Igår skrev jag ett blogginlägg om myten om att vi som har Aspergers syndrom skulle sakna empati. Precis som jag konstaterade i blogginlägget tolkas ett annorlunda känsloliv ofta som brist på empati även om sanningen är att de allra flesta människor, oavsett asperger eller ej, brukar ha svårt för att förstå människor som inte fungerar som man själv gör. En aspergare har därmed oftast lättare att förstå varför jag behöver min återhämtning än vad en neurotypiker har. Detta eftersom de flesta neurotypiker har betydligt mer energi än jag.

En person med Aspergers syndrom känner visst sorg och medkänsla

Därutöver förmedlar vi aspergare ibland känslor och empati på ett annat sätt än andra människor, vilket kan få vår omgivning att felaktigt tro att vi skulle sakna känslor. Ibland händer det att vi känner medkänsla eller sorg men inte har någon aning om hur vi ska förmedla det för vår omgivning. Vissa av oss kanske skrattar vid fel tillfälle, och andra har svårt för att gråta trots att de verkligen känner sig ledsna.

En gång hörde jag en kvinna med Aspergers syndrom berätta att hon tyckte att det var hemskt när hennes nära och kära gick bort. Inte nog med att hon hade sin egen sorg att bearbeta, men hon kände även en stark press av sin omgivning att gråta. Eftersom hon inte gjorde det, tyckte vissa att hon var känslokall och andra menade att hon skulle må bättre om hon fällde några tårar. Men oavsett hur mycket hon försökte, kom inte tårarna. Hon kände att gråtandet inte var det rätta sättet för henne att hantera sorg på men hennes omgivning hade svårt för att acceptera det.

Vår omgivning har svårt för att tolka oss rätt

Eftersom många av oss med Aspergers syndrom och autism har ett annorlunda kroppsspråk, riskerar vår omgivning att misstolka oss och våra avsikter. Vissa av oss har ett stenansikte eftersom man inte vet hur man ser medlidande ut, vilket kan få vår omgivning att tro att vi inte bryr oss. Själv vet jag ungefär hur man förväntas göra med ansiktet för att se medlidande ut, men eftersom den där minen inte alltid kommer automatiskt måste jag ändra min ansiktsmin medvetet. Ibland pratar andra människor om hemska saker såsom krig och mobbing och blir provocerade av mitt leende ansikte. ”Men det där var inte roligt”, får jag då höra. Och det är då jag kommer på: ”åh nej, nu glömde jag visst att ändra min ansiktsmin igen”.

Säg aldrig till en aspergare att hen saknar empati

Summa summarun: skyll aldrig en person med Aspergers syndrom eller autism för att sakna empati! Det kan finnas hur många anledningar som helst för att du inte upplever att aspergaren visar empati: ett annorlunda kroppsspråk, ett annorlunda tankesätt och ett annorlunda sätt att visa känslor på. Det är otroligt lätt att misstolka en aspergare!