När man talar om Aspergers syndrom, kommer ordet ”stress” upp titt som tätt. Vad det sedan är som stressar oss aspergare kan skilja sig väldigt mycket från person till person. Själv kan jag bli väldigt stressad av andra människors sinnesstämningar. Om jag märker att någon är irriterad eller otålig, blir stressnivån hos mig ofta så pass hög att jag nästan blir helt handlingsförlamad.
Dessutom har jag mycket svårt för att förstå hur olika maskiner och automater fungerar och blir lätt stressad av dem. Om jag vet att jag absolut måste använda en maskin, är jag gärna på plats långt i förväg så att jag hinner klura ut hur den fungerar. Allt för att undvika stress. Det allra värsta jag vet är när någon godhjärtad person som försöker hjälpa mig blir frustrerad när jag inte förstår hur man gör. Då blir jag så stressad att jag förstår ännu mindre.
För ett par dagar sedan när jag skulle använda toaletterna på Kulturhuset, förstod jag inte hur toalettspärrarna fungerade. Var skulle man stoppa myntet? Men det gjorde mig ingenting att inte fatta direkt, jag hade ju inte bråttom så jag hade nästan hur mycket tid som helst på mig att klura ut det. Men snart började en man ropa ”hallå, hallå”. Jag reagerade inte först för jag hade fullt upp med att att försöka klura ut var jag skulle stoppa myntet. Men han gav sig inte utan försökte visa för mig och verkade vara frustrerad över att jag inte förstod vad han menade. När jag märkte hans frustration, steg min stressnivå till höjden.
Till slut förstod jag vad han menade, och då kunde jag stoppa in myntet och gå in på toaletten. ”Vad bra, då var nog Paula lättad”, tänker du kanske. Men det var jag inte alls! Stressnivån hos mig hade stigit upp så pass högt att jag kände mig stressad och irriterad i minst en kvart efteråt. Jag hade föredragit att själv få klura ut hur spärrarna fungerade trots att det hade tagit tid. Därför kände jag mig inte det minsta tacksam mot mannen trots att jag tack vare hans hjälp hade kommit in på toaletten lite fortare. Men han menade såklart bara väl och kunde inte veta.
Det sägs att personer med Aspergers syndrom och autism inte blir påverkade av andra människors sinnesstämningar, men det är definitivt en myt i mitt fall. Ni som har asperger, blir ni också stressade av andra människors sinnesstämningar? Om inte, finns det några andra situationer som stressar er speciellt mycket?
0 svar på ”Asperger och stress”
Min 16 åriga son använder sig av mindfulness och olika andningstekniker och det fungerar jättebra för honom.:)
Tack för tipsen! Det har faktiskt fungerat för mig ibland att andas långsamt och djupt när jag är stressad. Bra att du påminde mig om det, jag glömmer bort det ganska ofta 😉 Det är en riktigt bra teknik att använda sig av i stressiga situationer.
Däremot har mindfulness- och avslappningsövningar aldrig hjälpt mig mig trots att jag gjorde sådana övningar i ett års tid på en Asperger-kurs jag gjorde på S:t Görans sjukhus. Däremot vet jag många andra som tycker att sådana övningar är riktigt bra, så det kan absolut vara bra att testa! Jag tror faktiskt att de fungerar för riktigt många med Asperger och även för andra 🙂 Borde kanske skriva ett inlägg om det i framtiden!
Jag är diagnosticerad med Aspergers syndrom och känner igen mig i varenda ord i din beskrivning Paula. Jag är extremt lättstressad och blir mentalt paralyserad om jag inte får göra saker i min egen takt. Jag har också provat mindfullness och jag tror att avslappningsträning i kombination med att man får göra saker i sin egen takt är ett bra sätt att sänka stressnivån. Just stresskänsligheten och den psykiska utmattningen av sociala situationer tycker jag är en väldigt stor del av mina problem med Aspergers syndrom.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Mats! Jag tror att avslappningsövningar fungerar för riktigt många. För mig fungerar inte riktigt sådana övningar tyvärr, men eftersom de fungerar för så många andra med Asperger, borde jag kanske skriva ett inlägg om det i framtiden. Däremot fungerar det ganska bra för mig att andas djupt.
Att få göra saker i sin takt, precis som du skrev, hjälper också. Jag tror att jag borde lära mig att försöka ignorera stressade människor och bli snällare mot mig själv. Att låta mig själv att komma fram till hur spärrarna fungerar trots att det kanske tar 10 minuter och någon annan blir frustrerad. Jag vet ju egentligen om att det inte borde göra någon något om det tar lång tid för mig att göra vissa saker, så länge jag inte blockerar vägen för andra människor eller liknande vill säga 😉
Jag tycker inte avslappningstekniker hjälper när jag befinner mig i stressade situationer men jag inbillar mig att avslappningsträning sänker den generella stressnivån i livet och att de indirekt gör så att steget till att uppleva stress blir något större även i stressade situationer. Det är få tillfällen i livet som jag är så avstressad som jag är direkt efter ett pass mindfullness. Tyvärr sitter den känslan inte i särskilt länge.
Jag är också väldigt känslig för andra personers sinnesstämmning och jag har svårt för att ignorera stressade människor. Jag misstänker att detta hänger ihop med diagnosen. Det kanske inte går att lära sig ignorera stressade personer om man har Aspergers syndrom.
Du kanske har rätt! Men jag önskar ändå att jag på nåt sätt kunde lära mig att inte vara så känslig för andra människors sinnesstämningar, det skulle underlätta mycket. Konstigt att många tror att vi som har Asperger inte påverkas av andra människors känslor alls för det stämmer inte. Jag vet många fall där det är precis tvärtom!
Jag har läst någonstans att personer med Aspergers syndrom har nedsatt praktisk empati men inte nedsatt teoretisk empati. Vi har svårt för att uttrycka känslor men inte svårt att uppleva känslor. Jag upplever att jag har starkare känslor än vad många normala människor har men utåt visar jag oftast ett stenansikte.
Det här med empati hos oss med Asperger är en jätteintressant fråga tycker jag, och jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om det i framtiden! Jag har hört många berätta, precis som du, att de utåt sett visar ett stenansikte och då tolkar omgivningen det som att de saknar empati när det egentligen handlar om att de inte uttrycker sina känslor på ett sätt som omgivningen väntar sig.
Ja… andras sinnesstämningarbär stressande och okända situationer och nya människor och ja givetvis när något sabbar min dagsplannering…
Ja, usch, om någon eller något sabbar min dagsplanering! Kan inte tänka mig något stressigare än det 😉
Det är stressande om något sabbar planeringen ja men lika stressande är det för mig att ha en planering. Jag behöver ha dagarna fria och evig tid på mig att uträtta saker men att gå sysslolös hela dagarna hjälper inte för det gör mig också stressad. Jag behöver att ha något som håller mig sysselsatt men utan krav på att det ska vara färdigt innan jag känner att jag är färdig med det.
Alla vi Aspergare verkar funka lite olika på den punkten! Det verkar definitivt vara en myt att alla med Asperger skulle älska planering. Men du verkar tycka om planering på nåt sätt ändå, bara det inte blir för kravfyllt för dig. Det kanske har med stresskänsligheten att göra.
Jag själv behöver planera, men då planerar jag aktiviteter som jag orkar med. Att äta och duscha är också aktiviteter för mig =) Jag hatar spontanitet. Men om jag är jättetrött och exempelvis inte orkar duscha just den tidpunkten jag planerat, kan jag absolut skjuta upp det och duscha t ex ett par timmar senare.
Hej!
Vill börja med att skriva att jag tycker om din blogg.
Sedan att jag känner igen mig mycket i det här med stressen. Ibland räcker sinnesstämningar, ibland att någon pratar snabbt så jag inte hinner uppfatta allt eller att någon står och säger när man snörar skorna NU ÄR DET BARA 10 MINUTER KVAR TILL TÅGET GÅR!…. Men det är ganska skiftande för mig, stressen. Ibland är jag extremkänslig och ibland tål jag en hel del innan jag börjar stressa, men därmed inte sagt att jag inte lätt blir uppstressad. Tappar då även lätt bort mig i vad jag pysslar med för stunden, vilket ju är drygt, inte bara för mig men även för omgivningen kan jag tänka mig.
Ja jag har AS.
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter! För mig är det också lite olika från dag till dag hur pass stresskänslig jag är. Men det här med att någon säger till mig att det bara är 10 minuter kvar tills tåget går stressar mig enormt också! Däremot älskar jag människor som pratar fort, jag gör det själv så jag kanske är van vid det tempot 🙂
Fysisk aktivitet har en välgörande effekt på hjärnan, till exempel vid stress och depression. Det har dock inte varit känt hur denna skyddande effekt uppnås. Nu har forskare vid Karolinska Institutet i studier på möss visat att när muskler används renas blodet från ett ämne, som bildas vid stress och som är skadligt för hjärnan. Studien publiceras i den ansedda tidskriften Cell.
http://news.cision.com/se/karolinska-institutet/r/sa-skyddas-hjarnan-fran-stress-och-depression-av-motion,c9651267
Tack för länken, Mats! Jag är starkt av åsikten att motion i vissa fall kan t om bota depression helt och hållet, och om människor levde mer hälsosamt, skulle antidepressiva mediciner förmodligen inte behöva skrivas ut till en lika stor utsträckning som idag. Men det är naturligtvis olika från fall till fall.
Men å andra sidan finns det studier som visar att motion inte bra för alla, iaf inte konditionsträning
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/trana-kondition-ar-inte-nyttigt-for-alla/
Tack för länken, Paula! Jag tror jag har missat den nyheten. Vardagsmotion verkar vara det enda som med säkerhet är bra för alla människor:
Att sitta och ligga still mest hela tiden är dåligt för alla, oavsett gener.
Ja, precis! Vardagsmotion borde vara bra för alla. Jag har dock märkt att jag ibland måste ligga i soffan i flera dagar i rad utan vardagsmotion när jag känner mig extrastressad. Jag har ibland försökt tvinga mig själv att ta en kort promenad eller åtminstone gå in i mataffären på sådana dagar, men då har jag mått ännu sämre. Men sådana stresstillstånd är bara tillfälliga, jag skulle förmodligen inte må bra om jag låg i soffan resten av livet! När jag mår bra, behöver jag ta promenader och träna!
Tack för en bra och tankeväckande blogg =)
Själv har jag en naturlig fallenhet för allt som enligt mig är bygger på logik. Som maskiner, elektronik, datorer, bilar och liknande.
Däremot blir jag stressad av ologik, om ett sådant ord finns. Till exempel om jag ser att någon, speciellt någon jag känner, är ledsen men de svarar att allt bara är bra när jag frågar. Då blir jag osäker på vad jag ska göra eller inte göra och stressen snurrar direkt igång på högvarv.
Hej Joacim!
Vad roligt att du gillar bloggen 🙂
Själv är jag väldigt oteknisk av mig, men jag förstår verkligen varför du gillar maskiner. Jag tycker också att människor kan bete sig ologiskt och att de flesta regler i den här världen är extremt ologiska. Vissa tycker att vi som har Aspergers syndrom tänker ofta hjärnan medan neurotypiker tänker mer med känslorna. Jag kan tänka mig att det kan ligga något i det, fast man kan naturligtvis aldrig generalisera för alla är ju olika.
Verkligen en bra blogg!
Gillar särskilt att du också tar upp olikheterna hos personer med samma diagnos.
Jag är extremt känslig för andras sinnesstämningar men vet nästan aldrig hur och om jag ska ”svara” eller bry mig om det. För mig är det t.ex. jättejobbigt att vistas med flera personer samtidigt för de har olika sinnesstämningar och det de säger stämmer inte alltid överens med vad de utstrålar. Jag har alltid jättesvårt för att avgöra vad någon menar och om någon verkar irriterad eller sur så är jag alltid rädd för att det är jag som har gjort något som irriterar dem och det tar lång tid innan jag kommer på att deras humör kan bero på andra saker. Däremot förstår jag djur väldigt bra och trivs med deras tydligs och ärliga kommunikation/reaktion och jag har alltid haft mycket lättare för att göra mig förstådd för djur än för människor.
Jag är 27 år och har ganska nyss blivit diagnosticerad och det är så skönt att ha en förklaring till varför så mycket är så svårt.
Hej Sanna!
Vad roligt att höra att du gillar min blogg! 🙂 Jag förstår verkligen att det var skönt för dig att få en förklaring till dina svårigheter.
Vad skönt att höra att jag inte är ensam om att vara känsig för andra människors sinnesstämningar. Precis som du tycker jag att det är jobbigt om andra människors sinnesstämningar inte verkar stämma överens med vad de säger, då blir jag osäker. I den nordamerikanska kulturen är det vanligt att alltid ha ett leende på läpparna, men när jag bodde i Kanada kände jag mig osäker där för jag kände ofta starkt inom mig att när andra människor log brett och berömde mig och sa positiva saker att de inte menade det de sa fullt ut. Och ibland när människor log kändes det som att de ändå var på dåligt humör, och då kände jag mig obekväm. Fast å andra sidan blir jag stressad när andra människor visar tydligt att de är på dåligt humör, men då slipper jag åtminstone känna mig osäker.
Känner igen det. när nåt oförutsett sker, eller när man går ifrån rutiner kan jag bli uppjagad, stressad och få panikångest. Stänger som av, och får svårt att fungera. Det gör ju att man får ett kontrollbehov för att undvika det. Och i såna lägen har jag fått blöjor att gardera mig med, då det kan hända olyckor. Intressant nog blir vetskapen att man har dem, en trygghet i sig, som dämpar stressen.
Tack för att du tar upp ämnet!
Jag har känt mig väldigt annorlunda ibland för jag påverkas så mycket av det som sker runt mig. Jag kan känna mig helt utslagen ibland när folk är negativa och sprider dålig stämning. Jag är högkänslig för sådant och kan som du skriver ha en fördröjning på innan det går att skaka av sig. Ibland förstörs en hel dag.
Låter jobbigt! 🙁 Men du är definitivt inte ensam för vi verkar vara många som känner igen sig. Högkänslighet den senaste tiden tagits upp i media så det verkar vara fler än vad man tror som har de personlighetsdragen. Det är bra att det har börjats prata mer om ämnet!