ADHD och dess svårigheter

”Sluta skriva snyftande blogginlägg om ADHD”, skriver Emelie Walles. Själv har jag inte ADHD utan Aspergers syndrom och ADD, men eftersom jag har erfarenhet av att leva med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och jag har träffat flera med svår grad av ADHD, tar jag mig rätten att kommentera texten ändå.

Emelie skriver att alla människor har bra och dåliga egenskaper och att alla kämpar med olika svårigheter. Det håller jag med henne om! Min Aspergers syndrom och ADD gör att jag måste kämpa med många saker mer än de flesta andra, men jag har varit envis och inte gett upp. Och tack vare denna envishet har jag lyckats skriva böcker och försörja mig på att hålla föreläsningar om Aspergers syndrom. Tony Attwood har skrivit de positiva Aspie-kriterierna, och jag känner igen mig i flera av dem. Varför fokusera på det negativa när det finns otroligt många positiva saker att fokusera på?

Emelie skriver vidare: ”Att skylla på att man inte kan göra visa saker för att man har ADHD är för mig att vara lat, alltför många identifierar sig med sin diagnos och lutar sig tillbaka. Allt går om man bara vill”. Det där håller jag inte med om! Människor som har ADHD är precis som vi med Aspergers syndrom olika och har olika svårigheter i olika grader. Vi som har styrkor tack vare våra diagnoser är många, men det är viktigt att komma ihåg att Asperger/ADHD inte innebär styrkor för alla. Det står ju trots allt ingenstans i diagnoskriterierna för ADHD att diagnosen innebär drivkraft och andra positiva egenskaper trots att det kanske är fallet för många.

Jag har träffat människor med svår ADHD som beskriver att diagnosen är ett mycket stort handikapp och hinder för dem i vardagen. De lyckas inte vare sig på sina jobb, inte ens på anpassade sådana, eller med relationer i privatlivet, och de har ofta ett mycket dåligt samvete pga detta. Alla har nämligen inte till skillnad från mig och Emelie ett stort driv och alla har inte nödvändigtvis specialtalanger. Och dessa människor har ibland mycket svårt för att bli trodda och har dåligt självförtroende, just för att andra med ADHD klarar mycket mer än de. Deras verktyg i livet måste istället vara att acceptera att de inte klarar exakt allt pga sin funktionsnedsättning. För neuropsykiatriska funktionsnedsättningar KAN, till skillnad från vad Emelie påstår, göra att man inte klarar av att göra vissa saker.

Jag har lyckats bli Aspergerinformatör, därför måste alla andra som också har Aspergers syndrom klara samma sak eller åtminstone ha talanger de kan använda sig av i arbetslivet, ta sig i kragen och söka jobb och sluta sitta hemma med sjukersättning. Trots att jag har Aspergers syndrom, gick jag i normal klass och fick inget speciellt stöd i skolan, därför måste alla resursklasser avskaffas. Att några Asperger-elever inte behöver resursklasser är ju ett bevis på att alla kan gå i normala klasser om de vill anstränga sig lite. Och jag behöver inget gruppboende eller ledsagare och har lätt för att prata med människor, därför måste alla Aspergare också klara samma sak. Det är väl så. Eller?

Nej, inte riktigt. Människor har olika svårigheter och olika förusättningar. Precis som barn med hörselnedsättningar hör olika bra, klarar människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar olika mycket. Och även neurotypiker klarar olika mycket. Någon neurotypiker kanske klarar av att få nobellpris, men det betyder inte att alla neurotypiker klarar det. Och för den som inte klarar det är det inte att bara att ta sig i kragen så att man lyckas få nobellpris nästa gång.

Vidare är det så att det finns gradskillnader i allt, även i svårigheterna i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. På samma sätt som det finns olika grader i smärta och man inte kan jämföra vanligt magknip med den smärta en födande kvinna upplever, kan man inte jämföra svårigheterna hos människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med de svårigheter som andra med samma diagnos har.

Jag vill faktiskt själv att de positiva egenskaperna i Aspergers syndrom och ADHD ska lyftas fram, och det är bland annat därför jag är med i projektet Vägar till jobb. Många böcker och beskrivningar koncentrerar sig tyvärr på det negativa, och människor förstår inte alltid att det kan finnas en stor fördel i att ha en annorlunda fungerande hjärna och att detta kan innebära enorma styrkor. Men när man lyfter fram de positiva egenskaperna, är det viktigt att detta inte sker på bekostnad av de som inte klarar av att jobba och bo själv och som har mycket stora svårigheter i sin vardag.

Som jag ser det, finns det en stor risk att människor som är okunniga om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar läser Emelies inlägg och tänker: ”Jasså, det där är ett bevis på att människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar faktiskt är lata och lutar sig tillbaka på sin diagnos om de inte klarar allt.” Vidare finns risken att människor som själva har ADHD läser hennes tankar och får dåligt samvete över att de inte klarar lika mycket som hon och misslyckas gång på gång med det de vill göra. För till skillnad från vad Emelie påstår, går inte alltid allt även om man vill!