När jag föreläser så är det många som frågar mig vad det finns för för- och nackdelar med att vara öppen med att man har Aspergers syndrom eller autism. Om man vill vara öppen om sin Asperger-diagnos eller inte är ett individuellt val och ingenting som omgivningen enligt mig bör ha åsikter om. Idag kommer jag att lista fyra fördelar med att vara öppen om sin Aspergers syndrom, och i morgondagens inlägg kommer jag istället fokusera på nackdelarna. Fördelarna är:
1. Man känner att man kan slappna av mer. När folk frågar mig vad jag har för planer för eftermiddagen så behöver jag inte smyga och hitta på något annat om sanningen är att jag kommer att ha boendestöd. Om jag har bokat tid hos habiliteringen så behöver jag inte hitta på att jag har bokat tid hos vårdcentralen när folk frågar mig vad jag har för planer för dagen efter. När folk frågar mig vad jag jobbar med så kan jag ärligt berätta att jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Ja, listan kan göras lång.
2. Man visar för omgivningen att Aspergers syndrom och autism inte är något att skämmas för. När jag berättar om min diagnos så känns det bra för mig att kunna vara en stolt Aspie. Skulle jag tvinga mig själv att hålla tyst så skulle det kännas som att jag inte duger som jag är om jag skulle försöka spela någon annan och dölja en stor del av min personlighet.
3. De människor jag har att göra med får en bättre förståelse för varför jag inte alltid kan uppfylla deras förväntningar. Och varför jag behöver återhämtning efter sociala sammanhang och varför det kan bli ett kaos hemma hos mig om jag inte haft boendestöd på en vecka. Eller rättare sagt: de människor som har viljan att ta reda på vad Aspergers syndrom är kommer att förstå. Precis som jag konstaterat i ett tidigare inlägg så kommer vissa människor aldrig att förstå, oavsett hur mycket jag förklarar.
4. Man krossar fördomar. Många människor tror att personer med Aspergers syndrom är väldigt tystlåtna, extremt avskärmade, mycket svåra att få kontakt med, endast diskuterar tågtidtabeller och absolut inte kan ha ett socialt yrke som exempelvis en föreläsare. När de träffar mig så märker de att det de alltid trott om Aspergers syndrom och autism inte behöver stämma.
Som ni säkert förstått av dagens blogginlägg så har jag personligen valt att vara öppen med att jag har Aspergers syndrom. Att jag är öppen betyder inte att jag presenterar mig orden ”hej, jag heter Paula Tilli och har Aspergers syndrom”, men däremot är diagnosen inte heller något jag smyger med om ämnet kommer upp.