Aspergers syndrom, autism och ofrivillig ensamhet

I gårdagens blogginlägg tipsade jag om hur vi med Aspergers syndrom och autism kan få nya vänner. Vissa autister är ofrivilligt ensamma, andra är ensamma men supernöjda med ensamheten och utan att önska sig någon förändring, vissa har vänner och är nöjda med sina sociala liv medan andra känner sig tvingade att vara sociala när de i själva verket skulle vilja vara ensamma. Autister som är ofrivilligt ensamma kan uppleva situationen som deprimerande om de utan framgång har försökt hitta nya vänner väldigt länge men utan att lyckas.

Eftersom autism medför sociala svårigheter och inte sällan även svårigheter att tolka andra människors kroppsspråk, är det lätt som autist att agera på ett sätt som anses vara socialt fel när man försöker få kontakt med andra människor. Då finns risken att vi lägger energi på fel saker genom att söka vänskap på fel ställen och med helt fel typ av människor. Då är det lätt hänt att man blir uppgiven när man försöker och försöker men aldrig har fått napp. I sådana lägen kan det vara bra att försöka söka vänskap på helt andra sätt och på andra typer av ställen.

I vårt samhälle finns det olika typer av sociala normer att förhålla sig till som vi autister kan ha svårt för. Vissa autister är helt omedvetna om dessa normer, vissa är medvetna men orkar inte följa dem och andra är medvetna och anstränger sig för att anpassa sig. Följer man inte dessa normer, kan andra människor tycka att man är besvärlig och ta avstånd från en. Om man exempelvis börjar på en ny arbetsplats och bestämmer sig för att googla efter en arbetskamrats telefonnummer efter ens första arbetsdag, ringer till arbetskamraten i fråga samma kväll och frågar om man ska ta en fika så skulle den nya arbetskamraten förmodligen uppleva att man är alldeles för påflugen och dra sig undan. Då finns det en inte så jättestor chans att man någonsin kommer att bli vän med arbetskamraten i fråga eftersom man har gått alldeles för fort fram.

När man har ett annorlunda sätt att vara på, bör man som autist försöka bestämma sig för hur man ska förhålla sig det faktum att vissa andra människor kan avfärda en som vän när man inte följer sådana här sociala normer. Det finns olika förhållningssätt:

1. Att försöka lära sig neurotypiska sociala normer. Om man tar kontakt med andra människor på ett sätt som anses vara socialt korrekt i den neurotypiska världen, finns det en större chans att man hittar nya vänner. Nackdelen är att autisten kan uppleva att det tar väldigt mycket energi att tänka på att försöka agera med andra människor på ett sätt som anses vara socialt acceptabelt. Då kan vissa autister uppleva att man aldrig kan slappna av och dessutom riskerar man att få helt fel typer av vänner om dessa vänner tycker att det är viktigt att följa sociala normer. Andra autister kan däremot tycka att det är skönt att känna till sådana här sociala regler och försöka bete sig därefter för då sticker man inte ut och blir mer accepterat. Olika autister känner olika inför att lära sig sociala regler.

2. Att strunta i dessa normer totalt och köra på oavsett situation trots risken att bli sedd som udda. Ibland kan man ju ha turen att lära känna människor även om ens sätt framstår som annorlunda. Själv gifte jag mig i början av 2000-talet genom att ta kontakt med en vilt främmande man i tunnelbanan och be om hans nummer. Och när jag gick på gymnasiet, frågade jag en främmande tjej som jag såg i skolans korridor och aldrig sett förut om hon ville följa med mig till Helsingfors och fira Konstens natt som är ett årligt jublieum. Hon tackade ja, vi bytte nummer och bestämde tid och plats. Så här 22 år efteråt är vi fortfarande mycket nära vänner trots att jag har hunnit flytta till Sverige och hon bor kvar i Finland! Vissa människor har alltså varit positivt överraskade när jag agerat annorlunda och brutit mot sociala koder.

3. Att söka sig till sammanhang där sociala normer inte efterföljs. Exempelvis till träffgrupper för personer med Aspergers syndrom och autism. I sådana grupper råder väldigt sällan samma typer av sociala normer som det råder i neurotypiska sammanhang! På sådana ställen kan man inte sällan ta kontakt med nya människor direkt och föreslå en fika, oavsett om man endast känt varandra en minut eller i flera år. Man kan även vara tyst och endast lyssna om man inte vill säga något utan att någon tycker att man är tråkig. Man kan oftast också byta ett samtalsämne hur som helst om man vill börja prata om något helt annat utan att någon tycker att det är det minsta konstigt. I sådana grupper kan många autister hitta vänner utan att behöva ändra på sitt sätt att vara.

Hur olika autister väljer att göra för att lösa situationen med ofrivillig ensamhet är olika från person till person. Vissa föredrar att köra på och försöka ta kontakt med andra människor på ett sätt som framstår som socialt udda trots att neurotypikerna kan se en som påflugen. Då tar man risken att behöva ta ett nej väldigt många gånger när man söker vänskap på fel ställen, men vissa är beredda att ta risken. Andra autister tycker däremot att det är lättare att strunta i att söka kontakt med människor som tycker att det är viktigt med sociala normer och fokuserar på att söka kontakt med andra autister istället. Alla är olika, men det viktiga är att man inte fastnar i en ond cirkel om man försöker få vänner på fel ställen, alltid får nobben och börjar må dåligt.