Annorlunda intressen

Den här veckan har det hänt ganska mycket. För det första hade jag möte med Medalgon Utbildning eftersom jag snart kommer att påbörja samarbete med dem, vilket jag ser fram emot. För det andra har jag haft tre föreläsningar den här veckan: en för lärare i Uppsala, en för anhöriga i Södertälje och idag föreläste jag för personalen på Ågesta Folkhögskola. Eftersom jag själv är före detta elev på Ågesta Folkhögskola och är numera en anställd föreläsare hos dem, kändes det lite konstigt i början att föreläsa för en publik där jag kände nästan alla. Av någon anledning brukar jag vara nervös inför att föreläsa för människor jag känner, men däremot är jag aldrig nervös när jag föreläser för främlingar. Men föreläsningen gick jättebra ändå och alla var supernöjda 🙂

Men det största som hänt mig under veckan är att jag fick veta att jag äntligen kommer att få föreläsa utomlands, vilket varit min dröm sedan länge (hittills har jag ju bara föreläst i Sverige och Finland). Jag kommer att föreläsa i Kuwait i november!! När jag förut drömde om att få föreläsa utomlands, hade jag tänkt mig att min första utländska föreläsningsförfrågan skulle komma från Europa, eller eventuellt Nordamerika, men aldrig från Mellanöstern! Men det blir bara spännande och jag ser redan fram emot föreläsningen. Blir spännande att se hur de ser på autismspektrumdiagnoser i Kuwait.

Att jag har stora, begränsade specialintressen och är helt ointresserad av det många andra människor är intresserade av märks framför allt när jag reser. När jag är utomlands, brukar jag vara intresserad av att träffa människor och lära mig hur de tycker och tänker. Att se sevärdheter eller att testa utländska nationalrätter intresserar mig däremot inte ett dugg. När jag var i Rom i en månad för att plugga italienska, åt jag på samma McDonalds varenda dag och åt aldrig någon annanstans. Jag såg aldrig Peterskyrkan eller andra sevärdheter.

Vanliga turistresor intresserar mig inte riktigt. Visst kan det vara roligt att få vila upp sig i en annan miljö ibland, men min idé om hur en lyckad resa ser ut skiljer sig avsevärt från andras. En av mina bästa turistresor hittills är när jag spenderade en vecka i Paris med min exman och hans kompis. Trots att jag faktiskt tycker att Paris är en fin stad och jag älskar det franska språket, stannade jag nästan hela tiden i hotellrummet för att återhämta mig från den jobbiga vardagen och vila upp min hjärna. Jag var så glad över att min exman och hans kompis var ute på stan nästan hela dagarna. Det var så underbart att få vara själv och läsa i min ensamhet. Männen var till och med så snälla att de köpte mat till mig från stan som jag fick äta i hotellrummet. 

Efter ett tag berättade min exman att hotellreceptionisten hade uttryckt oro för mig. Hon hade undrat varför en blond kvinna satt inlåst i hotellrummet hela dagarna och två arabmän kom och tittade till henne då och då. Hon kanske trodde att min exman var kvinnomisshandlare som aldrig lät mig gå ut. Om hon bara vetat hur lycklig jag var! För mig var det nämligen en av mina bästa semesterveckor någonsin. Men det kunde inte andra människor förstå. När mina vänner och bekanta efteråt fick reda på att jag hade stannat i hotellrummet hela tiden, blev de chockade och förvånade. Men vem är det som definierar hur en lyckad resa ska se ut?