Är det vanligt med SAD hos personer med autism?

Jeanette frågar

Jag fick just reda på att en psykolog på en kurs om ADHD sagt att 30% av personer med ADHD har årstidsbunden depression mot 3% hos personer utan ADHD (eller om det möjligen var 3% i hela befolkningen, jag kan inte kolla detta tyvärr). Jag blev ju nyfiken på hur det är för personer med autism, som jag själv har, för jag har årstidsbunden depression. Har du någon aning om ifall personer med autism har årstidsbunden depression oftare än neurotypiker? Om det är lika vanligt som hos personer med ADHD till exempel?

Paula svarar

Vilken intressant fråga du ställer! Jag visste faktiskt inte att så många som 30% av personer med ADHD led av SAD (årstidsbunden depression) och att skillnaden mot personer utan ADHD var så stor. Men det förvånar mig inte.

Vi kan påverkas annorlunda

Tyvärr har jag inget svar på din fråga då jag inte sett några studier på hur vanligt årstidsbunden depression/SAD är hos personer med autism och hittade inte heller några när jag sökte. Men det skulle inte förvåna mig om SAD var lika vanligt hos oss autister som det är hos personer med ADHD. Vi med autism har ju ofta en annorlunda perception så kanske påverkas våra hjärnor av ljus på ett annat sätt än neurotypiska hjärnor? Jag vet inte men det skulle mycket väl kunna vara så!

Vanligt med bipolär sjukdom

Sedan får vi inte glömma bort att bipolär sjukdom är särskilt vanligt hos personer med autism (se t.ex. Gillbergs bok), och jag är ganska säker på att Gillberg skrivit någonstans (kan möjligtvis ha varit i denna bok) att många med autism som har bipolära drag troligen påverkas av årstiderna. Typ att de under vissa årstider är deprimerade och andra årstider maniska. Nu har jag tyvärr inte tillgång till den boken just nu och jag minns inte hur han uttryckte sig exakt. Jag kan också minnas fel men jag har för mig att han skrev något liknande i boken. Jag vet att SAD inte alls är samma som bipolär sjukdom, men det är ändå intressant om autisternas beteenden och sinnesstämningar påverkas av årstiderna.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Får allvarliga sömnsvårigheter

Själv älskar jag mörker och mår psykiskt bra av det! Jag blir alltså inte deprimerad av vinter och mörker. Men däremot måste jag ändå undvika mörker på dagtid och särskilt på morgnarna (även om jag alltså mår bra av det) då jag annars får allvarliga insomningssvårigheter om jag inte utsätter mig för dagsljus utomhus cirka 14-16 timmar före läggdags. Det räcker alltså inte med att jag exponerar mig för ljus inomhus på morgnarna utan ljusexponeringen måste ske utomhus. Det är fascinerande hur snabbt jag får en förskjuten dygnsrytm om jag inte vistas utomhus på morgnarna. Om jag skippar utomhusvistelsen någon enstaka dag gör det inget, men jag måste ändå exponera mig för morgonljus regelbundet (läs många gånger i veckan!) för att jag ska kunna behålla min dygnsrytm.

Är numera en morgonmänniska

Jag brukar numera säga att jag gjort mig själv till en morgonmänniska (=lägger mig tidigt på kvällen och vaknar tidigt på morgonen), men jag är definitivt inte det naturligt. Jag måste förmodligen jobba betydligt hårdare än en neurotypiker för att fortsätta vara en morgonmänniska! Om jag inte vistas utomhus i minst en timme på morgnarna förvandlas jag snabbt till en nattuggla och är uppe till minst 2-3 på nätterna! Det skulle inte alls förvåna mig om vi autister behövde dagsljus i betydligt större omfattning än neurotypiker för att kunna hålla en normal dygnsrytm. Många neurotypiker kan ju somna någorlunda tidigt även om de inte vistas 1 timme utomhus i dagsljus på morgnarna, men jag funkar inte så. Det är bara min teori, men eftersom min sömn påverkas otroligt mycket av bristen på dagsljus skulle det inte förvåna mig ett dugg om andra autister påverkades på ett annat sätt och led av årstidsbunden depression!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.