Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Varför kallar ett autistiskt barn sin mamma vid förnamn?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Anna frågar

Jag undrar om det är vanligt att barn med autism kallar sina föräldrar vid förnamn istället för mamma och pappa? Har ett barn i min närhet som har gjort detta hela sin uppväxt och har starka autistiska drag. Föräldrarna vill att barnet ska säga mamma och pappa och har nu efter 10 år fått barnet att säga mamma och pappa. Men barnet säger gärna nu ”mamma Karin” istället. Vad tror du detta kan bero på? Intressant att höra dina reflektioner i ämnet.

Paula svarar

Jag vet inte hur vanligt det är statistiskt sett, men fenomenet du beskriver återfinns absolut hos barn med autism! Psykologen och autismforskaren Tony Attwood har i sin bok Den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom skrivit ett helt kapitel om språk och språkliga avvikelser hos autistiska barn och vuxna. Han nämner bland annat att många barn med autism bättre lär sig ett språk av att läsa än av att lyssna. Och att säga ”mamma Karin” istället för bara ”mamma” låter definitivt som ett skrivet språk!

En autist kan ha andra inlärningskällor

Vissa autistiska barn tar inte efter familjemedlemmarnas eller kamraternas språk alls utan har helt andra inlärningskällor så som böcker och TV, enligt Attwood, vilket till och med kan leda till att barnet talar en helt annan dialekt än sin omgivning, skriver han. Kanske har barnet i fråga läst någon bok eller sett ett TV-program där en karaktär har kallat sin mamma för exempelvis ”mamma Anna” och har sedan tagit efter språkbruket?

En autist kan ha ett pedantiskt tal

Vidare förklarar Attwood att barn och vuxna med autism kan ha ett pedantiskt tal och kan välja alldeles för formella ord för sammanhanget. Autistiska barn föredrar ofta att interagera med vuxna och imiterar därför ofta de vuxnas tal, menar han. Som ett exempel nämner han en femårig autistisk flicka som kallade sin mamma för ”mor” istället för ”mamma” trots att hennes äldre syskon alltid sade ”mamma”. Det är alltså inte heller omöjligt att barnet som din fråga handlar om hört vuxna kalla sin mamma för ”Karin” i vissa situationer. Kanske har barnet gjort en kompromiss genom att säga ”mamma Karin” istället för ”Karin” eftersom föräldrarna uttryckt en önskan om att bli kallade för ”mamma” och ”pappa”?

Texten fortsätter längre ner på sidan.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Central koherens kan spela in

Vad ditt beskrivna fenomen beror på är svårt att säga, men jag kan tänka mig att den centrala koherensen kan spela in. Det finns teorier om att svag central koherens är vanligt vid autism vilket innebär att vi autister har svårt att uppfatta helheten men är däremot duktiga på detaljer. Detta i sin tur kan ha en påverkan på många livsområden. En svag central koherens kan bland annat medföra svårigheter med generaliseringsförmågan och göra att autisten exempelvis har svårt att avgöra i vilka situationer man bör använda ett visst ord eller ett uttryck. Det är inte otänkbart att det är ansträngande för barnet i fråga att komma ihåg att mamma i vissa situationer kallas för ”mamma” och i andra sammanhang för ”Karin”. Kanske sparar barnet energi genom att säga ”mamma Karin”?

Acceptera barnets språkbruk

Min åsikt är att ni vuxna bör acceptera barnets språkbruk istället för att rätta barnet. När ni neurotypiker har med oss autister att göra är det nämligen viktigt att ni väljer era strider med oss för det tar ofta energi av oss att medvetet ändra på vårt sätt. Ni kanske tycker att det inte borde vara energikrävande för ett barn att säga ”mamma”, men sanningen är att det kan vara hur energikrävande som helst om barnet har autism! Jag är dessutom ganska säker på att barnet inte menar något illa när det säger ”mamma Karin” istället för bara ”mamma”.

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. ”Jag kommer ofta på först efteråt vad jag borde ha sagt/gjort, och då är det redan försent.” Exakt samma för…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

18 svar på ”Varför kallar ett autistiskt barn sin mamma vid förnamn?”

Min son med autism, nu 13 år, säger också mamma och så mitt förnamn. Jag har anpassat mig och skriver oftast på t ex en julklapp att den är från mamma Lisa. Om jag skriver bara mamma känns det inte tillräckligt specifikt. Jag tänker att det är så barnen med autism fungerar – de vill ha det specifikt. Mamma kan ju vara vilken kvinna som helst!

Jag tyckte alltid det kändes så konstigt att kalla min mamma för bara mamma när jag var liten! Det var så förvirrande att alla kallade sina mammor för mamma, så om jag ropade på mamma nånstans kunde ju vilken kvinna som helst komma istället för min mamma! Hela konceptet var så otroligt ologiskt för mig 😀
Minns att mamma sa nångång att mammor känner igen sitt barns röst så fast alla barn ropar samtidigt på sin mamma kommer rätt mamma att komma till rätt barn. Då kunde jag slappna av 🙂
Hon är mormor idag och har dessutom nedsatt hörsel så ibland hör hon inte sina barnbarn, de kallar henne vid hennes förnamn när de retas och ha vill ha hennes uppmärksamhet 😀 det hör hon direkt!

Haha! 😀 Om alla barn kallade sina föräldrar och mor- och farföräldrar vid förnamn skulle säkert flera personer kunna höra sina barn! Med nedsatt hörsel kan man säkert ha svårt att känna igen röster i en bullrig miljö, men om man hör sitt eget förnamn kan det säkert vara lättare!

Svara

Det är så sant! Väldigt många kvinnor kallas mammor, men det är just du som är mamma Lisa!

Svara

Min son, 24 år, väntar på utredning ang. autism, säger alltid bara våra förnamn, aldrig mamma el pappa. Jag har tyckt att det var tråkigt, men inte gjort ngn sak av det. Har inte kopplat det till autism då vi aldrig misstänkt att han har det förrän hans psykolog påpekade att det nog är så (februari i år).

Intressant att det verkar rätt vanligt hos autister att kalla sina föräldrar vid förnamn!

Svara

Jag är autist och när jag var liten kallade jag inte min mamma för mamma. Hon var Elvi. Jag älskade Elvi. Hon läste mycket sagor för mig och jag minns att jag tänkte att hon inte stämde in alls på hur mammor beskrevs i tex Astrid Lindgrens berättelser. Hon var i så fall mer som John i Peter Pan. Min mamma tyckte det var mycket praktiskt att jag kallade henne vid namn. Då kunde hon skilja ut mig från andra barn som ropade mamma.

Det låter praktiskt! Jag har aldrig tänkt på att det borde underlätta för mammor att barn kallar dem vid förnamn, men det är så sant! Eftersom du inte kallade henne för ”mamma” visste hon att det var du som ropade.

Svara

Det kan ju också vara så enkelt som min autistiske son förklarade för mig, när han i 6-årsåldern började kalla mig vid förnamn istället för mamma: ”Jamen, du heter ju Kerstin”. Och med det har jag nöjt mig, det stör ju inte vår relation på något sätt.

Mitt barn förklarar att om han bara säger mamma eller pappa, så vet ju ingen vem han menar då det bara är han och vi föräldrar som vet vem hans mamma och pappa är. Likadant med mormor, morfar, farmor och farfar. Lite bristande Theory of Mind med andra ord. Nu har han lärt sig att säga mamma och pappa när vi är i närheten.

Jag nämnde båda mina föräldrar vid namn när jag var barn;alternativt ”mamma” eller ”pappa” framför deras förnamn. Likaså med min farmor och mormor. I dagsläget har jag bara mamma och mormor kvar(pappa och farmor lever tyvärr inte längre). Men jag kallar mamma och mormor för just ”mamma” och ”mormor” i dagsläget. Vet att en av mina kusiner som är neurotypisk(vad jag vet),säger sin mammas för och efternamn när hon vill markera att hon vill sin mamma något viktigt,även om min kusin är vuxen i dagsläget.

Ordet mamma är väldigt generellt och opersonligt. Ett substantiv. En ”mamma” kan vara vilken mamma som helst. Du tilltalar t ex inte din granne med ”Granne”, eller din hund med ”Hund”. På samma vis vill ett autistiskt barn tilltala sin mamma som en specifik person, med hennes tilltalsnamn, som alla andra i omgivningen gör. Mamma Karin är en fin kompromiss, som faktiskt gör tilltalet ännu mer specifikt. Det är inte heller vilken Karin som helst, utan mamman Karin. Smart!

Exakt! Detta barn har förmodligen gjort en kompromiss för att göra sin mamma nöjd. Benämningen ”mamma Karin” gör ju att Karin skiljer sig från barnets kompisars mammor.

Svara

för sa alla mor
nu säger dom flesta mamma
licka dant med far och pappa.
att barn säger föräldrarnas namn
Var vanligt under hippi tiden.
mor och namnet kan vara att alla andra säger namnet på föräldern
jag hade 2 mormor sa var dom bodde
den ena var min fars mormor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *