Många människor tror att man automatiskt är ekonomiskt skyddad när man har en funktionsvariation, men det stämmer inte. Även om man kan visa upp ett läkarutlåtande på att man inte kan arbeta, är det långt ifrån säkert att intyget blir godkänt av Försäkringskassan. I värsta fall tvingas man sälja sin lägenhet och bil för att kunna försörja sig själv eller så blir man totalt ekonomiskt beroende av sin partner.
Martin blev utförsäkrad
För ett tag sedan läste jag en artikel som upprörde mig enormt. Jag hittade den via en Facebooksida som heter #rörinteminkeps, och den handlar om funktionsnedsatte Martin som hade blivit utförsäkrad från Försäkringskassan. Martin hade fått beskedet av Arbetsförmedlingen att de inte kunde erbjuda honom arbete eftersom han har väldigt omfattande stödbehov. Ändå stod Försäkringskassan på sig, vilket ledde till att Martin tvingades ansöka om socialbidrag.
Socialtjänstens krav
Socialtjänsten krävde att Martin skulle sälja sina fonder och leva upp pengarna, vilket han gjorde. Han visste om att han skulle behöva skatta för de pengar han hade fått från fondförsäljningen, men ändå krävde socialtjänsten att han också skulle leva upp de pengar som skulle till restskatt. Ja, ni läste rätt: socialtjänsten krävde alltså att han skulle leva upp pengar som inte var hans egna utan tillhörde Skatteverket!
Hotades med Kronofogden
Martin tvingades lyda socialtjänstens order, vilket ledde till att han inte hade några pengar kvar till restskatt och skulle därför hamna hos Kronofogden. Räddningen kom i sista stund: Martin fick plötsligt det glädjande beskedet från förvaltningsrätten att Försäkringskassan hade fattat fel beslut i hans ärende och att han hade rätt till aktivitetsersättning! Han räddades i sista stund från skulder och betalningsanmärkningar som hade kunnat förstöra resten av hans liv.
Kommer alla orka överklaga?
Jag gläds enormt mycket över domen och hoppas att det här fallet blir ett prejudikat nu och att alla som hamnar i hans sits kan hänvisa till detta rättsfall varje gång Försäkringskassan kräver att man söker arbeten på en fiktiv arbetsmarknad. Dock oroar jag mig för alla som till skillnad från Martin inte har en god man. Hur ska det gå för dem? Kommer de att klara av att söka upp detta rättsfall och överklaga? Eller kommer de hamna hos Kronofogden?
Hur är detta möjligt?
Det finns något som gör mig väldigt arg i den här historian, nämligen: Hur i hela friden är det möjligt i dagens Sverige att socialtjänsten helt lagligt kan kräva att man ska leva upp pengar som inte tillhör en själv utan ska till restskatt?! Visst, jag förstår att man måste sälja allt man har för att få socialbidrag, men nu pratar vi ju om pengar som inte tillhör en själv. Socialtjänsten vet mycket väl om att man måste betala de skatter man är skyldig till samhället och att man får stora problem om man vägrar!! Jag blir arg.
Varför tillämpades inte 4:2 SoL?
Nu tänker kanske någon att socialtjänsten inte beviljar pengar till skulder, men det är inga vanliga skulder vi pratar om här utan om skatteskulder som socialtjänsten själv har skapat genom att tvinga Martin sälja sina fonder. Och nej, socialtjänsten hade inte behövt agera så här. De hade, om de hade velat, med stöd av 4 kap. 2 § socialtjänstlagen kunnat låta Martin göra rätt för sig och betala sina restskatter. Att de lät bli att tillämpa 4:2 SoL i hans fall kan jag inte tänka mig beror på något annat än illvilja från deras sida, annars kan jag inte förstå deras agerande.
7 svar på ”Varför var socialtjänsten illvillig i Martins fall?”
Det finns något som gör mig väldigt arg i den här historian, nämligen: Hur i hela friden är det möjligt i dagens Sverige att socialtjänsten helt lagligt kan kräva att man ska leva upp pengar som inte tillhör en själv utan ska till restskatt?!
Jag vet av erfarenhet att socialtjänsten systematiskt bryter mot lagen i handläggningen av ärenden. Regeringen borde tillsätta en haverikommission för att styra upp ”skiten” om man menar allvar med att Sverige ska vara ett välfärdssamhälle. Jag överdriver inte när jag påstår att socialtjänsten har havererat.
I Martins fall tror jag att det är så enkelt att socialtkänsten inte begriper att man måste betala skatt på vinsten från försäljning av fonder och att en del av de pengar han får ut från försäljningen tillhör Skatteverket. Jag tror Martin hade sluppit socialtjänstens idioti om han hade överfört pengarna som var skatt till sitt skattekonto hos Skatteverket direkt efter att han sålt fonderna istället för att vänta på att Skatteverket krävt honom på skatten. Det är egentligen ingen skillnad om han överför skatten direkt eller när Skatteverket begär det men om han hade överfört skatten direkt så hade nog inte socialtjänsten sett pengarna på hans kontot och tagit med dem som en tillgång när de bedämt hans rätt till socialbidrag.
Jag är 99 % säker på att Martin hade vunnit i förvaltningsrätten om han hade överklagat socialtjänstens beslut om skatten från försäljningen av fonderna. Förvaltningsrätten är inte så korkad att den räknar vinstskatt som en tillgång. Man måste vara enhetschef eller socialsekreterare på en socialtjänst för att få för sig någonting så otroligt korkat. Den stora frågan är om Martins socialtjänst även räknar med bruttolönen istället för nettolönen när de räknar på socialbidragstagarnas inkomster? Självklart kan socialtjänsten inte räkna med lönen före skatt eftersom personen som söker socialbidrag bara har tillgång till lönen efter skatt. Den enda skillnaden mellan betalning av vinstskatten från försäljning av fonder och betalning av skatten på lönen det är att personen som säljer fonderna själv måste betala in skatten på egen hand medan skatten på lönen betalas av in arbetsgivaren. Man kommer självklart inte undan att betala skatt oavsett om man ska betala skatten själv eller om arbetsgivaren ska betala skatten. Att socialtjänsten räknar Martins vinstskatt från försäljning av fonder som en tillgång är så dumt så man knappt tror att det är sant.
Det är för övrigt lika dumt som när socialtjänsten räknade en överföring som jag gjorde mellan två bankkonton som jag äger som en inkomst. Det säger sig självt att man inte har tjänat några pengar bara för att man flyttar pengar mellan två konton som man själv äger. Än idag vet jag inte om socialtjänsten räknade överföringen som en inkomst för att socialsekreterarna är dumma i huvudet, skojade eller djävlades med mig. Jag tycker som sagt att Regeringen ska tillsätta en haverikommission för att få ordning på socialkontoren. Dagens socialtjänst är ovärdig ett välfärdssamhälle.
Och innan någon kommer till socialtjänstens försvar och svarar att socialtjänsten måste få mer resurser så vill jag säga att socialtjänsten inte borde få en enda krona mer innan den har visat att enehtschefer och socialsekreterare kan räkna med procent, förstår hur bankkonton fungerar, klarar av att följa enkla rutiner, läsa löpande text mm.
Jag kan upplysningsvis informera bloggens läsare om att det sedan januari 2010 finns en lag som heter Samordnad individuell plan (SIP). SIP innebär att socialtjänsten har en skyldighet att för personer som, likt Martin, har insatser från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten upprätta just en samordnad individuell plan. Men den lagen struntar de flesta socialtjänster fullständigt i trots att den stiftades just för att personer som Martin inte skulle trilla mellan stolarna. När jag levde på socialbidrag så begärde jag en SIP från socialtjänsten i mitt fall. Svaret som jag fick från socialtjänsten var att jag inte kunde få en SIP eftersom socialtjänsten inte hade börjat tillämpa lagen om SIP ännu trots att flera år gått sedan lagen trädde i kraft. Det var precis som om socialtjänsten trodde att den kunde välja om den ska tillämpa Sveriges lagar eller inte. Ett sådant välfärdshaveri, säger jag bara!
Här kan ni läsa mer om Samordnad individuell plan, SIP: https://www.1177.se/Stockholm/sa-fungerar-varden/sa-samarbetar-vard-och-omsorg/samordnad-individuell-plan-sip2/
Tack för länken! Helt otroligt att socialtjänsten tror att de kan välja att inte tillämpa Sveriges lagar om de känner för det.
Jag har läst om fall där personer med socialbidrag blivit skuldsatta på grund av skatteskulder som uppkommit för att för lite skatt har dragits på lönen. Det är vanligt att fel skatt dras om man får pengar från försäkringskassan eller har lön från flera arbetsgivare under året. Då får man restskatt nästa år, för att kompensera för att man fick för mycket pengar netto detta året. Även om personerna haft socialbidrag hela året, och därmed fått för lite socialbidrag, så kan socialtjänsten vägra att betala ut socialbidrag till restskatten. Så man kan hamna i den situationen även utan fonder. Man kan begära att arbetsgivaren drar mer i skatt, men det är jättesvårt att veta hur mycket skatt som ska dras tillräckligt långt i förväg.
Fruktansvärt att socialtjänsten räknade en överföring mellan egna konton som en inkomst! Det är lika dumt som att de skulle räkna det som en inkomst om jag tar en sedel från plånboken och lägger den löst i jackfickan.
Usch 🙁 Om ens arbetsgivare dragit för lite skatt är det ju inte ens eget fel Om dessa persomer överklagat socialtjänstens beslut så borde de nog få rätt i förvaltningsrätten.
Vad dumt att socialtjänsten räknade en överföring mellan dina egna konton som en inkomst. Det är ju ens egna pengar det handlar om och de kan själva se att man bara tagit sina egna pengar. Ibland känns det som att socialtjänsten bara vill jävlas med en.
Jag är nästan säker på att socialtjänsten skulle ha minskat Martins ekonomiska bistånd med motsvarande summa om Martin hade betalat skatten direkt. Då hade det nog hetat att ”Martin hade använt pengarna för andra saker än till sin försörjning” och socialtjänsten betalar ju inte skulder. Jag tror att socialtjänsten begriper att man måste betala skatt på vinsten från försäljning av fonder (för jag antar att Martins godman förklarade det för dem) men att de jävlas bara för att de kan.
Däremot tror jag att du kan ha rätt i att Martin skulle vunnit om han hade överklagat socialtjänstens beslut till förvaltningsrätten.