Precis som jag konstaterade i gårdagens blogginlägg finns det olika grader av okunskap om Aspergers syndrom och autism. Det finns personer som har träffat många med autism och därmed vet hur en person med asperger kan leva och kanske till och med kan diagnoskriterierna men är ändå okunniga när det kommer till kritan. Men sedan finns det såklart också människor som överhuvudtaget inte vet vad asperger är. När jag berättar om min diagnos för de som är minst kunniga, får jag vanligtvis följande kommentarer:
1. ”Hur kan du ha en pojkvän? Ni som har asperger kan väl inte ha förhållanden?” Men vi är många aspergare och autister som har förhållanden. Jag är inte ovanlig som har pojkvän, och det finns flera aspergare som gifter sig och skaffar familj.
2. ”Hur kan du ha arbetat i en förskola? Personer med asperger kan väl inte ta hand om barn.” Men många aspergare och autister skaffar barn och blir utmärkta föräldrar. Själv skulle jag däremot inte orka med ett föräldraskap, men däremot har jag mycket erfarenhet av att arbeta med barn.
3. ”Hur kan du ha bott i så många länder? Personer med asperger klarar väl inte av att resa själva/flytta utomlands?” Men jag har rest själv vid ett flertal tillfällen och jag har förutom Finland och Sverige även bott i Kanada, Österrike och Algeriet. Och ändå har jag asperger!
4. ”Börja äta antiinflammatoriskt så kommer din autism försvinna.” Men jag äter redan i stort sett antiinflammatoriskt! Jag är förespråkare av en naturlig kost utan tillsatser och har uteslutit gluten, mjölkprodukter och raffinerat socker för länge sedan. Min kost gör en otroligt stor skillnad i mitt mående, men däremot är jag inte mindre autistisk för det!
5. ”Jag beklagar verkligen, Aspergers syndrom är en fruktansvärd sjukdom.” Men Aspergers syndrom är ingen sjukdom. Inte heller är det fruktansvärt att ha asperger!