som även är praktisk.
Jag gillar lila, men skulle nog gilla rummet även om det var inrett på det här sättet i vilken stark färg som helst. Jag gillar starka färger mycket mer än vitt, grått och svart. När det gäller kläder så klär jag mig däremot helst i rött eller svart, men har även kläder i andra färger.
Jag tror att de flesta skulle hålla med dig om att bostaden på bilderna är för mycket. Det är nog jag som tänker utanför lådan här 🙂
jag vet inte om jag tänker utanför boxen….andra kanske skulle säga att jag gör det…men för mig är det isåfall ett normaltillstånd så jag vet faktiskt inte. Jag målar, jag odlar, jag har köpt hus på egen hand (nu bor jag i lägenhet)…många säger: Vad modig du är!…..Jaså….tänker jag?…För mig är det liksom normalt att göra det jag vill göra, tänker inte så mycket på om det går eller inte. En god egenskap. Ibland 🙂 Jag är en duktig inredare, lugna färger använder jag mig av. Jag ser när nånting inte känns bra och då kan jag inte använda den möbeln eller tavlan eller vad det nu är. Det liksom”kliar” i hela kroppen på mig om jag kommer till ett annat hus/lägenhet där det är ”för mycket”.
Däremot avstår jag mycket pga min ljudkänslighet, stresskänslan, tröttheten osv osv. Och där är jag nog också modig…eftersom jag vågar avstå,,,,och jag gör det för min egen skull. Jag har idag lärt mig att säga till om jag kan följa med nån och fika, : Att…”kan vi fika där eller där…för där är det lugnare…”. Jag kan bara inte vara på ställen som har för mycket folk, skrapande stolar och annat som ”stör”. Då är jag utmattad efter en stund och måste gå hem.
För mig är det också ett normaltillstånd att tänka utanför boxen, och mitt tankesätt är helt normalt för mig 🙂 Jag skulle inte ha någon aning om att jag faktiskt tänker på ett unikt sätt om jag inte hade någonting att jämföra med.
Jag har också ofta fått höra att jag är modig om jag flyttat ensam utomlands, föreläst i andra länder osv och jag förstår inte heller varför det skulle göra mig modig. Jag gör bara det jag vill, och det kräver inget mod av mig. Däremot tycker jag att det är modigt av mig att våga gå på offentliga toaletter ibland (jag har kräkfobi), men ingen berömmer mig för det för många tycker att det är helt normalt att kunna göra det. Men för mig är det en stor grej! 😉
Jag håller med dig om att det är modigt att våga avstå från aktiviteter man tycker är jobbiga, och jag har också börjat göra det den senaste tiden. Visst är det skönt att tänka på sig själv ibland så att man inte blir helt utmattad? 🙂
Jag tycker att ofta så är det som klassas som ”fult” sånt som ser ovanligt ut. Är det så att saken/inredningen är ovanligt pga att det ÄR fult, eller anses det fult pga att det är ovanligt? 😉 Jag tror mycket på det sistnämnda. Mycket här i världen handlar ju om att man ska passa in och tycka som andra. Man får gärna tänka utanför boxen, men inte för mycket!
Jag tycker att den lila inredningen var jättecool, haha. Dock ogillar jag heltäckningsmattor, tycker att det är ohygieniskt. Så jag skulle nog byta dem mot något ”riktigt” golv. Lila såklart!
Jag tror att jag tänker rätt mycket utanför boxen.
Påtal om klädstil så har jag en lite annorlunda klädstil, men den anses som snygg av andra 🙂 När jag var liten valde jag alltid kläder själv (även när jag var 3-4 år) och jag valde de mest underliga kombinationer ur garderoben, men när jag väl tog på mig kläderna så blev det väldigt bra.
Jag har också funderat på exakt samma fråga. Är det ovanligt för att det är fult eller tvärtom? Jag gissar också på det sistnämnda. I Sverige tycker exempelvis många av mina vänner att nordafrikanska kvinnor är fult sminkade eftersom de kan sminka sig i extremt starka färger, men i Nordafrika tycker kvinnorna naturligtvis att det är fint att se färgglad ut! Detta kan knappast bero på att nordafrikaner skulle ha en annorlunda perception utan det måste handla om att deras ögon har vant sig vid denna typ av sminkning 🙂
Vad kul att du också gillar den lila inredningen! 🙂 Enligt rubriken måste ju inredaren vara Sveriges sämsta, men tänk om en sån där inredning kommer att anses vara snyggt i framtiden? Inredaren är kanske bara före sin tid 😉
Kul att din klädstil anses som snygg av andra! När det gäller min klädstil så har människor ofta starka åsikter om mina kläder. Antingen gillar de inte min klädstil alls eller så älskar de det 🙂
Min mamma är på mej hela tiden om gardiner, tavlor, växter medan jag är nöjd med min minimalistisk stil. Nu senast var det om dom kromade rören i vardagsrummet som hon ville att jag skulle be att få målade vita… pappa tyckte jag inte att jag skulle tänka på det. För jag själv bryr mej inte. Det finns folk som har synpunkter på allt som kallas stil. Min läkare på neuropsykiatriska teamet sa att vi med asperger bra fantasi och utan oss hade världen gått framåt. Vi är ofta väldigt kreativa. Hon frågade mej om jag ville berätta hur det är för mej Under lite mer ordnade former. Men nä, det är inget för mej.
Utan oss hade världen INTE gått framåt skulle det stå!
Jag bryr mig inte heller om tavlor, gardiner och växter. Oftast märker jag ändå ingen skillnad för jag lägger inte märke till smådetaljer! Om jag vill ändra på inredningsstilen, vill jag göra det ordentligt och då skulle det kunna bli som på bilderna. Om någon skulle komma hem till mig och inreda mitt hem på det där sättet helt gratis, skulle jag definitivt tacka ja till erbjudandet. Men jag bryr mig inte så pass mycket om inredning att jag skulle tycka att det var värt att betala för! Jag är nöjd med hur jag har det.
Jag tycker att det här med fantasi och Aspergers syndrom är en intressant tema. Enligt Lorna Wing har personer med Asperger en begränsad förmåga till fantasi, men det kanske inte gäller alla. Och sedan beror det ju också på vad man menar med fantasi, tror jag 🙂 Men Aspergers syndrom kan definitivt vara en tillgång, det håller jag med om!
Ja, vad man räknar som fantasi är ju viktigt.
Jag tycker ju att förmågan att tänka utanför boxen är en form av fantasi. Isåfall är ju personer med AS ibland mer fantasifulla än neurotypiker 🙂
Att förstå socialt samspel på den ”outtalade” nivån, t.ex. förstå att ”vad du pratar mycket” betyder ”du pratar alldeles för mycket” kräver ju faktiskt en typ av fantasi. Man ska föreställa sig en sak som något helt annat!
Man kanske kan säga att det finns många olika sorters fantasi, och personer med AS kan ha svårt för vissa sorters fantasi, men lättare för andra?
Ja, du har så rätt! Vad är egentligen fantasi och vad är inte det? Det finns säkert olika sorters fantasi precissom du skriver! I vissa situationer är det kanske neurotypiker som saknar fantasi och inte vi 🙂
Sedan är inte begränsad föreställningsförmåga/fantasi ens någonting som nämns i diagnoskriterierna, så jag kan tänka mig att det fuinns många med Aspergers syndrom som har fantasi! 🙂