Nu i veckan har det varit dags för flertalet, om inte alla, landets elever att börja skolan. När jag läser i media om skolstart så får det alltid mig att tänka på min egen skoltid. Jag börjar även fundera på hur många elever med Aspergers syndrom, autism och andra neuropsykiatriska diagnoser känner inför skoltarten. För mig var väntan på skoldagen som att vänta på domedagen, och trots att kunskapen om Aspergers syndrom och autism borde ha ökat något sedan min skoltid så vet jag tyvärr att många elever med speciella behov känner exakt som jag gjorde. Trots att det har gått över 20 år sedan jag tog studenten.
Att lära sig om neuropsykiatriska diagnoser tar många gånger en evighet, och jag brukar säga att man aldrig blir fullärd om ämnet. Jag vet personer som trots högskoleutbildning i handikappvetenskap och 20 års erfarenhet av att arbeta med personer med autism fortfarande får nya insikter och ständigt lär sig nya saker om diagnosen. Och det ser jag som rätt inställning. Inser man som pedagog att man inte alltid förstår, vet man också att man inte själv alltid vet bäst vad som är bäst för barnet. Och inser man att man inte kan allt, finns det alltid en möjlighet att utöka sina kunskaper om neuropsykiatriska diagnoser. Även jag som arbetar som aspergerinformatör och regelbundet föreläser om Aspergers syndrom måste ibland fräscha upp kunskaperna för att bli en ännu bättre föreläsare.
Om du arbetar som lärare och känner dig osäker på hur du på bästa sätt kan hjälpa elever med speciella behov, kan du börja med att läsa lite grundläggande information om diagnoserna. Jag har dessutom själv skrivit mina 10 tips om hur jag anser att man hjälper elever med Aspergers syndrom i skolan på bästa sätt. Om barnet har ångest eller är rädd, ta barnet alltid på allvar istället för att vifta bort känslorna. Prata gärna med föräldrarna som känner sitt barn bäst. Och låt aldrig barnet känna att hen är till besvär. Om du inte förstår barnet, kom ihåg att det alltid finns en bakomliggande orsak till att ett barn med Aspergers syndrom eller autism beter sig som hen gör. Med ödmjukhet kommer man långt!