Alla semestrar är lika mycket värda

Så här mitt i högsommaren är det inte ovanligt att folk tar semester, och jag har märkt att många behöver en påminnelse om något viktigt: har man Aspergers syndrom eller autism så fungerar man annorlunda än normen. Och eftersom vi har specialbehov i skolan och arbetslivet, ter det sig också logiskt att många av oss även har specialbehov på fritiden och i synnerhet på semestern.

Vi vill inte alltid följa normen

Vissa av oss autister föredrar en helt traditionell semester i form av resor och sena grillkvällar med släkt och vänner. Några kan istället föredra att göra något helt annat på somrarna: jag har vissa bloggläsare som aldrig vill ta semester eftersom de tycker om att jobba och inte vill bryta de rutiner de trivs med. Andra kan däremot vilja ta semester men vill spendera den på ett helt annat sätt än det sedvanliga. Men bara för att man gör saker annorlunda betyder det inte att man har dålig livskvalitet. Tvärtom är vi autister ofta olyckliga om vi följer normen.

Annorlunda förr

I vårt samtida samhälle hyllas nya upplevelser: det eftersträvansvärda anses vara att man bryter rutiner då och då och upplever något nytt: man ska testa nya maträtter och se nya platser. Men så var det inte förr: på jordbrukssamhället var det knappast många bybor som hade sett storstäderna Stockholm och Göteborg. När mina föräldrar var små på 1950-talets Finland reste folk inte på samma sätt som idag. Om någon fick besöka Sverige sågs det som ett stort äventyr, men till skillnad från idag sågs inte resandet som något allmänmänskligt behov.

Resandet har blivit en norm

I dagens kapitalistiska samhälle ses resandet som normen: reser man inte bort på sin semester anses man tillhöra ett undantagsfall. Jag har till och med hört folk stressa över sina semestrar för de känner sig tvingade att resa bort men orkar egentligen inte. De skulle vilja vila hemma men känner sig pressade att resa. Vi människor har en tendens att titta på vad andra runt omkring oss gör och bli otroligt påverkade av det. Inte ens Gretas klimatengagemang verkar ha skapat nämnvärda förändringar när det gäller folks resevanor, och pressen är fortfarande stor.

Reser inte för resandets skull

Det är sällan jag har tvingats hantera höjda ögonbryn i och med att jag har mina föräldrar i Finland och min pojkvän i en annan stad i Sverige: därför brukar jag spendera en stor del av mina semestrar hos dem och därmed resa bort. Men det som många inte har förstått att jag inte reser för resandets skull utan för att få träffa människor jag älskar: jag har inget behov att bryta mina rutiner, och jag har inte samma intresse att se nya platser som många andra människor har. Nya upplevelser och maträtter låter rent av som något obehagligt för mig!

Blir tyckt synd om

Fram tills i år hade jag på allvar trott att folk hade förstått att den autist jag är så vill jag inte utsättas för onödiga rutinbyten och att jag sällan vill resa bort på skoj, men i år hände något oväntat: Covid-19 bröt ut varför jag inte kommer att resa någonstans i sommar! Inte till mina föräldrar i Finland, inte heller till min pojkvän och ingen annanstans heller. Och då har folk haft förskräckta miner och sagt: ”Men kommer du verkligen spendera hela sommaren hemma i Stockholm utan att resa någonstans och utan att träffa folk? Stackars, stackars dig.”

Inte lätt för mig att förstå

Det är nu jag har tvingats inse att många inte har förstått mig alls! Trots att de vet om min autism, utgår många ifrån att jag har samma behov som de och har inte förstått att jag älskar mina rutiner och specialintressen. I deras värld är det synd om mig eftersom jag inte upplever något nytt, men i min värld är det synd om dem: trivs de så dåligt i sina hem att de måste bort till vilket pris som helst?! Innerst inne vet jag att de inte misstrivs i sina hem utan vill bara ha variation, men det är ändå inte lätt för mig att sätta mig in i behovet att uppleva nya saker.

Viktigt att uttrycka sig försiktigt

Tack och lov är jag så här i 41-årsåldern säker i mig själv, men jag oroar mig för alla unga autister som har en tendens att vilja vara alla till lags: själv gjorde jag misstaget att resa mot min vilja som ung. Det är tråkigt om dagens unga autister också utsätts för pressen för det sliter enormt på den mentala hälsan att tvinga sig själv till energikrävande aktiviteter på semestern! Därför ska du med en autistisk närstående som väljer att spendera semestern på ett icke-normativt sätt vara försiktig med hur du uttrycker dig när personens semesterplaner kommer på tal!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.