Vi som har Aspergers syndrom och autism kan som bekant ha svårt för grupparbeten, vilket kan ha många olika orsaker så som:
Vi som har Aspergers syndrom och autism kan som bekant ha svårt för grupparbeten, vilket kan ha många olika orsaker så som:
1. Aspergers syndrom och autism innebär inte sällan ett annorlunda kommunikationssätt
Vilket i sin tur kan innebära att vi tolkar språket bokstavligt alternativt har svårt för att tolka andra människors röstläge, mimik och gester. Vidare använder vissa av oss kroppsspråket på ett annat sätt än andra människor, vilket kan leda till att andra människor har svårt för att förstå vad vi menar och vi har svårt för att kommunicera ut våra behov till dem.
Själv har jag ofta svårt för att justera mitt budskap. Antingen låter jag för snäll eller för hård, det finns liksom inget mellanting! Ibland känns det för mig som att jag talar ett helt annat språk än andra människor! Och skulle inte även vilken neurotypiker som helst ha svårt för att samarbeta med människor vars språk man inte förstår fullt ut?
2. Aspergers syndrom och autism innebär ofta en känsla av utanförskap
Därför kan man känna sig riktigt utanför när man ska samarbeta med andra människor. Om man tänker på ett annat sätt, känner på ett annat sätt och man inte känner någon som helst gemenskap med de andra i gruppen, kan man känna sig ännu mer utanför än när man är ensam. Och faktum är att man sällan är produktiv när man känner sig utanför.
Dock måste tilläggas att vissa autister tycker att det är betydligt lättare att arbeta i grupp när de får göra det tillsammans med andra autister! Det är bara i neurotypiska grupper de har svårt för att samarbeta. Själv har jag däremot svårt för att arbeta i grupp oavsett sammanhang.
3. Andra människor saknar kunskap om Aspergers syndrom och autism
Vilket kan göra grupparbeten riktigt frustrerande för oss. Det kan bli riktigt jobbigt att behöva upprepa samma sak hela tiden och säga: “Nej, snälla, öppna som sagt inte fönstret för annars blir jag distraherad av ljudet i trafiken och kommer inte kunna koncentrera mig på uppgiften” eller “Nej, jag kan inte vara den som presenterar det här arbetet för de andra i klassen för jag vågar verkligen inte att stå framför en stor grupp. Och nej, det går inte att träna bort.”
Själv kan jag känna mig i vägen när de andra personerna i gruppen saknar kunskap om autism vilket leder till att jag inte alltid vågar vara den där jobbiga typen som klagar på allt. Därför väljer jag ibland att hålla tyst istället för att förklara vad jag mår dåligt av. Jag vill ju inte vara tjatig!
4. Aspergers syndrom och autism innebär ofta en annorlunda kognitiv profil
Vilket gör att vi kan ha ett helt annorlunda arbetssätt än andra människor. För mig går alla bilder och mindmaps bort i alla uppgifter, och det är bara riktig text som gäller. Vidare brukar planering vara energikrävande för mig. Därför måste jag få komma igång med uppgiften med en gång, annars blir jag inte produktiv. Jag hade aldrig klarat av att skriva blogginlägg om jag hade tvingats planera i förväg hur blogginläggen kommer att se ut ungefär och vad de ska ha för ämnen. Gör jag slarvfel är det ingen fara för jag kan alltid rätta till dem efteråt!
Problemet är att om fyra människor i gruppen har en “vanlig” kognitiv profil och en har en annorlunda begåvningsprofil, brukar den som tillhör minoriteten förväntas anpassa sig efter majoritetens behov och ge efter.
5. Aspergers syndrom och autism innebär ofta dålig simultankapacitet
Simultankapacitet betyder en förmåga att göra flera saker samtidigt, vilket många av oss med Aspergers syndrom och autism har mycket svårt för. Visst, det finns faktiskt arbetsgrupper där det anses okej att varje person koncentrerar sig på var sin uppgift individuellt, men i många grupper förväntas det att alla samarbetar vid varje moment.
Om vi aspergare ska skriva en uppgift och försöker vara produktiva kan det vara väldigt svårt för oss att samtidigt tänka på att komma ihåg att fråga de andra i gruppen vad de tycker och försöka hålla koll på att vi varken pratar för mycket eller för lite. Man förväntas vara lagom engagerad i uppgiften. Är man för engagerad, ses man som en besserwisser men är man tyst, heter det istället att man är oengagerad!
6. Autism innebär ofta svårigheter i att hantera flera intryck samtidigt
I grupper brukar det vara flera som turas om att prata, vilket innebär att det finns otroligt mycket för våra stackars Asperger-hjärnor att hålla reda på! Vi måste försöka tolka varje situation rätt, komma ihåg vem som har sagt vad, försöka lista ut vad alla menar med det de säger, försöka tolka om de låter arga eller glada och så vidare. Vi blir totalt utmattade av det!
Att ha en bristande förmåga att diskutera med flera personer samtidigt har Tony Attwood förklarat med en bristande Theory of Mind medan vissa andra förklarar det med svag central koherens, det vill säga svårigheten i att sätta ihop detaljer i en helhet (=ju fler människor, desto fler detaljer). Andra tror istället att det beror på intryckskänslighet. Oavsett orsak kan vi alla autister nog hålla med om att det blir otroligt jobbigt för oss när våra hjärnor blir överbelastade!
4 svar på ”6 anledningar till att autism och grupparbeten går dåligt ihop”
Ett par saker till, som kanske är en del av din punkt nr 4:
Om man vill vara noga med detaljer men samarbetar med neurotypiker som inte är så noga och tycker att det duger ändå, så blir det frustrerande att behöva acceptera nåt som man inte tycker håller måttet. Det kan också vara i bedömningen av vad som är det viktiga som åsikterna går isär. Kanske är min aspig-nogrannhet bra på vissa ställen, men övergripande kanske en neurotypiker bättre avgör upplägget – det troligaste är ju att det är neurotypiker som kommer lyssna eller läsa resultatet.
Du har rätt, det är ju troligt att det är neurotypiker som kommer att lyssna. Men jag håller med dig om att det kan bli riktigt frustrerande när man inte kommer överens med de andra i gruppen om vilka detaljer som är viktiga. Vi aspergare vill ju oftast vara noggranna och fokusera på små detaljer.
Hej Paula! Har börjat följa dig nyligen eftersom min äldsta pojke på 9 väntar på autismutredning. I samband med detta har jag blivit mer och mer säker på att jag själv har det. Jag är 49 och man med en utbränbdhetsperiod och sedemera omskolning i bagaget. Har två akademiska utbildningar men har enormt svårt för samarbete i grupp. Har iblabd hanterat det genom att totalt dominera gruppen men oftast genom att falla undan helt och kompensera med perfekt utförda avgränsade delmoment. För tillfället är jag föräldraledig med 20 månaders toddler och lyckas enbart hanka mig fast i tillvaron tack vare en fru som tar hand om 100% av markservice medan jag satsar min energi på att hålla humör uppe.
Vad roligt att hittade till bloggen! Det är inte alls omöjligt att du har autism. Det är ofta ärftligt. Så om din son har autism är det mycket möjligt att du också har det.
Vad bra att du har en fru som gör det mesta! Själv hade jag det också så förut fast tvärtom: i mitt fall var det mannen som gjorde allt. Jag hade iofs dåligt samvete för det, och nu känns det bättre när jag har skilt mig och har boendestöd istället 🙂