Varför har min autism blivit svårare att hantera med åren?

Snowflake frågar

Varför känns det ibland svårare att hantera sin autism när man blir äldre? Jag har hört att det ska vara det motsatta, att det snarare blir bättre. Men för mig har det blivit tvärtom.

Paula svarar

Du har rätt i att många med autism upplever att livet blir lättare med åren (självklart under förutsättning att autisten inte lider av psykisk ohälsa). Och även för mig har många saker blivit lättare med åren. Framför allt har jag blivit bättre på att förstå vilka behov jag har, lärt mig att lyssna på mig själv och slutat sätta andras behov före mina egna. Men samtidigt har vissa saker blivit svårare för mig ju äldre jag har blivit. Exempelvis har min tolerans för autismrelaterade utmaningar blivit lägre. Numera blir jag väldigt utmattad av krav och måsten!

De flesta blir trötta med åren

Det kan finnas flera anledningar till att en autist kan uppleva att hens autism blivit svårare att hantera med åren. För det första är det inte alls ovanligt att vi människor blir tröttare med åren. Vanliga vardagliga sysslor kan ta väldigt mycket energi av oss autister, men yngre kroppar kan av biologiska orsaker ha bättre förutsättningar för att klara av energikrävande utmaningar. För övrigt brukar även neurotypiker bli tröttare med åren. Jag har träffat neurotypiker som skaffat sina första barn i 20-årsåldern och sedan en sladdis när de varit över 30, och i princip alla har upplevt att det varit mer påfrestande att ta hand om barn i 30-årsåldern jämfört med i 20-årsåldern.

Vi autister utsätts för utmaningar

En annan anledning till att autism kan bli svårare att hantera med åren är att vi autister i regel utsätts för betydligt fler påfrestningar under livets gång än en genomsnittlig neurotypiker: jämfört med neurotypiker lägger vi väldigt mycket energi på att passa in, kommunicera och umgås med andra, hantera oväntade förändringar, utföra praktiska sysslor, stå ut med sinnesintryck och försöka förklara för andra människor varför vi har svårt med vissa saker. Ju längre tid vi utsätts för dessa typer av påfrestningar desto mer slits våra kroppar, och till slut kan våra kroppar säga ifrån! Kroppen orkar ju inte alltid överanstränga sig hur länge som helst.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Kamouflage tar energi

Kamouflage kan vara en ytterligare anledning till att utmaningarna känns svårare och svårare. Av diagnoskriterierna för autism framgår att det inte är ovanligt att personer med autism senare i livet maskerar sina svårigheter (=kamouflage). Det kan bero på att vi autister med åren blivit mer och mer medvetna om andras krav och förväntningar. När vi var yngre kan vi ha slappnat av lite mer eftersom vi kanske inte var lika medvetna om hur mycket vi avvek från normen. Att ständigt anpassa sitt beteende efter andras förväntningar tar väldigt mycket energi, skriver Tony Attwood i sin bok Den kompletta guiden till Aspergers syndrom. Att ständigt vara på sin vakt och kamouflera kan därmed bidra till upplevelsen att ens autism har blivit svårare att hantera.

Fick massor av beröm

Slutligen får vi inte heller glömma att det ställs betydligt högre krav på vuxna än på barn. När jag var ett barn ringde jag en gång till 112 (eller rättare sagt motsvarigheten till det dåvarande finska larmnumret) när en främmande vuxen på gatan behövde hjälp. Efteråt fick jag massor av beröm trots att jag inte riktigt hade kunnat förklara vad som hade hänt och var jag var någonstans. Jag gjorde alltså knappt något annat än att lyfta på luren men ändå hette det ”wow, så duktig du har varit.”

Kraven på vuxna är höga

Om jag som vuxen skulle vara lika virrig som jag var då (för det är jag, jag har väldigt svårt att beskriva vägen och förklara i ord vad som har hänt) skulle jag garanterat få kritik för att jag inte ansträngt mig mer för att vara tillräckligt tydlig mot operatören. Det beror på att en vuxen förväntas klara av sådant (vilket jag inte gör), men ett barn har däremot inga sådana förväntningar på sig! När jag blev vuxen blev det plötsligt svårt för mig att leva upp till andras förväntningar, och det kan ha bidragit till min upplevelse att jag i vissa situationer känner mig mer autistisk än förut.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.