Många människor jag har träffat tänker att Aspergers syndrom, autism och en dålig självkännedom hör ihop. Själv har jag under de senaste åren ofta fått höra att jag har en ovanligt god självkännedom eftersom människor ofta har upplevt att jag har en förmåga att beskriva Aspergers syndrom och autism på ett tydligt sätt. Men sanningen är att jag inte alls nödvändigtvis behöver ha en god självkännedom när det gäller allt. När jag föreläser och bloggar, tar jag upp de av mina svårigheter som jag är medveten om och beskriver dessa ur min synvinkel. Men de svårigheter som jag är omedveten om att jag har kommer jag av förståeliga skäl aldrig kunna berätta för er om.
Förut hade jag en väldigt dålig självkännedom men den har blivit bättre och bättre med åren. Men som yngre kunde jag inte bedöma hur pass trött det ansågs vara normalt att vara och jag visste inte heller om att självmordstankar och allvarlig ångest inte behövde vara en naturlig del av livet. Och eftersom jag själv inte visste om att jag var deprimerad, hade jag aldrig kunnat berätta för andra människor att jag var det. När folk frågade mig hur jag mådde, visste jag därmed inte att om att det inte alls var en sanning när jag svarade att jag mådde bra för jag trodde att ingen egentligen ville leva och att alla alltid kände sig lika utmattade som jag. Och eftersom jag hade dålig självkännedom, förstod jag inte heller fullt ut varför jag hade fått en Asperger-diagnos.
Som nydiagnosticerad började jag läsa alla böcker jag kunde komma åt om Aspergers syndrom och autism. Genom att läsa om hur en person med Aspergers syndrom kunde känna i olika situationer fick jag nya insikter och började fundera: ”Jaha, var det inte normalt att känna sig som jag? Så alla barn i skolan känner inte att de hellre dör än går till skolan?” Därmed inte sagt att jag skulle känt igen mig i allt jag läste. Det var många punkter om Aspergers syndrom som jag inte kände igen hos mig själv, men genom att läsa böcker fick jag ändå en betydligt bättre förståelse för hur jag själv fungerade.
Dessutom håller jag fortfarande på att utveckla en bättre och bättre förståelse för mina svårigheter. Jag hade haft min diagnos i flera år när jag började läsa på Ågesta Folkhögskolas informatörsutbildning, och jag lärde mig mycket under utbildningens gång. En av lärarna på kursen uppmärksammade mig om att jag hade ett avvikande kroppsspråk och att det inte stämde överens med det jag sa. Eftersom jag skrattade och såg pigg och glad ut, hade jag inte blivit tagen på allvar när jag hade sagt att jag mådde dåligt och hade ångest. Jag var mycket tacksam för att hon informerade mig om problemet för jag hade varit helt omedveten om det. Tack vare att jag utvecklade förståelse om problemet kan jag numera beskriva för er på mina föreläsningar hur mycket det kan ställa till det när jag som autist har svårt för att förmedla mina känslor med hjälp av mitt kroppsspråk.
Om du är orolig för att din närstående verkar sakna självinsikt och inte förstå sig själv, behöver det inte betyda att det alltid kommer att vara så. Någon vacker dag kommer han eller hon kanske läsa böcker om Aspergers syndrom och autism, träffa andra likasinnade och utveckla en bättre självkännedom på det sättet!