För några dagar sedan berättade SVT nyheter om hur vissa människor är oförmögna att njuta av musik. Artikeln går att läsa här.
Jag är jätteglad över att media äntligen uppmärksammat detta. Jag tillhör nämligen själv den skaran som inte bryr sig på musik, och det har varit väldigt tröttsamt för mig att förklara mig och svara på nyfikna frågor jämt. Ja, jag är seriös när jag säger att jag inte bryr mig om musik och nej, jag skämtar inte. Ja, det stämmer att jag aldrig någonsin lyssnar på musik och nej, jag vill inte lära mig att tycka om det. För det intresserar mig inte. Musik är för mig helt onödigt bakgrundsljud som inte ger mig någonting. Ibland är det till och med störande.
Människor tycker synd om mig ibland. För musik är ju det som ska ge lycka i livet. Men om det stämmer, undrar jag varför jag är så lycklig och älskar livet utan musik. Dessutom har jag träffat många människor som är deprimerade och mår dåligt trots att de lyssnar på musik varje dag, så jag vägrar att tro att musik skulle göra mig ännu lyckligare än vad jag redan är.
Däremot tror jag att om man älskar musik, kan man absolut må bättre om man känner sig deprimerad och lyssnar på sina favoritlåtar, men vi har alla olika verktyg för att må bra. När jag mår dåligt, sysslar jag med mina specialintressen istället, och då får jag en enorm lyckorus. Vem är det som har sagt att musik är ett mer värdefullt intresse än mitt specialintresse grammatik?
Det är lite roligt när jag får höra från andra människor att jag missat något viktigt när jag inte lyssnar på musik och att det är synd om mig. För jag tyckte nämligen själv förut exakt samma sak om människor som inte delade mitt intresse för grammatik. Stackars dem, om de bara hade vetat hur lycklig man kan känna sig när man pluggar tyskans kasusformer. Man får ett enormt lyckorus, alla problem blir som bortblåsta och man känner sig så harmonisk. Jag kanske borde lära andra människor att gilla grammatik så att de upptäcker tjusningen i det.
Idag har jag förstått att andra människor är seriösa när de säger att de inte gillar grammatik. De har valt att lyssna på musik istället, och jag måste respektera det. Vi har helt enkelt olika sätt att njuta!
4 svar på ”Alla njuter på olika sätt”
Vilka är dina specialintressen?
Grammatik och att plocka blåbär är nog mina viktigaste specialintressen 🙂
Okej, jag måste erkänna att även jag har tyckt synd om dig ibland som missar det fantastiska med musik. Det finns inget bättre enligt mig! 😉 däremot kan musik också ge väldigt mycket mer än glädje, det väcker alla möjliga känslor och alla är ju inte lika roliga, så där har du ju en poäng. Kanske grammatik aldrig ger dig ledsna känslor? Hur som helst väldigt bra skrivet. Även om jag aldrig kommer att kunna förstå hur musik INTE kan betyda något 😉 det är bra att du har grammatik som kan ge dig den kicken! Då går du ju faktiskt inte miste om nånting 🙂
Haha, nej, grammatik ger mig verkligen inga ledsna känslor! Så du kanske får fundera på att överge ditt musikintresse och börja syssla med grammatik istället, Susanna! 😀 Finns ju flera fördelar med det 😉
Nej men allvarligt talat så kan jag faktiskt ibland tycka att vissa låtar kan ha fina och tänkvärda ord. Men för mig räcker det med att läsa dessa ord som en vanlig text för att jag ska tycka att det låter fint, jag behöver inte höra det genom musik. Men för er andra verkar det allra viktigaste vara att någon sjunger dessa ord, det räcker inte för er att ni ”bara” läser dem. Att läsa dessa ord ger mig kanske inte samma kick som ni andra får genom att höra samma text genom musik men det behövs inte heller, jag har ju mina grammatikböcker 😉