Jeanette frågar
Jag fick just reda på att en psykolog på en kurs om ADHD sagt att 30% av personer med ADHD har årstidsbunden depression mot 3% hos personer utan ADHD (eller om det möjligen var 3% i hela befolkningen, jag kan inte kolla detta tyvärr). Jag blev ju nyfiken på hur det är för personer med autism, som jag själv har, för jag har årstidsbunden depression. Har du någon aning om ifall personer med autism har årstidsbunden depression oftare än neurotypiker? Om det är lika vanligt som hos personer med ADHD till exempel?
Paula svarar
Vilken intressant fråga du ställer! Jag visste faktiskt inte att så många som 30% av personer med ADHD led av SAD (årstidsbunden depression) och att skillnaden mot personer utan ADHD var så stor. Men det förvånar mig inte.
Vi kan påverkas annorlunda
Tyvärr har jag inget svar på din fråga då jag inte sett några studier på hur vanligt årstidsbunden depression/SAD är hos personer med autism och hittade inte heller några när jag sökte. Men det skulle inte förvåna mig om SAD var lika vanligt hos oss autister som det är hos personer med ADHD. Vi med autism har ju ofta en annorlunda perception så kanske påverkas våra hjärnor av ljus på ett annat sätt än neurotypiska hjärnor? Jag vet inte men det skulle mycket väl kunna vara så!
Vanligt med bipolär sjukdom
Sedan får vi inte glömma bort att bipolär sjukdom är särskilt vanligt hos personer med autism (se t.ex. Gillbergs bok), och jag är ganska säker på att Gillberg skrivit någonstans (kan möjligtvis ha varit i denna bok) att många med autism som har bipolära drag troligen påverkas av årstiderna. Typ att de under vissa årstider är deprimerade och andra årstider maniska. Nu har jag tyvärr inte tillgång till den boken just nu och jag minns inte hur han uttryckte sig exakt. Jag kan också minnas fel men jag har för mig att han skrev något liknande i boken. Jag vet att SAD inte alls är samma som bipolär sjukdom, men det är ändå intressant om autisternas beteenden och sinnesstämningar påverkas av årstiderna.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Får allvarliga sömnsvårigheter
Själv älskar jag mörker och mår psykiskt bra av det! Jag blir alltså inte deprimerad av vinter och mörker. Men däremot måste jag ändå undvika mörker på dagtid och särskilt på morgnarna (även om jag alltså mår bra av det) då jag annars får allvarliga insomningssvårigheter om jag inte utsätter mig för dagsljus utomhus cirka 14-16 timmar före läggdags. Det räcker alltså inte med att jag exponerar mig för ljus inomhus på morgnarna utan ljusexponeringen måste ske utomhus. Det är fascinerande hur snabbt jag får en förskjuten dygnsrytm om jag inte vistas utomhus på morgnarna. Om jag skippar utomhusvistelsen någon enstaka dag gör det inget, men jag måste ändå exponera mig för morgonljus regelbundet (läs många gånger i veckan!) för att jag ska kunna behålla min dygnsrytm.
Är numera en morgonmänniska
Jag brukar numera säga att jag gjort mig själv till en morgonmänniska (=lägger mig tidigt på kvällen och vaknar tidigt på morgonen), men jag är definitivt inte det naturligt. Jag måste förmodligen jobba betydligt hårdare än en neurotypiker för att fortsätta vara en morgonmänniska! Om jag inte vistas utomhus i minst en timme på morgnarna förvandlas jag snabbt till en nattuggla och är uppe till minst 2-3 på nätterna! Det skulle inte alls förvåna mig om vi autister behövde dagsljus i betydligt större omfattning än neurotypiker för att kunna hålla en normal dygnsrytm. Många neurotypiker kan ju somna någorlunda tidigt även om de inte vistas 1 timme utomhus i dagsljus på morgnarna, men jag funkar inte så. Det är bara min teori, men eftersom min sömn påverkas otroligt mycket av bristen på dagsljus skulle det inte förvåna mig ett dugg om andra autister påverkades på ett annat sätt och led av årstidsbunden depression!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Sen finns det en aspekt av inlärning, som att gilla/tåla mycket stark mat. Eller asiater som har svårt med mjölk.
Jag hoppas verkligen inte att en sådan förståelse/empati är genetisk! Då finns det inte många vägar framåt än den nuvarande…
Vad glad jag blir att du gillar det 🙂
Jag tror att jag skulle vara en fantastisk pappa 🙂 Jag är nog motsatsen till vad du beskriver här. Varm,…
För det första vill jag beklaga det du har varit med om. Jag förstår att du har haft det jättetufft…
Ja precis, det är ett stort problem att många professionella har en mekanisk förståelse om autism (alternativt ingen kunskap alls).
Jag håller med dig! Tyvärr är det många som tror att boendestödjarna alltid kan bedöma vad autisten klarar av samt…
Jag har också funderat på vad det är som gör att vissa förstår mig men att många inte gör det.…
Som barn till en autistisk kvinna är det tydligt att den som tagit mest stryk av hennes autism är jag.…
Underbart! Jag har under många år undrat vad jag skall använda för ord då jag vill förklara hur jag upplever…
11 svar på ”Är det vanligt med SAD hos personer med autism?”
Vad intressant. Varför är det just på morgonen du behöver dagsljuset? Varför funkar det tex inte mitt på dagen? Jag är sällan vaken tidigt på morgonen (hehe). Fick precis i läxa av samtalskontakten att skriva ner bra och dåliga saker med att vara uppe så sent, då jag sa att jag egentligen trivs bäst när det är mörkt. Och om jag får fler plus så borde jag enligt henne inte känna skuld över det. Det som blir dåligt dock är ju att jag får sömnbrist de dagarna jag ska upp tidigare! Men ångesten är för det mesta helt borta när mörkret faller, så varför skulle jag vilja sova bort dem bästa tiden liksom? Har tänkt ibland om det är en vanesak, men samtidigt minns jag att jag kunde få lite ångest på eftermiddagarna som barn, och då hade jag ju en ”normal” dygnsrytm som andra barn. När solen står lite lägre men det fortfarande är ljust ute kan min ångest bli extra stark. Vet inte om det beror på att det lyser mer i ögonen då än om solen stor högt! Men det är lite intressant… du får inte ångest av ljuset som jag? Även om du inte har problem med mörker?
Jag misstänker att kroppen behöver dagsljuset på morgonen för att veta när det är dag och när det är natt. Om kroppen celler ska hålla sig till 24 timmars dygnsrytm misstänker jag att kroppen/hjärnan genom ljusexponeringen på morgonen får signaler om att dagen har börjat och att det är dags efter typ 14-16 timmar att börja producera sömnhormoner. Även läkarna pratar om vikten av att utsätta sig själv för dagsljus på morgonen om man har insomningssvårigheter:
https://www.forskning.se/2017/10/25/morgonljus-far-oss-att-ma-battre/
Jag håller med din samtalskontakt om att du inte ska känna skuld över att vara uppe på nätterna. Det enda problemet är att kronisk sömnbrist kan vara farligt för kroppen så det bästa är ju att sova tillräckligt många timmar, men det är säkert okej att sova lite sämre vissa enstaka nätter! Och det är egentligen bara du som kan avgöra om du mår så pass dåligt av sömnbristen att det är ”värt” att lägga sig tidigare. Det finns ju olika grader av sömnbrist, och kan du njuta av livet trots att du sovit sämre är det kanske ändå ”okej”. Så tänker jag!
Nej jag får faktiskt inte ångest av ljuset! Jag gillar egentligen mörker för det känns behagligt på något sätt, men det har ingenting med ångest att göra. Jag känner till skillnad från många människor inget naturligt behov av dagsljus, men eftersom jag vet att min kropp behöver ljus för att kunna sova är det okej för mig att vistas utomhus i dagsljus.
Jag är neurotypiker och har alltid mått som bäst på kvällarna, typ efter kl 20. Att då börjar livet. Ibland hände det att jag sent, vid midnatt, fick impulsen att t ex städa toaletten. Men jag hejdade mig alltid.
Intressant! Jag brukade också känna mig väldigt produktiv sent på kvällarna när jag hade aktivitetsersättning (då kunde jag liksom leva som en nattuggla utan problem), men nu när jag exponerar mig för dagsljus på morgonen är jag betydligt mer produktiv tidigare på dagen. Det är intressant!
Jag älskar att gå i becksvart mörker! Det är så levande en kan bli, att inte se något alls, och det kommer naturligt tankar om något monster eller väseende runt hörnet. Hjärtat dunkar febrilt och kroppet/sinnet blir alert.
För mig är det mer stadens gråhet under vinter som är deprimerande eller den konkreta bristen av snö! Tex att vara i skogens tysthet under vintern och åka skidor ser jag inte som deppigt.
Sen är jag ganska bunden till en vanlig dygnsrytm, 11-09 ungefär, eftersom jag blir trött på kvällen efter all aktivitet/stimulans.
Lite som en melankolisk tid(vintern) som inte tillåts vara melankolisk, vilket gör den ännu mer deppig hahaha
Jag håller med dig om att det är behagligt med mörker. Om inte ständig mörker gav mig insomningssvårigheter skulle jag säkert kunna leva i mörker hela livet, haha 🙂
Ibland har jag släckt på kvällen utan några lampor, känns tryggt 🙂
Jag har det också väldigt mörkt hemma, men eftersom jag har en e-inkskärm på min dator (och mobiltelefon) som inte avger ljus alls behöver jag ändå ha lampan tänt när det är kolmörkt ute. E-inkskärmen är som tidningspapper: man ser ingenting om det är släckt!
Uppenbarligen finns det någon typ av hemlig konspiration för att se till att vi inte får vårat mörker!
Själv skyller jag på jultomten 🙂
Hehe 🙂 Alltid bra att skylla på någon annan!