Inte sällan pratas det om nackdelarna med Aspergers syndrom och autism, men det som ofta glöms bort är att det även kan finnas mycket positivt i det. Visst, jag tycker att det finns vissa nackdelar med att ha Aspergers syndrom men å andra sidan älskar jag min Asperger och skulle aldrig vilja byta bort det. Varför då? Jo, för att:
1. Mina specialintressen ger mig lycka och mening i livet. Jag behöver inte andra människor eller andra omständigheter för att uppnå lycka, mina specialintrssen räcker för mig. Många har varit förvånade när jag sagt att jag aldrig någonsin i hela mitt liv haft tråkigt när jag är hemma. Det skulle aldrig hända att jag skulle bli uttråkad för jag har ju mina älskade grammatikböcker hemma, och grammatik är mitt stora specialintresse.
2. Jag har en enorm drivkraft. Tyvärr har jag en mycket begränsad mängd energi, men i vissa perioder kan jag däremot jobba väldigt intensivt. Jag skrev min debutbok på tre månader eftersom jag jobbade så koncentrerat och intensivt. När jag bestämde mig för att börja leva hälsosamt, slutade jag äta socker och började motionera. Jag gick ner 30 kg på ett år, och det var hur enkelt som helst! Det enda som behövdes var en stark vilja.
3. I likhet med många andra personer med Aspergers syndrom älskar jag rutiner, och därför har jag utnyttjat situationer och lyckats skapa riktigt bra rutiner. Mina rutiner innehåller bland annat att leva hälsosamt och nyttigt, och därför äter jag inte vitt socker, gluten, färg- och tillsatsämnen, sötningsmedel osv och äter endast mat lagad från grunden. Eftersom jag mår bra av ett rutinbundet liv, känner jag aldrig någonsin sug efter godis, kakor och andra onyttigheter.
4. Jag blir inte lika påverkad av andra människor runt omkring mig eftersom jag lever i en egen bubbla. När jag var barn och tonåring, kände jag visserligen en stor press att bli normal eftersom mina klasskamrater och lärare sa rakt ut till mig att jag borde förändras. Men om ingen säger något till mig, känner jag ingen press att vara som alla andra. Därför har det inte fått mig att må dåligt att media visar upp smala, skönhetsopererade modeller. Att jag ser människor som har perfekta kroppar utan celluliter får mig aldrig att känna att jag inte duger som jag är.
25 svar på ”4 anledningar till att jag älskar att ha Aspergers syndrom”
Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver! Kanske så här för alla som har as, autism? Men det är en kamp att uppfostra sonen. Jag och sambon kämpar tillsammans. Ensam hade jag inte klarat det.
Vad roligt att du känner igen dig, Elisabet! 🙂 Jag har faktiskt träffat en del personer med Asperger som inte känner igen sig i det här, och alla tycker inte ens att Aspergers syndrom är en fördel. Men jag är glad att det innebär fördelar för mig!
Jag förstår att det är svårt att uppfostra sonen. Jag hade aldrig klarat av att vara förälder, och jag vet inte ens om jag skulle klara det med stöd.
Jeg kjeder meg heller ikke. Jeg har jo så mange tanker og jeg kan redigere bildene mine om jeg kjeder meg. Jeg trenger heller ikke å bli invitert i fest eller annet selskap for å ha det gøy. Jeg kan bare sitte her med kameraet mitt og lage min egen lille verden med dukker. Og jeg har bloggen, der jeg kan informere om hvordan jeg fungerer, og jeg kan konsentrere meg lenge om å sitte slik å skrive. Skriving og bilder ER meg. Jeg trenger ikke masse mennesker, penger, bra jobb, eget hus osv.
Jag fungerar precis som du, förutom att jag inte fotograferar utan sysslar med annat! Och därför älskar jag att ha Aspergers syndrom! Jag har aldrig tråkigt 🙂
Hej! Jag tycker också att rutiner är A och O(jätteviktigt), och mina specialintressen ger mig också lycka.
Vad roligt att höra att du också känner lycka tack vare dina specialintressen! 🙂
Den där drivkraften tror jag påminner om när jag fick intresset för att spela irländsk folkmusik. Jag började en kurs på folkhögskola och jag fick till och med höra att det var ett mirakel att jag lört mig spela fiol så fort. Det var en drivkraft som fick mig att öva så mycket och jag tror att tack vare mitt sinne för detaljer så lär jag mig så otroligt mycket på en lektion 🙂
Det är jag väldigt glad och tacksam för!
Vad kul! Jag känner verkligen igen det här med att man kan lära sig något extermt fort om man är motiverad och älskar det man gör 🙂
När mådde du allra sämst? Antar att det var år 2001-2003.
Ja precis, det var då.
Jag har hittat min hobby…jag målar. Jag unnar mig också bra färg, bra produkter och då och då målarkurser. Som sjukpensionär så är inkomsten låg och jag kämpar på. Bl.a. med att söka fonder och nu har jag nyss sökt förhöjd handikappersättning för att kunna ha ett bättre liv, autismvänligt s.a.s. Jag ska byta boende så snart jag kan, men ekonomin sätter käppar i hjulet och jag får helt enkelt vänta in rätt boende. Med min extrema ljudkänslighet kan jag inte bo var som helst. Jag söker också ekonomiskt stöd för att få specialgjorda öronproppar med filter som tar bort 15dcB. Så att jag kan fika på stan i stöka miljöer utan att bryta ihop. Har jag vanlig öronproppar så hör jag inte vad mina vänner säger, 🙂 Men om jag går själv och fikar så har jag mina öronproppar i, och även när jag cyklar. Då blir det underbart tyst i mina öron. Men jag hör inte om någon tutar på mig! 🙂 Så jag får cykla med uppmärksamhet. Och då blir jag extremt trött efter en runda på cykeln. Väldigt trött av ljudet från ex blåst. Kan inte sitta på balkongen när det blåser. Det blir så mycket intryck så jag orkar bara 10-15 minuter.
Men som sagt….min hobby…måleriet, ger mig otroligt mycket lugn. Och jag har haft 3 utställningar och det kommer fler!
Vad härligt att du kan syssla med måleriet och att det gör dig lugn! Själv är jag tyvärr jättedålig på konst och jag kan inte måla överhuvudtaget, men jag har träffat andra Aspergare som är duktiga på det 🙂
Vad bra att du har fått förhöjd handikappersättning! Jag sökte för flera år sedan handikappersättning eftersom jag lätt har sönder allt och jag måste därmed köpa nya grejer rätt ofta vilket blir dyrt, men jag fick avslag. Men vad bra att du har fått det! 🙂 Och det är jättebra att du kan söka fonder!
Jag har inte så svårt för ljud från naturen tex regn, blåst mm. Det är mest människans artificiella ljud som stör mig. Ringsignaler. Usch.
Jag har ibland svårt för skällande hundar och åskan som låter högt. Men jag föredrar faktiskt också naturljud framför artificiella ljud!
Jag har ibland svårt för skällande hundar och åskan som låter högt.
Jag kan ha svårt för vissa naturliga ljud som just skällande småhundar men oftast så är det artificiella ljud som tröttar ut mig.
Jag vet inte vad det är i just hundskallet som gör att jag får ont i öronen. Men vissa hundar skäller väldigt högt.
Men som sagt….min hobby…måleriet, ger mig otroligt mycket lugn.
Jag lägger fram en amatörhypotes: Aspergerare illustrerar mer än vad vanliga människor gör. Särskilt barn med Aspergers syndrom. Är det sant? Jag vet inte men jag tror det. Varför? Det är en form av somedveten självterapi?
Eller är det bristen på ord som gör att aspergare hellre uttrycker sig med bilder? Där fick Christopher Gillberg & Company något att klura på!
Det är jätteintressant! Och det är också intressant att jag inte gillar bilder alls. Jag kan inte ta in någon information alls om jag ser en bild, jag förstår mig inte alls på konst och kan inte teckna. Många Aspergare gillar bilder precis som du skriver, de flesta neurotypiker är nog mitt emellan ord- och bildmänniskor och jag föredrar definitivt text!
Jag blir inte klok på om jag tänker i bilder eller om jag tänker i ord. Ibland tycker jag att jag tänker väldigt starkt i bilder men ibland upplever jag att jag tvärtom tänker i ord. Kanske tänker jag både i bilder och ord. Har jag otur så tänker jag inte alls men så illa är det nog inte.
Har jag otur så tänker jag inte alls men så illa är det nog inte.
Hahaha, ibland undrar jag också samma sak när det gäller mig själv. Ikväll kändes det i programmet som att jag inte tänkte alls utan körde bara på. Och nu är det svårt att få min hjärna att tänka igen!
En fråga: vilken typ av motion ägnar du dig åt? Jag klarar inte att gå på gym.
Jag har inte kunnat motionera alls på över ett år tyvärr för det får mig att bryta ihop och det gör att jag mår sämre. Jag kan inte ens ta långsamma promenader längre för t om det gör att jag blir utbränd 🙁 Så just nu skadar motion bara min hälsa, och därför har jag slutat med det helt. Men jag kommer snart få en utredning för ME, och då kommer jag få förhoppningsvis få ett svar på mitt mående.
Men innan jag började må dåligt och lida av en hemsk trötthet så gick jag på gymmet ett par gånger i veckan, och sedan tog jag promenader i skogen. Förut cyklade jag även på motionscykel, vilket jag tyckte om. Min förhoppning är att kunna motionera igen i framtiden, men jag försöker att inte ha för höga förhoppningar. Jag vet att alla människor inte klarar av att gå på gym, men mig passade det jättebra!
Jag har hittat min hobby…jag målar.
Jag tror kultur (både att utöva och uppleva) och motion (raska promenader) är lika bra behandling som mediciner och terapi många gånger.
Finns ju professionell bildterapi också om man vill ta det ett steg längre: http://www.1177.se/Tema/Psykisk-halsa/Att-ma-battre/Behandlingar/Bildterapi-ger-sjalen-ett-nytt-sprak/