Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autismspektrumtillstånd har ibland annorlunda matvanor. Hur våra matvanor skiljer sig från normen är olika från person till person och det är långt ifrån alla som har annorlunda matvanor, men vissa har det. Det som är vanligt förekommande är
-känsliga sinnen, dvs man kan vara känslig för både smaken och matens konsistens
-rutiner när det gäller mat, t ex man äter alltid samma maträtter varje dag, har en matsedel till varje veckodag osv
-man föredrar att äta ensam
Själv har jag alltid haft haft annorlunda matvanor. Det finns otroligt många maträtter jag har svårt för pga smaken och konsistensen som t ex ost, de flesta tillagade grönsaker, sås, dressing och grytor. Därför går väldigt många maträtter bort som pizza och lasagne och även de allra flesta vegetariska rätter eftersom jag inte klarar av smaken och konsistensen. Många restauranger har ingenting på menyn som jag tycker om, och om jag ska ut och äta tillsammans med andra människor kollar jag alltid upp i förväg vad det är för ställe så att jag vet om de har mat där som jag tycker om.
Sedan tycker jag också om att äta samma saker varenda dag och jag har inget behov av att variera mig. Jag äter mycket mångsidigt eftersom jag har sett till att alla mina måltider innehåller de viktiga vitaminerna och antioxidanterna men varierat äter jag absolut inte. När andra människor frågar mig om jag kan rekommendera något bra matställe i Stockholm, kan jag bara nämna 1-2 restauranger eftersom jag alltid äter på exakt samma restauranger och har inget behov att prova på nå got nytt.
Jag har aldrig heller sett mat och måltider som något socialt utan för mig är det något väldigt privat. Jag är ointresserad av vad andra människor äter och jag har inget behov av att äta samtidigt som andra människor. Redan när jag var liten, drömde jag om att bli vuxen och skaffa familj där varje person skulle äta när man hade lust och aldrig samlas tillsammans vid ett matbord. Jag kan iofs tänka mig att äta med andra om alla är hungriga samtidigt och jag kan tycka att det är roligt att gå ut och äta på bufféer, men det är inget måste för mig. Men för att jag ska vilja äta med någon så ska det helst vara två eller högst tre personer och aldrig fler än så, annars blir det för många intryck!
Det som iofs kan göra att jag ofta drar mig för att äta med andra är att andra kan fråga otroligt mycket om min mat och jag blir trött av att förklara mig,. ”Jaha, vad tog du i din tallrik nu?” ”Men det där innehåller ju transfetter och du brukar ju inte äta det, varför äter du det nu?” ”Varför äter du inga nötter längre?” ”Vad brukar man äta i Finland?” osv. Om jag ska äta med andra, föredrar jag endast att äta, och om vi ska prata, vill jag helst prata om något annat än mat och om själva måltiden 🙂
26 svar på ”Aspergers syndrom och annorlunda matvanor”
Känner igen mig väl. Kram
Kram tillbaka 🙂
Mitt barnbarn med Aspergers äter olika (men alltid samma rätt) hos farmor, i skolan och hemma. Hos mig (mormor) vill han experimentera lite, prova olika rätter. Han ”äter” med ögonen, säger han, så inga blandningar (dvs pizza, gratänger och dyl) gäller, bara mat där han kan urskilja ingredienserna.
Han säger också att han förnimmer det som han upplver som ”illaluktande” mycket starkare än goda dofter. T ex stekos gör att han tappar aptiten.
så inga blandningar (dvs pizza, gratänger och dyl) gäller
Det du beskriver är enligt min uppfattning betydligt vanligare hos personer med Aspergers syndrom än hos människor utan NPF-diagnos.
Han säger också att han förnimmer det som han upplver som ”illaluktande” mycket starkare än goda dofter.
Det låter troligt tycker jag. Det skulle kunna bero på att personer med autism inte reglerar luftflödet på ett normalt sätt beroende på om de känner en välluktande eller illaluktande doft dvs att din son inte stänger av luktsinnet på ett normalt sätt när han upplever en illaluktande doft. Detta skulle i sin tur kunna innebära att han känner den illaluktande doften starkare än normala människor gör:
Det visade sig att barn inom autismspektrat sniffade på ungefär samma sätt oavsett vilka dofter de luktade på. Andra barn ändrade däremot sitt sniffande beroende på om något luktade illa eller gott. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6204669
Det du beskriver är enligt min uppfattning betydligt vanligare hos personer med Aspergers syndrom än hos människor utan NPF-diagnos.
Vilket även Habiliteringen skriver om:
Åter andra vill inte äta mat med många ingredienser hoprörda, de vill kunna se ingredienserna en och en bredvid varandra på tallriken, och kanske äta potatisen först, sedan korven och sist grönsakerna. http://habilitering.se/autismforum/behov-och-insatser/vardagsfardigheter/mat-och-atande/olika-slags-matproblem
Det är intressant att alla vi är så olika! Jag äter själv inte med ögonen och bryr mig inte om hur maten ser ut. Min boendestödjare tycker att det är skönt att jag inte har krav på hur maten ska se ut för hon behöver inte ha dåligt samvete när maten går sönder i bitar när hon steker maten 🙂 Det enda viktiga för mig är smaken, annat bryr jag mig inte om 🙂 Men det som du beskriver om luktkänslighet är vanligt bland personer med Aspergers syndrom!
Tack för dina inlägg, genom dig förstår jag min son bättre som ännu inte kan förklara hur han känner, tänker och upplever sakernoch ting. Tack!
Tack Sara, vad roligt att höra att mina inlägg hjälper dig 🙂
vilket skitsnack inte så konstigt att sätts så många felaktig autism stämpel allt kan vridas till beror på sjukdom
vad fan dom rutiner har nästan varje person på ett eller annat sätt
vilket skitsnack inte så konstigt att sätts så många felaktig autism stämpel allt kan vridas till beror på sjukdom
Det är förstås inte så enkelt att man ställer diagnosen Autismspektrumtillstånd enbart utifrån matvanor. Personens matvanor är på sin höjd bara ett indicium på att personen har ett autismspektrumtillstånd. Har du något vetenskapligt stöd för påståendet att det sätts ”så många felaktig autism stämpel”?
vad fan dom rutiner har nästan varje person på ett eller annat sätt
Jag tvivlar på att nästan varje normalstörd person äter samma maträtt varje dag år ut och år in. ”Ätstörningar” av olika slag är överrepresenterade bland inte minst flickor med autism:
The similarities between anorexia and autism in women are also seen in a part of the brain which process social skills. https://www.sciencedaily.com/releases/2017/02/170202085719.htm
Man anar ett samband mellan ”ätstörningar” och autism.
Du kan läsa mer om olika typer av matproblem hos människor med autismspektrumtillstånd här om du är intresserad: http://habilitering.se/autismforum/behov-och-insatser/vardagsfardigheter/mat-och-atande/olika-slags-matproblem
Känner igen mig. Försökte bli vegetarian/vegan ett tag, men eftersom jag inte klarar av tillagade grönsaker och tyckte t.ex. bönor, linser och annan nyttig veganmat var ganska äckligt gav jag upp fort. Tycker det är synd att jag ska ha så svårt att äta nyttigt! Extra svårt eftersom allt runt mat tar så mycket energi och tid för mig.
Jag förstår dig precis! Jag tycker att vegetarianism är en fin tanke men om jag skulle bli det skulle min kost bli väldigt begränsad just för att jag har så svårt för tillagade grönsaker. Men jag anser att det går att äta nyttigt även om man inte är vegetarian. Jag ser t ex vildfångad fisk som nyttigt och det äter jag ofta 🙂 jag förstår exakt vad du menar med att allt runt maten tar energin och alla har inte energi att laga nyttig mat.
Det är så intressant att läsa dina inlägg! Roligt att du delar med dig. 🙂 Jag sökte information om Asperger och hittade din blogg. Min mamma och syster har beteenden som jag tycker stämmer på Asperger fast de inte har diagnoser. De jobbar och lever vanliga liv. Men jag tycker ofta att de är svåra att förstå sig på, för de kräver att allt ska vara på deras sätt och de vill inte jämka.
Mat t ex. För mig är det okomplicerat. Jag äter när jag är hungrig och då tycker jag om det mesta. Mat är för mig ett glädjeämne som man har varje dag, ungefär som att det är skönt att sova när man är trött. Min mamma och syster vill ha ritualer för maten, det ska vara på ett visst sätt. De verkar ha mycket ångest och komplicerade känslor kring sitt ätande och min syster har även haft anorexia. Båda är duktiga på att laga mat och ägnar gärna mycket tid åt det. Du är ju väldigt bra på att formulera dig och verkar tycka om att delge andra hur du tänker. Där skiljer du dig mycket från min mamma och syster! De blir arga på att alla inte tycker som de gör.
Kram från Helene
Jag blir mest stressad av att äta tillsammans med andra människor. Andra människor tar en tugga av maten, pratar en stund, tar sen en tugga till och så vidare. Jag äter tills jag har ätit upp, och när jag har ätit upp blir jag rastlös och vill absolut inte sitta kvar vid bordet och prata och umgås.
Känner inte heller något behov av att variera min mat, jag har ett antal rätter jag gillar som jag växlar mellan. Är totalt ointresserad av att laga mat och vill absolut inte prova nya maträtter. Försöker istället att äta vitaminer och kosttillskott för att få i mig allting som kroppen behöver, jag är vegetarian och det gör att det känns ännu viktigare.
Hej Paula,
Jag har precis läst din bok ”på ett annat sätt”. Tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser, det hjälper mig som boendestödjare!
Jag undrar vad du äter varje dag? Det står lite i boken men skulle du kunna vara mer exakt?
/Marie
Jag hoppas att inget skolbarn idag får uppleva det jag upplevde tidigt 80-tal;
Lärare åt med sin klass på den STORA matsalen (tänk er miljön med alla klasser från 1an till 9an samtidigt..alla intryck..) och agerade matpolis. Jag fick inte lämna bordet förrän jag hade ätit upp det ”mattanten” slängt på tallriken. Där satt jag ensam kvar medan läraren stirrade irriterat på mig som vägrade äta lappskojs (potatismos ihopblandat med renskavsslamsor) och lingonsylt (hatar lingon idag också!) Jag tvingade i mig maten, gick till närmaste toalett och kräktes.
Vid ett annat tillfälle bojkottade jag oskalad potatis på tallriken. Jag tyckte nämligen att det var så pinsamt att visa hur svårt det var för mig att skala en potatis. För att inte hamna i situationen att sitta kvar själv..igen.. Valde jag att mosa potatisen och svälja ner den MED det tjocka skalet (ytterst otrevlig känsla!) I mellanstadiet började jag bojkotta skolmatsalen (och skolunch).
Har samma erfarenhet som Regina (se ovanför). Linser, bönor och ärtor = usch! Idag äter jag oftast bara en gång/dag. (Går utmärkt eftersom jag sällan känner hungerkänslor, har (sjukligt) låg ämnesomsättning, har hypersomni och äter ketogen kost)
Jag har högautism.
Är matematik lärare.
Jag äter samma sak varje morgon .
Eftersom jag går ifrån alltid det jag känner som exempel kan tycka om personer som liknar mig men de tycker inte om mig och då blir jag sårad på riktigt.
Jag berättar för människor att jag har högautism och när jag gör det känns att de passar på min nedsättning och gör illa mig.
Med vänlig kram , Tina Simon
Blir kallad fixerad för jag vill äta på regelbundna tider , jag klarar ej sv inälvsmat, de är så äckligt, de går inte att lura mig att äta de heller, jag blev kallad anorektiker för jag sa nej till fika, men jag vet att äter jag fika klarar jag ej att sluta, äter jag godis är de inte tre bitar utan ett halvt kg. Blir lätt arg på folk , speciellt förståsigpåare. Men även min lillasyster som tycker klarar jag resa till Asien och dansa balett klarar jag att jobba. Men är så glad att ha pension. Är trött på höra om självkänsla och självförtroende
Hej, du nämnde att du äter mångsidigt eftersom alla dina måltider innehåller de viktiga vitaminerna. Hur gör man det? Lik som du vill jag äta samma måltider hela tiden och tycker det är jobbigt att variera mig. Kan man få se dina recept någonstans?
Jag har försökt räkna på ”rekommenderat intag” av olika saker, men det är jättesvårt för mig att komma på vettiga maträtter. Vill att det ska gå snabbt och effektivt.
Hej Musse!
Det jag äter är:
-Linser
-Köttfärs (av nöt- eller lammkött)
-Strömming
-Kokosolja
-Olivolja
-Ägg
-Smör (riktigt smör, inte Bregott eller liknande)
-Frukter (främst apelsin eftersom det passar mig)
-Blåbär (egenplockade)
-Rönnbär (egenplockade)
-Nypon (egenplockade)
-Kirskål, maskrosor, löktrav, våtarv, nässlor och liknande ogräs/örter som jag plockar själv i naturen
Jag använder inga recept, äter bara allt som det är! Köttfärsen och strömningen lagar jag i ugnen utan kryddor, lägger bara dem i ugnen som de är. Linserna kokar jag i kastrull (köper inga linser på burk utan kokar linserna själv i vatten utan kryddor, det tar 20 minuter). Ägget steker jag i smör, olivoljan och kokosoljan äter jag som de är med sked, liksom örterna och bären jag plockar i naturen. Man måste plocka stora mängder och förvara i frysen om man vill att det ska räcka för hela året! När det gäller rönnbär så äter jag bara 10-15 stycken om dagen eftersom de är beska. Jag gör inga sallader eller blandningar! Och eftersom jag inte heller använder kryddor eller annat så behövs det inga recept, det är bara att äta tills man blir mätt 🙂
För mig går allt detta snabbt och effektivt och enklare kan det inte bli. Om man däremot vill äta något ”roligare” istället för att hålla sig till enkel matlagning passar ju inte min kosthållning. Mitt kostschema är nyttigt (enligt mig), enkelt och tidseffektivt, däremot kan vissa tycka att det är tråkigt att äta som jag gör och att maten inte smakar något. Så det är upp till en själv!
Varje gång man testar ett nytt testschema så rekommenderar jag att känna efter hur man mår i kroppen. Hur mår man i magen? Har man tillräckligt med energi eller känner man sig trött och hängig? osv. Jag tror personligen inte på att äta spannmål (t.ex. havre, vete osv) och äter därför aldrig pasta, bröd och sånt! Jag är inte heller rädd för Östersjöfisk, äter hellre det än odlad lax och jag är inte heller rädd för nitrater i nässlor för jag mår otroligt bra av min kost, men det är bara jag! Dock uppmanar jag ingen att äta som jag utan att ha bildat sig egen uppfattning om vilket kostparadigm som är bäst. De som tror på tallriksmodellen skulle t.ex. aldrig få för sig att äta Östersjöfisk annat än vid specifika tillfällen, så mycket rött kött som jag gör eller att äta smör istället för margarin. Vad som är nyttigt beror alltså på vilket kostparadigm man tror på, och jag äter ju inte enligt tallriksmodellen! Tror man på tallriksmodellen ska man definitivt inte kopiera mitt kostschema!
För övrigt rekommenderar jag alla att testa sig på vårdcentralen för att kolla om man har vitamin- och mineralbrister. Jag är ingen dietist utan har fixat detta kostschema till mig själv. Jag har inga näringsbrister och jag mår mycket bra av denna kost! Jag tar därför inget ansvar för andras kostscheman och uppmanar ingen att kopiera mitt kostschema rakt av utan det är mycket viktigt att vara påläst och bilda sin egen uppfattning ang. vilket kostparadigm man tror på. Och alla är olika! Om mitt kostschema funkar för andra kan jag därför inte uttala mig om.
Tack för de ingående förklaringarna och tipsen. Tallriksmodellen har aldrig fungerat för mig, och det här är en stor pusselbit i att plocka ihop mitt eget matschema och hitta vad som passar. 🙂
Om du inte heller tror på tallriksmodellen så hoppas jag att du kan få lite inspiration av mig! I tallriksmodellen förespråkas ju väldigt mycket grönsaker och extremt lite rött kött, men jag äter själv betydligt mer rött kött än grönsaker och jag mår mycket bättre sen jag slutade äta enligt tallriksmodellen, inte minst i magen men även energimässigt!
Så här skriver någon som tror sig veta:
https://www.flashback.org/sp78965848
”så här är det!
har arbetat med aspies så jag vet lite.
först, håll det enkelt, ska du ha pasta, så håll pastan och köttfärsen separat, ska du ha något i köttfärsen tex tomater, kryddor osv så ha det i små tallrikar separat, blanda inte allt i samma röra.
andra, INGA starka kryddor, tänk dig att du skulle ha dig något som är 30k scoville, för en vanlig människa är det någorlunda starkt men för en aspie är detta en extrem hetta då de är överkänsliga. ”
Problemet är ju dock att alla mina aspievänner inte har större problem med stark mat än vad andra har, och det har inte jag eller du heller. Så varför skriver han så då?
Aspergers syndrom är en mångfacetterad och bred diagnos, och ingen aspie är lik en annan! Det går inte att dra en slutsats om hur Aspergers syndrom yttrar sig enbart genom att utgå ifrån sig själv och sin egen umgängeskrets. Det kan mycket väl finnas många aspies som har svårt för stark mat, och det låter mycket vettigt att vara försiktig med kryddor om man inte är säker på att aspien tål det. Jag litar på skribenten eftersom hen säkert har träffat många aspies i sitt yrkesliv!
Va, gillar du inte längre kryddor? Du hade ju kryddor hemma hos dig förut när vi var ihop. Ekologiska kryddor till och med.