Är småstad eller storstad bäst för barn med autism?

I.S. frågar

Mitt barn börjar snart skolan. Vi bor idag i en småstad, ”alla känner alla”.

Vi tampas mycket med frågan om en småstad är det ”bästa” alternativet för ett barn med autism ( nivå 1) att växa upp i. Du märks om du sticker ut, det finns ca 6 grundskolor att välja på, en gymnasieskola, en simhall, fåtal fritidsaktiviteter osv.

Samtidigt finns ett stort socialt nätverk här med släkt och familj som utgör en stor del av barnets liv. Barnet åker skidor, simmar i simhallen en gång i veckan och går på gymnastik. Barnet på 6 år trivs oerhört bra i dagsläget, men skolan har ju inte börjat än. Vi träffar släkten ofta och vänner när tid finns, även om barnet inte i dagsläget samspelet särskilt mycket med jämnåriga.

Vi har sökt resursskola i Stockholm då vi tänker att det måste vara det bästa alternativet, men det innebär en enormt mycket större stad, ingen släkt eller socialt nätverk och 2,5 timme från övriga familjen. Vad är egentligen bästa alternativet?

Paula svarar

Tyvärr finns det inget entydigt svar på din fråga då alla vi med autism är olika, mår bra av olika saker och har olika behov. Om jag vore du skulle jag akta mig för att lyssna på autister och neurotypiker som bestämt råder dig till det ena eller det andra. Många utgår tyvärr från sina egna erfarenheter när de ger råd, och när en autist/familjemedlem till en autist har positiva erfarenheter av orter av en viss storlek finns det en risk för att de råder dig till det alternativ som funkat för dem själva. Men grejen är att det inte finns något som säger att det som funkar för en autist också kommer att funka för en annan!

Finns mycket att ta hänsyn till

När du fattar beslutet måste du ta hänsyn till olika faktorer: hur brukar ditt barn trivas i olika miljöer? Om barnet ogillar platser med många människor och ni skulle bestämma er för att flytta till Stockholm, skulle ni ha möjlighet att bo i en lugn förort med närhet till skog och natur? Hur viktigt är det för ditt barn att träffa släkt och vänner varje vecka, och hur ofta skulle ni ha möjlighet och ork att träffa släkten om ni flyttade?

Vad tycker hen själv?

Vad tycker barnet själv? En 6-åring har oftast mycket svårt att bedöma vad en flytt skulle ge för konsekvenser, och därför kan ett litet barn inte fatta ett beslut om en så viktig fråga. Däremot kommer hen troligen bli mer positivt inställd till ert beslut oavsett vad det kommer att bli om hen fått vara delaktig i beslutet! Ni kan fråga hen hur hen skulle känna om ni flyttade till en annan stad och hen inte skulle kunna träffa släkten lika ofta. Har ni möjlighet att besöka Stockholm så att hen får se hur det ser ut där?

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Älskar storstäder

Själv är jag den typen av autist som älskar storstäder! Jag har dåliga erfarenheter av småorter då man sticker ut på orter där ”alla känner alla”, precis som du skriver. I storstäder finns det massor av olika typer av människor, men på många småorter som jag haft erfarenhet av har det funnits mycket liten tolerans mot annorlundaskap. Jag gillar att vara anonym och slippa känna en press att behöva småprata med människor jag möter på gatan. I storstäder finns det också större valfrihet kring skolämnen. Jag som har språk som specialintresse kunde läsa sju olika språk på gymnasiet i en finsk storstad, men den möjligheten hade jag inte haft på en liten ort. Jag hade dessutom garanterat trivts betydligt bättre på en resursskola än i en vanlig klass med neurotypiska elever.

Vissa älskar småorter

Däremot finns det många autister som trivs på småorter. Vissa har turen att hitta förstående vänner som gör att de inte hamnar utanför, och de kan uppskatta lugnet, stressfriheten och tryggheten att känna alla. Vardagen kan bli betydligt mer förutsägbar i en småstad vilket många med autism uppskattar. En flytt är en stor livsförändring som kan stressa ett barn med autism. Vissa autister uppskattar också att bo nära släkten, särskilt om de har svårt att hitta vänner.

Vissa trivs i vanliga klasser

Är klasskamraterna förstående finns det ingenting som säger att en autist inte kan trivas i en vanlig klass (även om många barn med autism mår dåligt i vanliga klasser och skulle må bra av att gå på resursskola). Känner du föräldrar till barn med autism på er nuvarande ort som skulle kunna berätta för dig om skolorna på er nuvarande ort har bra rektorer och lärare som är villiga att anpassa skolmiljön och undervisningen efter elever med autism?

De sociala kraven ökar med åren

Ibland kan ett autistiskt barn trivas i en vanlig klass under de första skolåren men hamna utanför i mellan- och högstadiet. Tyvärr ökar ju de sociala kraven i takt med att barn blir äldre. Ett barn som tidigare varit inkluderat i klassgemenskapen kan plötsligt hamna utanför och bli mobbat i mellan- och högstadieåldern. Men det finns ingenting som säger att det kommer att bli så för ditt barn! Däremot kan det vara bra att ha i åtanke att ni kanske kommer att vilja flytta till Stockholm om några år om ni skulle bestämma er för att stanna på orten och ert barn skulle börja må dåligt. Och skulle det i så fall finnas möjlighet att få plats på en resursskola om några år?

Omöjligt att förutspå framtiden

Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att det är omöjligt att förutspå hur ditt barn kommer att utvecklas med åren och om det kommer att finnas ett behov av extra stöd i skolan eller inte. Det är inte helt säkert att hen fortfarande kommer att uppfylla diagnoskriterierna för autism när hen blir äldre. De flesta autistiska barn växer upp till autistiska vuxna, men idag vet framstående autismforskare att inte alla är autistiska hela livet. Särskilt när barnet är litet vid diagnostillfället är det inte alls säkert att det fortfarande kommer att uppfylla diagnoskriterierna för autism när det blir äldre! Autism kan inte tränas bort och jag är mycket skeptisk till träning som syftar till att lära ett autistiskt barn att bete sig neurotypiskt, men i vissa fall kan de autistiska särdragen minska med åren till den grad att diagnoskriterierna för autism inte längre uppfylls.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.